Aase Berg

švedščina

Johannes Göransson

angleščina

4.4. DJURGLAPPET

Jag rörde mig då framåt genom Dovres nobusfärer. Partiklarna som rusat genom tunna kapillärer. Där Ivo leddes inåt mot maskinerna i hjärtat av vårt tunga möte. Där fjättror slagna hårt mot formens styrselhölje. Det var så nära att gå illa sönder här i våra kroppars katedraler. Vi såg varandras ansikten som bläsor under hinnorna, en sjunken stad av sjungande fossiler anemoner.

Vi rördes genom kroppen mot en svår miljö av stora rör i knutor kapitäler. De höjde sig bastant mot raffinaderiers eldblå himmel. Där väntade ett moln att släppas ut ur skinnet. Jag skulle vilja Ivo att du mottog mina tänder, mina utstötta emaljer här i asken utdragna ur käken. Min mun är stor och mjuk av kött; det material som djur är gjorda av.

Vi skulle klättra uppåt mot det glapp som öppnats mellan plåtarna och huden. Det var ett skrotupplag av gammal bråte där vi fäste våra kablar. Nu skulle vi gå utåt längs de farligt svajande skeletten. Partiklarna som rusat genom tunna kapillärer. Som mörk materia ska bilda rymden överallt omkring oss, ska vi se köttet slutas om en sjunken muskelstad av anemoner och muränor.  

© Aase Berg
Iz: Mörk materia
Stockholm: Bonnier, 1999
Avdio produkcija: Haus für Poesie, 2019

4.4 THE ANIMAL GAP

I then moved forward through the nobuspheres of Dovre. The particles that had rushed through thin capillaries. Where Ivo was led toward the machines in the heart of our heavy meeting. Where fetters were struck hard against the form's steering sheath. Things were so close to going bad, breaking here in our bodies' cathedrals. We saw each other's faces like blisters beneath membranes, a sunken city of singing fossils anemones.

We moved through the body toward a difficult environment of large pipes in knots, capitals. They rose stoutly into the fire-blue sky of refineries. There a cloud waited to be released from the skin. I would like you Ivo to receive my teeth, my extricated enamels here in the box pulled out of my jaw. My mouth is large and soft with flesh; the material out of which animals are made.

We were supposed to climb up toward the gap that had opened up between the plates and the skin. It was a scrapyard of old junk where we fastened our cables. Now we were to move out along the dangerously swaying skeletons. The particles that had rushed through thin capillaries. As dark matter will form space all around us, so we will see the flesh enclose a sunken muscle city of anemones and moray eels.

Translated by Johannes Göransson
from: Aase Berg: Dark Matter (Black Ocean, 2013)