Psalm

Niemand knetet uns wieder aus Erde und Lehm,
niemand bespricht unseren Staub.
Niemand.

Gelobt seist du, Niemand.
Dir zulieb wollen
wir blühn.
Dir
entgegen.

Ein Nichts
waren wir, sind wir, werden
wir bleiben, blühend:
die Nichts-, die
Niemandsrose.

Mit
dem Griffel seelenhell,
dem Staubfaden himmelswüst,
der Krone rot
vom Purpurwort, das wir sangen
über, o über
dem Dorn.

© 1963 S. Fischer Verlag Frankfurt am Main
从: Die Niemandsrose
Frankfurt am Main: Fischer , 1963
录制: HR 1963

PSALM

Ingen knådar oss åter av jord och lera
ingen besvärjer vårt stoft.
Ingen.

Lovad vare du, Ingen.
För din skull vill
vi blomma.
Emot
dig.

Ett intet
var vi, är vi, kommer
vi att förbli, blommande:
Intet-,
Ingensrosen.

Med
stiftet själsljust,
ståndarsträngen himmelsöde,
med kronan röd
av purpurordet som vi sjöng
över, o över
törnet.

Översattning av Lars-Inge Nilsson.
Publicerade i Den stora tidlösan – Dikter i urval (ellerströms, 2011)
© ellerströms & Lars-Inge Nilsson