Liāna Langa

latvijščina

Juris Kronbergs

švedščina

Bezpiederīgie (4.)

Nāc, dzīves ziema! Palodzes stūrī zīlīte knābā speķi,
kas baltāks par pilsētas sniegu. Citondzeltenu staru dūdas,
strēgstot koku zaros, atskaņo sēru maršus. Skrejoši mākoņi
debesīm pielīp kā slimnieka mutei cepuma drupatas. Mīlas izdedžu
kraukšķīgie kukaiņi rāpo pa vēstuli, kuru, iespējams, rakstījis
Dievs. A4 formāta lapai pāri skrien ideāls rokraksts, vārdu
ķēdes bez atmiņas. Tās pamazām sakarst no vēstuli lasošā
gūstekņa ķermeņa siltuma. Viņš sasaistīts burto, un nesaprot tajā
ne vārda, tik klausās un klausās važu bezskaņas žvadzoņā.

Nāc, dzīves ziema! Kad zīlīte aizspurgs no skatiena mājām
un aukstums būs tāds, ka vārdi lāstekās sasals un lielāki kļūs
par vārdu mamma, saldās, prasīgās mutēs, kad vēstule ieputināsies
bezgala sniegā un gulēsim uzsprāguši un kaili šās ainavas vidū
rokraksta daļa, kā burti, no kuriem austas dienas un naktis
un zīlītes speķis, tad ziema nāks gūstekni pestīt un vēl vienu reizi,
neveikli gurkstot, sacerēs ēdienu, dūmus no krematorijas skursteņa,
aplausus, motorus, darvu, maigumu, spirtu, netīras ielas, kucēnu
dvašu, ziemsvētku pastmarku krāsas, šā gada pirmo sērsnu.

© Liāna Langa
Iz: Antenu burtnīca
Rīga: Neputns, 2006
ISBN: 9984-729-78-8
Avdio produkcija: Latvijas Literatūras centrs

De obehöriga

Kom, du livets vinter! På fönsterblecket pickar sparven fläsk, vitare
än stadens snö. Säckpipor med citrongula strålar som fastnar i trädens
grenar, spelar upp sorgemarscher. Framrusande moln fastnar på
himlen likt brödsmullor på sjukas läppar. Kärlekens avgasers
knapriga insekter kryper på brevet som möjligtvis skrivits
av Gud. Över A4 papperet ilar en perfekt handstil, ordkedjor
utan minne. Så småningom hettas de upp av kroppsvärmen från
fången som läser brevet. Bunden bokstaverar han det utan att förstå
ett endaste ord, bara lyssnar och lyssnar på kedjornas ljudlösa rassel.

Kom, du livets vinter! När sparven far iväg från blickens hem
och kylan är sådan att orden fryser till istappar och blir större
än ordet mamma i de ljuva, krävande munnarna, när brevet blir
igensnöat i oändlig snö och vi ligger kreverade och nakna i mitten
av detta landskap som delar av en handstil, som bokstäver av vilka
dagar och nätter och sparvens fläsk är vävd, kommer vintern och
frälser fången och än en gång, harklar sig klumpigt, trollar fram mat, rök
från krematoriets skorsten, applåder, motorer, tjära, ömhet, sprit, smutsiga
gator, valpars andedräkt, färg på frimärken till jul, årets första skare.

Översättning: Juris Kronbergs. Lettisk literatur #1. LLC, 2007