Helena Eriksson
När nackens tyngd
När nackens tyngd
fälld utfälld
och hudömsningar
skifferliknande lager (andas)
inte glömma att andas
följer halsens muskler åderns skuggning
blå vågor
återkommande i munnens vinkel
Regler att minnas
märkning av de svala vecken
Ådersträckor
Utanför det vita havets märken
det utlovade språnget, blodets
tysta återbildning
mot den åder eller hand
där man lägger huvudet för att få näring
beskriver enbart formen detta dunkel
öken bildas mellan handens nedslag
konturer tätnar glesnar obestämd lukt sanden
Glömskan; vid halsens fästen
och salter längs halsen
sjukligt famlande (bilden skaver)
havet den blå halsen mörka
blå hals
Fäst vid den meridianen
ord spretar ut ur
öppnar dess vägg
du trummar på halsen längs denna gyllene hals
där du sugit dig fast i dess krängning
värken efter tänderna
bländmärkning
kroppens koder Ryggskador; tandrader
trummar tigandet tiggandet
utan att bekymra sig om
kropp koder; slår ut (silverslingan)
glömd vid senan, munnen öppen mot De ordinerar
vila Avsluta denna parasitära
tillvaro
De talar till dig du släpper inte
Kanske om det ut ur handen kom
Den brottsliga halsen den översätter
för dig, transponerar
Luftintag
för att andas alltså
kring denna öppna –