Jennifer Hayashida 
Translator

on Lyrikline: 13 poems translated

from: švedščina to: angleščina

Original

Translation

ZEPHYRANTHES (Herb. fem.)

švedščina | Fredrik Nyberg

Jag kukar ur.
 
Blommorna vajar för den milda västvinden.
 
Frukterna skall mogna och fall mycket mogna till marken.
 
 
 
 
 
Hållplats – Fjällgatan.
En tidning ligger stilla och bara blåser.
Jag lokaliserar plötsligt all smärta till min vänstra vad;
böjer mig strax ner för att känna efter där på baksidan av benet.
Nu hör jag att spårvagnen faktiskt kommer. Den är upplyst och
nästan helt tom.
 

© Fredrik Nyberg
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson

ZEPHYRANTES (Herb. fem.)

angleščina

I fuck up.

The flowers bend in the mild western wind.

The fruits shall ripen and fall very ripe to the ground.
 
 
 
 
  
Station—Fjällgatan.
A newspaper lies still and just flaps in the wind.
I suddenly localize all pain to my left calf;
soon bend down to feel there on the back of the leg.
Now I hear that the streetcar actually is coming. It is illuminated and
almost completely empty.

Translated from Swedish by Jennifer Hayashida

VINCA (L. fem.)

švedščina | Fredrik Nyberg

Människor äter sand.
Jag frågar dig om jag kan förändras.
Din vänstra hand är en egendomlig zonering.
 
 
 
 
 
Det snöar ymnigt.
Jag hatar mitt liv.
Det är en tidig, mycket kall vintermorgon.
Jag kan vara nio, kanske tio år gammal och genom fönstret ser jag
när min far försöker att knuffa igång familjens Volvo,
som tydligen inte vill starta i kylan. Plötsligt halkar han till i snön
och faller framlänges in i bilens öppna vänstra framdörr. Jag ser
detta, och trots att klockan bara är lite över sex på morgonen, ser
jag det som om det vore helt ljust där ute. Han svär till och jag
går snabbt och lägger mig igen. Att blunda och välja en mindre
smärtsam färg.

© Fredrik Nyberg
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson

VINCA (L. fem.)

angleščina

People eat sand.
I ask you if I can change.
Your left hand is a peculiar zoning.
 
 
 
 
 
It is snowing abundantly.
I hate my life.
It is an early, very cold winter morning.
I might be nine, maybe ten years old and through the window I see
as my father tries to push the family’s Volvo, which apparently does not want to start in the cold. Suddenly he slips in the snow and falls forward into the car’s open left front door. I see this, and even though it is only a little past six in the morning, I see it as though it were entirely light out there. He swears and I quickly go back to bed again. To close one’s eyes and choose a less painful color.

Translated from Swedish by Jennifer Hayashida

ULMUS (L. fem.)

švedščina | Fredrik Nyberg

Tisdag.
Är Gud en in- eller utandning?
Snö faller inte ljudlöst (avlångt) överallt.
 
 
 
 
 
Vi minns med våra näsor.
Tisdagen den 16 maj 1732 ser Linnæus – tidigt om morgonen – en
mycket ovanlig alm. Han vänder sig snart förundrad om, noterar
i förbifarten att spindlarnas matematiska när har blivit vita och
helt synliga av dimmans fukt.
Träden står stilla och växer stillastående.
Den nykluvna veden oxiderar snabbt i en rödaktig ton.

© Fredrik Nyberg
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson

ULMUS (L. fem.)

angleščina

Tuesday.
Is God an in- or exhalation?
Snow does not fall silently (oblong) everywhere.
 

 
 
 
We remember with our noses.
Tuesday May 16th 1732 Linnæus sees—early in the morning—a
very unusual elm tree. He turns around in amazement, notes
in passing that the spiders’ mathematical webs have become white and
entirely visible from the fog’s dew
The trees stand still and grow standing still.
The newly chopped firewood oxidizes quickly in a reddish hue.

Translated from Swedish by Jennifer Hayashida

PAEONIA (L. fem.)

