Passagerarna sätter sig försiktigt
på galonbänkarna och lägger ifrån sig kapporna med färg av björnbär och torkat gräs
Tåget snavar fram i natten som en blind herde

Ur kupéhörnen väller ett mörker som livnär sig på håglöshet
Snart, om en halvtimme, kommer vi alla samtidigt att pressa ansiktena mot fönstret
gripna av en märklig övertygelse
att det utanför tåget, genom den anonyma skogen
i takt med våra känslor, vår längtan, springer rådjur, vilda fåglar
och varelser som vaknar ur stammarna

På dirigentens tecken, utmattade av vålnadernas kapplöpning
faller huvudena i sömn

Den mjuka svarta slätten
får utbuktningar där nattens
elektriska städer blommar.