Paul Berf
allemand
Brevets situation
när jag ville skriva ned allt detta
förvanskades synen av det förmodade föremålet
plötsligt fanns det en bärande svaghet i rösten
trots alla vidtagna försiktighetsmått
en förlustens prosodi
inledningen till ett brott
*
kärleken tog slut
all sanning var utan föremål
jag visste inte at jag hade nyckeln
jag visste inte att jag hade räknat rätt
jag skrev ned allt detta
men någon jag älskat vände sig mot mig
och någon vara alla var du
och du gjorde det ostraffat
jag skrev: brevet är en dikt
jag skrev: allt detta
jag skrev: det ska alltid stå brevet istället för våldet
*
– kan du berätta om någon du dödat?
– ja, men jag hade redan skrivit ett långt brev om lyckan
– vem skrev du till?
– jag skrev till dem som var döda, aldrig till levande
– vad letade du efter?
– lemmars avtryck i bränd lera
– varför gjorde du det?
– därför att alla härmade mig
– varför gjorde du det aldrig, trots att du ville?
– jag ville göra en gåta av smärtan
*
att avstå, att avsäga sig
brevets två förutsättningar:
1° alla vill alltid bli älskade
2° alla vill bidra till det allmänna
det gällde alltså inte brevet
utan den betydelse jag gav det
så möttes offret och förövaren
också i fraseringen
jag skulle vända mig om flera gånger
*
brevets namn: förlust
en mångfald utan predikat
jag hade inte rätt
att skriva: kärlek obesegrad i strid
jag hade inte rätt ord för att skriva: dessa ord
istället skrev jag: viol
jag skrev: ensamhet
nu finns det inte längre
jag skrev: finns
jag skrev endast för matematikerna
men de skrattade åt mig
jag längtade hem
jag var ensam
jag hade aldrig sagt det förut på det är språket
*
jag hade drömt fel
jag drömde att du försökte säga ordet brev
men uttalade det: bred
och sedan: drev
jag drömde att någon vara alla var du
jag drömde att du såg brevet ligga på marken
du tog upp det
men du kunde inte läsa det
Extrait de: Stammar
Production audio: OEI
Die Situation des Briefs
als ich all das niederschreiben wollte
wurde der Anblick des vermuteten Gegenstands entstellt
plötzlich gab es eine tragende Schwäche in der Stimme
trotz aller ergriffener Vorsichtsmaßnahmen
eine Prosodie des Verlusts
die Einleitung zu einem Verbrechen
*
die Liebe nahm ein Ende
alle Wahrheit war ohne Gegenstand
ich wusste nicht, dass ich bereits den Schlüssel hatte
ich wusste nicht, dass ich richtig gerechnet hatte
ich schrieb all das nieder
aber jemand, den ich geliebt, wandte sich mir zu
und jemand war alle war du
und du machtest es ungestraft
ich schrieb: der Brief ist ein Gedicht
ich schrieb: all das
ich schrieb: es wird immer der Brief statt der Gewalt stehen
*
„kannst du von jemandem erzählen, den du getötet hast?“
„ja, aber ich hatte schon einen langen Brief über das Glück geschrieben“
„an wen schriebst du?
„ich schrieb an jene, die tot waren, nie an Lebende“
„wonach suchtest du?“
„nach dem Abdruck von Gliedern in gebranntem Ton“
„warum tatst du das?“
„weil mich alle nachahmten“
„warum tatst du das nie, obwohl du wolltest?“
„ich wollte aus dem Schmerz ein Rätsel machen“
*
zu verzichten, zu entsagen
die beiden Voraussetzungen des Briefs:
1° alle wollen immer geliebt werden
2° alle wollen zum Allgemeinen beitragen
es ging folglich nicht um den Brief
sondern die Bedeutung, die ich ihm gab
so begegneten sich das Opfer und der Täter
auch in der Phrasierung
ich sollte mich mehrmals umdrehen
*
der Name des Briefs: Verlust
eine Vielfalt ohne Prädikat
ich hatte kein Recht
zu schreiben: Liebe ungeschlagen im Kampf
ich hatte nicht das richtige Wort um zu schreiben: diese Worte
stattdessen schrieb ich: Veilchen
ich schrieb: Einsamkeit
jetzt gibt es das nicht mehr
ich schrieb: gibt
ich schrieb allein für die Mathematiker
aber sie lachten mich aus
ich sehnte mich heim
ich war einsam
ich hatte das nie zuvor in dieser Sprache gesagt
*
ich hatte falsch geträumt
ich träumte, dass du versuchtest, das Wort Brief zu sagen
es jedoch aussprachst: briet
und dann: trief
ich träumte, jemand war alle war du
ich träumte, du sahst den Brief auf der Erde liegen
du hobst ihn auf
aber du konntest ihn nicht lesen