Johannes Göransson
angleščina
4.2. ANSIKTET AV IVO
Mot ansiktet av Ivo i en katedral av vridning genom flera dygn i stålet.
Uppåt dimensionera kan Ivo klättra dunkelblå i högsta ferristornets skenor—utmed stängerna av geometrisk riktning mot det tunga självet.
Kontinenten tippar långsamt utför sockelstupet. Kan det finnas yttre rum att människan ta vägen? Här vid plattformen förankras katedralerna med pelare i havet. Det fanns olja här på 1990-talet. Övergivna salar ylar klockrent tomma, här är även brist på hägringsfenomen. Oljetornens grova borrar mal i djupet. Där finns ingenting att hämta i den tömda havspulsådern.
Spel av lager mellan högre skyars vindar. Moln i natdysande bågen har i spektrum motsatt ordning.
Dimensioner krökta under oerhörda avstånds svindel.
Spel mot ansiktet av Ivo under mina händers dödligt luna
vattenmjölk.
Iz: Mörk materia
Stockholm: Bonnier,
Avdio produkcija: Haus für Poesie, 2019
4.2 THE FACE OF IVO
Against the face of Ivo in a cathedral of writhing through days and nights in the steel.
Ivo can climb gloom-blue up through the dimensions in the girders of the highest Ferris Tower—along the beams of geometric direction toward the heavy self.
The continent tips slowly into the base chasm. Is there any outer space where people can go? Here by the platform, the cathedrals are anchored widi pillars in the ocean. There was oil here in the 1990s. Abandoned halls howl bell-clean empty, there is even a lack of mirage phenomena. The oil tower's coarse drills grind in the depth. There is nothing to collect from the emptied ocean-pulse vein.
Flutter of strata between the winds of the higher skies. The spectrum of the night-glowing bow have the opposite order.
Dimensions bent from incredible distance-vertigo.
Flutter against the face of Ivo beneath my hands' deadly calm water milk.
from: Aase Berg: Dark Matter (Black Ocean, 2013)