Brevets situation

när jag ville skriva ned allt detta
förvanskades synen av det förmodade föremålet

plötsligt fanns det en bärande svaghet i rösten

trots alla vidtagna försiktighetsmått
en förlustens prosodi

inledningen till ett brott

*


kärleken tog slut
all sanning var utan föremål
jag visste inte at jag hade nyckeln
jag visste inte att jag hade räknat rätt

jag skrev ned allt detta
men någon jag älskat vände sig mot mig

och någon vara alla var du
och du gjorde det ostraffat

jag skrev: brevet är en dikt
jag skrev: allt detta
jag skrev: det ska alltid stå brevet istället för våldet

*


– kan du berätta om någon du dödat?
– ja, men jag hade redan skrivit ett långt brev om lyckan

– vem skrev du till?
– jag skrev till dem som var döda, aldrig till levande

– vad letade du efter?
– lemmars avtryck i bränd lera

– varför gjorde du det?
– därför att alla härmade mig

– varför gjorde du det aldrig, trots att du ville?
– jag ville göra en gåta av smärtan

*


att avstå, att avsäga sig

brevets två förutsättningar:

1° alla vill alltid bli älskade
2° alla vill bidra till det allmänna

det gällde alltså inte brevet
utan den betydelse jag gav det

så möttes offret och förövaren
också i fraseringen

jag skulle vända mig om flera gånger

*


brevets namn: förlust
en mångfald utan predikat

jag hade inte rätt
att skriva: kärlek obesegrad i strid
jag hade inte rätt ord för att skriva: dessa ord

istället skrev jag: viol
jag skrev: ensamhet

nu finns det inte längre

jag skrev: finns

jag skrev endast för matematikerna
men de skrattade åt mig
jag längtade hem
jag var ensam

jag hade aldrig sagt det förut på det är språket

*


jag hade drömt fel
jag drömde att du försökte säga ordet brev
men uttalade det: bred
och sedan: drev

jag drömde att någon vara alla var du

jag drömde att du såg brevet ligga på marken
du tog upp det

men du kunde inte läsa det

© Ulf Karl Olov Nilsson
Extrait de: Stammar
Production audio: OEI

Die Situation des Briefs

als ich all das niederschreiben wollte
wurde der Anblick des vermuteten Gegenstands entstellt

plötzlich gab es eine tragende Schwäche in der Stimme

trotz aller ergriffener Vorsichtsmaßnahmen
eine Prosodie des Verlusts

die Einleitung zu einem Verbrechen


*


die Liebe nahm ein Ende
alle Wahrheit war ohne Gegenstand
ich wusste nicht, dass ich bereits den Schlüssel hatte
ich wusste nicht, dass ich richtig gerechnet hatte

ich schrieb all das nieder
aber jemand, den ich geliebt, wandte sich mir zu

und jemand war alle war du
und du machtest es ungestraft

ich schrieb: der Brief ist ein Gedicht
ich schrieb: all das
ich schrieb: es wird immer der Brief statt der Gewalt stehen


*


„kannst du von jemandem erzählen, den du getötet hast?“
„ja, aber ich hatte schon einen langen Brief über das Glück geschrieben“

„an wen schriebst du?
„ich schrieb an jene, die tot waren, nie an Lebende“

„wonach suchtest du?“
„nach dem Abdruck von Gliedern in gebranntem Ton“

„warum tatst du das?“
„weil mich alle nachahmten“

„warum tatst du das nie, obwohl du wolltest?“
„ich wollte aus dem Schmerz ein Rätsel machen“


*


zu verzichten, zu entsagen

die beiden Voraussetzungen des Briefs:

1° alle wollen immer geliebt werden
2° alle wollen zum Allgemeinen beitragen

es ging folglich nicht um den Brief
sondern die Bedeutung, die ich ihm gab

so begegneten sich das Opfer und der Täter
auch in der Phrasierung

ich sollte mich mehrmals umdrehen


*


der Name des Briefs: Verlust
eine Vielfalt ohne Prädikat

ich hatte kein Recht
zu schreiben: Liebe ungeschlagen im Kampf
ich hatte nicht das richtige Wort um zu schreiben: diese Worte

stattdessen schrieb ich: Veilchen
ich schrieb: Einsamkeit

jetzt gibt es das nicht mehr

ich schrieb: gibt

ich schrieb allein für die Mathematiker
aber sie lachten mich aus
ich sehnte mich heim
ich war einsam

ich hatte das nie zuvor in dieser Sprache gesagt


*


ich hatte falsch geträumt

ich träumte, dass du versuchtest, das Wort Brief zu sagen
es jedoch aussprachst: briet
und dann: trief

ich träumte, jemand war alle war du

ich träumte, du sahst den Brief auf der Erde liegen
du hobst ihn auf

aber du konntest ihn nicht lesen

Aus dem Schwedischen von Paul Berf