švedščina | Fredrik Nyberg

                                                                              Årtalet är en del av fotot
                                                                                          Roland Barthes
              
                                                                                           

Årtal, årstider;
ett par långsamma villakvarter
med pioner och parkeringsplatser.
Du är mycket tyst.
Vete kan aldrig bli råg.
Medicinen ligger så stilla där på köksbordet.
Din andning resulterar i en ny (och annorlunda) andning.
 
 
 
 
 
Det är vinter i luften och lungorna.
När Linnæus blundar, sover världen.
I en återkommande sekvens – som är mer som en tanke än en
dröm – lever jag parallellt, helt invid mig själv. Om natten står
jag länge stilla i mörkret på gården och tittar in i min egen
nedsläckta lägenhet. Ingenting rör sig. Rummet tycks vara
ovanligt kvadratiskt, ett skrivbord, en obäddad säng, en låg
bokhylla fylld av tidskrifter. Under hela den hösten (hösten och
vintern 1995) somnade jag ofta på parkettgolvet. Råg kan aldrig
bli korn. Korn kan aldrig bli havre.

© Fredrik Nyberg
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson

PAEONIA (L. fem.)

angleščina

                                                          The date belongs to the photograph
                                                                                          Roland Barthes
 

 
Dates, seasons;
a pair of slow residential streets
with peonies and parking lots.
You are very quiet.
Wheat can never become rye.
The medicine lies so still there on the kitchen table.
Your breathing results in a new (and different) breathing.
 
 

 
 
It is winter in the air and in the lungs.
When Linnæus closes his eyes, the world sleeps.
In a recurring sequence—which is more like a thought than a
dream—I live parallel, completely adjacent to myself. At night I  
stand still in the darkness in the courtyard for a long while and look into my own  darkened apartment. Nothing moves. The room appears  
unusually square, a desk, an unmade bed, a low
bookshelf full of periodicals. During that entire fall (the fall and
winter 1995) I often fell asleep on the parquet floor. Rye can never
become barley. Barley can never become oat.

Translated from Swedish by Jennifer Hayashida

GALANTHUS (L. mask.)

švedščina | Fredrik Nyberg

Diagonaler.
 
Doften av klor.
 
Jag måste ha sovit för jag vaknar.
 
Huvudet och nacken är ännu en erfarenhet.
 
 
 
 
 
Februari.
Fåglarna väger nästan ingenting.
I ett grönområde, alldeles i närheten av Vasaplatsen, finns det ett
träd – man kan se de från spårvagnen – vars kraftiga grenar tycks
sträva nedåt, mot marken.
Jag måste alltid vara den som tröstas.

© Fredrik Nyberg
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson

GALANTHUS (L. mask.)

angleščina

Diagonals.
 
The scent of chlorine.
 
I must have slept since I wake up.
 
The head and the neck are yet another experience.
 
 
 
 
 
February.
The birds weigh almost nothing.
In a park, right near Vasaplatsen, there is a
tree—one can see it from the streetcar—whose heavy branches appear
to strive downward, towards the ground.
I must always be the one who is consoled.

Translated from Swedish by Jennifer Hayashida

fysiska och verbala skador

švedščina | Jenny Tunedal

Det som finns kvar
inuti tvivlet ingenstans att vara
utanför tvivlet ingenting

© Jenny Tunedal
from: Mitt krig, sviter
Wahlström & Widstrand, 2011
Audio production: Haus für Poesie / 2017

physical and verbal damages

angleščina

What remains
inside doubt nowhere to be
outside doubt nothing

Translated by Jennifer Hayashida

skydda: trygga / förbinda

švedščina | Jenny Tunedal

Det har hänt förut
likt mörkret stängs ögonen
över deras ansikte  antal
kom att överskugga

Det går inte att hämnas
det går inte att förstå att de är människor
eller deras släktingar

Dammet över ansiktet
det vita som inte begränsar sig
om morgonen morgonens kalla fuktiga grepp
först känner jag det inte
sedan fortsätter det

Det är deras vår skyldighet  skydd / grus / skuld
att någon "är ett barn"  "i verklig mening övergivet"
skillnaderna är konsekvenserna   att det initialt är deras skyldighet
de dödas ansikte / det odelbara / sorglösa

© Jenny Tunedal
from: Mitt krig, sviter
Wahlström & Widstrand, 2011
Audio production: Haus für Poesie / 2017

protect: secure / bind

angleščina

It has happened before
like darkness the eyes close
across their face     quantity
overshadowed

