han dök upp mitt på stentrappan
i en vit skjorta gjord av liljor
stoppade handen i fickan med fingrar dubbelt så långa som mina
räckte fram ett papper med en dikt
jag flydde från dig, står det i dikten, för att komma till dig
sedan flydde vi från alla människor
vi beställde mörkt öl på ett enkelt kafé
hans tal nedtecknades på ett pergament av outsäglig betydelse
för mänsklighetens historia
vem var jag? förvandlad till idel öra
till en flod som fångade okända fiskar i sin egen mage
skimrande motiv inflätade i komplicerat tal
vem var han? en högtidlig ökenfågel
som jag gav en ask med mina läppar, axlar
vi gick mot varandra utmed sjön
och ovanför vattnet, grönt av trötthet och blått av tryckt tystnad,
hade man spänt upp en plåtstomme
likt en ytterst systematisk sanning