Silke Scheuermann

But what will happen once we have told one another all our
stories ten thousand hot stories

once the dictionary of our castles in the air has been spelt
out and we have worn through our star like the seat of the sofa

on which we came to know each other very well
once we sit silently by the window and smoke

Nights of almost perfect stillness
in which only your last sentences reverberate

They talked about the fact that both
of us are actually celestial bodies

having such strong gravitational pull
they do not even let go of their own light

and thus don’t shine but are black
story-tellers whose tongues are burnt

Hvad sker der hvis vi har fortalt alle historier
til hinanden titusinde brandvarme historier

vore luftslottes leksikon er stavet igennem
og vi har siddet vores stjerne i stykker som den sofa

hvor vi meget grundigt lærte hinanden at kende
når vi så sidder tavse ved vinduet og ryger

nætter af næsten fuldkommen stilhed
hvor kun dine sidste sætninger giver genlyd

De talte om at vi
to egentlig er himmellegemer

der har så stor en tiltrækningskraft
at de ikke engang frigiver deres eget lys

altså ikke lyser men er sorte
fortællere der har brændt sig på tungen

Men vad händer när vi har berättat alla historier
gett varandra tusentals heta historier

bokstaverat oss igenom vår  luftslottsordbok
och vår stjärna är nedsutten som soffan

där vi så helt lärde känna varandra
när vi sedan sitter stumma vid fönstret och röker

Nätter av nästan fullkomlig stillhet
med bara dina sista satsers efterklang

de sa att vi båda i grunden
är himmelskroppar

som har så stark dragningskraft
att de inte ens släpper fram sitt eget ljus

alltså inte lyser utan är svarta
berättare brända på tungan