Så går denna långa sommar emot slutet.
Dagarna blir kortare
orden litet långsammare varje år.
Jag valde inte detta yrke.
Detta yrke valde mig.
Det föreföll mig alltid
en smula bisarrt.
Det halvbra, det ytliga
gav alltid applåder och lagrar
medan det som var av ren metall
och ädelt smide gick spårlöst förbi.
Det skulle väl någon annanstans,
förstår sig.

Kanske betydde det något
att lyssna på morbröderna
när de spelade kort på verandan
och så ivrigt försäkrade
att lagt kort ligger.

Ordna korten och ordna igen
och Jokern får inte vara med.
Och ibland stoppas där in ett kort
som över huvud taget
aldrig fanns i leken.