Olivia Bergdahl
angleščina
Europa
Du säger att jag är säker
fastän vindar har börjat vina
du ger mig vintern i ryggen som en sköld
kölden är bedräglig ursäkterna fina
tiden läker tiden läker ärren stelnar till en böld
och jag fingrar på det
fingrar på det tills det får ett namn
men det slingrar sig ur greppet heter
STOCKHOLM, LONDON, KÖPENHAMN
heter SREBRENICA, DRESDEN
heter CHARLIE HEBDO
heter ARBETE GER FRIHET heter JÄRNRIDÅ
visst är det så Europa,
jag försöker förstå
för jag ser min kropp i spegeln och det som jag ser då
är att jag äger dig, Europa,
att det står ristat i mitt skinn:
en liten lappad kontinent jag utan tvekan kallar min
där jag är fri att röra mig, där jag får välja var jag bor
men du som skulle varit plats, Europa –
varför beter du dig som mor?
Som ett blodsband
en familj
den släkt jag aldrig ville ha
Jag fingrar på det fingrar på det
fast jag inte ska
det heter KONGO, ALGERIET, heter UTØYA, BERLIN
det heter OSTINDISKA KOMPANIET, heter RASBIOLOGIN
det heter BRYSSEL, DERRY, KIEV, STALINGRAD, MADRID
det heter NICE och LAMPEDUSA allt ska läka över tid
du säger det, Europa,
du säger: titta vad jag fått
så vackra kyrkor, vackra städer, vackra broar, vackra slott!
Som vore det min födslorätt,
dessa gränser, dessa fort
men hur kan något kallas mitt som jag inte får ge bort?
Es tut mir leid, Europa,
desolée, förlåt
det sitter mänskor utan flytväst i en trasig gummibåt
och vi väljer våra övergrepp,
sen väjer vi vår skam
det är lätt att tyda kartan, men svårt att ta sig fram
när ordet blir till språk och språket blir till lag
jag ser min kropp i spegeln och jag ser att du är jag
du äger mig, Europa
du döper mig till dotter och till son
jag kan ropa bäst jag vill,
men det är det jag kommer ifrån
så jag fingrar på det fingrar på det jag måste veta vad det heter
det heter LEOPOLD och LUDVIG, heter KARL och GEORGE och PETER
du sade ju aldrig mera krig
du sade ju aldrig mera mur
nej, du säger inte raser, men du säger ju kultur
det heter ORBÁN, heter PUTIN, heter PEGIDA och LE PEN
som en gyllene gryning
fast du sade aldrig någonsin igen
och det heter JESUS, alltid JESUS
det heter COLUMBUS och LINNÉ
det är min kropp i spegeln
för den som heter europé
heter HITLER, heter STALIN, heter FRANCO, MUSSOLINI
heter DUBLIN, heter SCHENGEN, heter BOSSI-FINI
du är dom, Europa, du som kunde varit dröm
jag vet att du hör mig, för din blick är mjuk och öm
Europa, j’accuse…! Jag förnekar dig, jag vet
att du ger mig allt i hela världen, utom generositet
så jag döper dig till HYCKLARE,
till BÖDEL och till KVARN
Då rycker du på axlarna
som åt ett älskat, bråkigt barn.
För du vet att jag är säker
så då kan du låta vindarna gråta
som sköld fick jag mitt skinn och mitt namn
tiden läker tiden läker
hur ska jag förlåta
att jag aldrig är så trygg
som när jag somnar i din famn
Avdio produkcija: Haus für Poesie, 2017
Europe
You tell me I'm safe
though the wind is wailing
with winter at my back everything’s unwieldy
the cold is deceitful, excuses abound
time heals, time heals, the scars stay around
and I touch it,
I touch it to give it a name
it evades my grasp and is all just the same
the name is STOCKHOLM, LONDON, SREBRENICA
PRAGUE and COPENHAGEN
the name is ARBEIT MACHT FREI
the name is CHARLIE HEBDO
Isn't that right Europe,
I’ll just try to understand
'cause in the mirror I see
that I own you Europe
it's etched in my skin
a tattered little continent I've worn very thin
where I’m fairly mobile, can choose where to live
but Europe – you’re supposed to be a place
so why do you act like mother?
Like a blood tie
a family
the relations I never claimed
I touch it I touch it
I want to know to have it named
the name is CONGO, ALGERIA,
the name is UTÖYA, BERLIN
the name is EAST INDIA COMPANY
the name is RACIAL BIOLOGY
the name is BRUSSELS, DRESDEN, KIEV,
STALINGRAD, MADRID
the name is NICE and LAMPEDUSA
time heals time heals
though we skid
You tell me Europe,
you say: look where I live
all these beautiful churches, bridges, castles, cities there
Mine, too, my birthright
these borders, these seas
But how can they be mine if they are not mine to share?
Es tut mir Leid, Europe,
desolée, forgive
rubber rafts, life jackets, holes like a sieve
so we choose our own abuses
and then we choose our shame
the map's not hard to read, but it's tough going just the same
when words become language and languages law
I looked in the mirror and here is what I saw:
You own me, Europe!
Christen me daughter or son
and no matter how I shout
that is where I am from
so I touch it touch it
'cause I need to know the name
the name is LEOPOLD and LUDWIG
the name is CHARLES and GEORGE and PETER
You said never again war
You said of course no more walls
No you don't use the word race,
but you say culture
the name is ORBAN,
the name is PUTIN,
the name is PEGIDA and LE PEN
like a golden dawn
though you said never ever again
but it is still JESUS always JESUS
it's COLUMBUS and LINNAEUS
it is my body in the looking glass
‘cause since I pass as European
the name is HITLER, the name is STALIN, the name is FRANCO, MUSSOLINI
the name is DUBLIN
the name is SCHENGEN,
the name is BOSSI-FINI
That is you, Europe,
you who could have been a dream
And I know that you can hear me 'cause your gaze has a soft sheen
So Europe, j'accuse ... I deny you and I know
you give me all the world except generosity
so I christen you HYPOCRITE
KILLER MILLER WILD
And then – you shrug your shoulders
as at one you love, your problem child
Since you know that I am safe it feels
you leave these winds to weep
the shield I have is skin and name
time heals time heals
but how can I forgive
that I am in the safe securest place
when I rest in your embrace