När mitt skepp förtöjer vid stranden
kommer en sång jämte mig gå i land,
en sång som endast havet har hört
där den tävlade med sirenernas rop.
Den ska bara bestå av fuktiga vokalljud,
som låter så här i en blek översättning
från flackandets till förtöjningens språk:

Jag älskar dig med havstrutarnas hesa skrän,
med skrikande örnar som följer doften av Prometheus lever,
med havssköldpaddans tusenåriga tystnad,
med kaskelotens klickljud som vill vara ett vrål,
med pantomimen som bläckfisken utför med sina tentakler
och som får varje sjögräs att stå i givakt.

Jag älskar dig med hela min kropp som stigit ur havet,
med alla vatten, alla tillflöden till Amazonfloden och Mississippi,
alla öknar som tror sig om att vara hav,
du hör sanden sippra genom min uttorkade strupe.

Jag älskar dig med hjärta, lungor, pupill och iris,
jag älskar dig med jordskorpan och stjärnhimlen,
med fallande kaskader och konjugering av verb,
jag älskar dig med hunnernas invasion av Europa,
hundraårskriget och det mongoliska oket,
Spartacusupproret och folkvandringstiden,
Pompejis pelare i Alexandria och Lutande tornet i Pisa,
med Golfströmmens mäktiga strävan att värma Nordpolen.

Jag älskar dig med gravitationslagens bokstav,
med det förkunnade dödsstraffet
som verkställs genom ett evigt fall
mot din oändliga Bermudatriangel.