Eeva Park

estonščina

Peeter Puide

švedščina

formica rufa

Sipelgas,
kelle kurnasin välja kasemahlapurgist
ei surnud
ega surnud,
kuigi tapsin teda juba viiendat korda,
vajutasin parema käe pöidla ja nimetissõrme vahel
puruks,
uputasin kraanivette,
vajutasin lusikaga,
aga ta ronis välja valamust,
tumepruun ja tundlad sirgu,
liikus kuuel jalal kiirelt
ikka selles ühes suunas
vilksatas mõte,
et annaks armu,
viskaks ta õue,
laseks elada,
kui tunneksin ta kõnnaku ära kõikide
teiste sipelgate hulgast,
oleksin sipelgate Jumal.
Aga ei tunne ju.

© Eeva Park
Avdio produkcija: Eesti Kirjanduse Teabekeskus [Estonian Literature Centre]

formica rufa

Myran,
som jag silade upp ur burken med björksav
dog inte
envisades med att inte dö,
trots att jag dräpte den redan en femte gång,
tryckte med högerhandens tumme och pekfinger
sönder den,
dränkte den i kranvatten,
klämde den med en sked,
men kröp upp ur vasken gjorde den,
mörkbrun med raka antenner,
rörde den sig sexbent snabbt
ständigt i samma riktning
en tanke blänkte till,
att benåda den,
kasta ner den på gården,
att låta den leva,
om jag kunde känna igen dess gångart bland alla
andra myror,
då vore jag myrornas Gud.
Men det gör jag ju inte.

Översättning av Peeter Puide