It cannot be avenged
it cannot be understood that they are human
or their relatives

Dust across the face
the white that does not contain itself
in the morning the morning’s cold damp grip
at first I do not notice
then it continues

It is their our responsibility     protection/gravel/guilt:
that someone “is a child”     “truly abandoned”
differences are the consequences     that it initially is their responsibility
the faces of the dead/the indivisible/careless

Translated by Jennifer Hayashida

skydda för att skydda: förhindra överleva bestraffa

švedščina | Jenny Tunedal

Ser inte längre träden för alla / sot / svart som står i vägen driver
ofrånkomligt framför sig som bränder  brinner / brinner i det inre
en röd radio i rummet   rummet var ett misstag
nu vet vi inte hur vi tar oss ut
röd sprängs i bitar   stora bränder / berättelser / sändningar i mellanrummen
klassisk filmisk salongsmusik
någon som skriker det
det som ska ersättas / att ersätta världen
att världen kan ersättas
och det går genom våra väggar / nätter
vita och fulla som rosornas knoppar av hat
o begränsning  allt liv alla dörrar

De förlorade som plötsligt stiger mellan de vi förlorade det de förlorade
deras summor  summan av nätter och träden det hela (väsentligt och samtidigt
så vanligt)  det är ofrånkomligt som avstånd t.ex. ett vykort
ett vanligt tillstånd  om vi inte märker det / detta att vi fortfarande alls
om vi t.ex. betraktar dem som vi ser har en svaghet
och ser det vi tycker är självklart
om natten är det inte så självklart och det finns många olika nätter

Men det som ska ersättas – hjärtat minnet – leder oss vidare inåt
mot skydd / skuld / grus  det som vi inte kan smälta eller om vi
bara är kalla  rädda  med svarta brutna sinnen
brunna som träd  brunna som sot  människor som dör
lyssnar inte lyssnar man inte på dem lyssnar vi inte
det finns skydd / skuld / grus dom människor som dör som brott
en enda gång  ett enda brott  mot vilket ingen har något försvar
det finns inget straff tillräckligt straff   inget försvar
för den enskilda är kanske ett brott och därför måste hon rannsakas
i denna mening tillhör vi inte oss själva

Det som hindrar oss   är en anhalt i mörkret en hållplats
dessa blodsband skrämmande bönstjälkar starka växande gränser
så skyndar vi ofta vidare    till trots
mjukdjur / slaktdjur / nattlig logik  en natt full av bloss lågor hål
inga beständiga meningar  när vi känner något / saknar / saknaden
själva vidden är oändlig

Mer och mer   på andra sätt vet vi
att vi är skadade av glömska  smärta som lämnade oss oskadda
äntligen   föreställningen om likhet  långt ute
smärta eller ensamhet  varför plågar de varandra  som barn

Långa utegångsförbud  pauser  rökpauser också  långa register  strafftider
oegentligheter i rättsalarna  dumheter  kaffemaskiner  maskiner  de anhöriga
som inte vet vad de gör  mumlade samtal och plötsliga känsloutbrott  någon
fick åka till sjukhuset  varje natt   nya oavgjorda ofullständiga slag  förfärliga
människor  förfärliga tankar  hat  självhat  mot människor
men inte mot djur eller barn  förvirring kring karaktärer och karaktärsmord
om någon verkligen är ett svin och ändå skadad

Är det ohållbart  de söta djuren  det söta köttet  sover från början alltid
– det är alltid i varje ögonblick – erinrar deras kroppar om deras egen barndom – 
vår egen  det beror på   mor / mycket / mindre intensivt
överhuvudtaget invärtes som blod  erinrar som sten

Att se någons ansikte genom vatten  bara med ansiktet under vatten
vi vet inte var det kommer ifrån  var vi har lämnat det
vem som har lämnat oss utan det  vilket
det som ska ersättas  ersätter jag  det som kom först
det som gör ont

© Jenny Tunedal
from: Mitt krig, sviter
Wahlström & Widstrand, 2011
Audio production: Haus für Poesie / 2017

protect to protect: prevent survive punish

angleščina

I can no longer see the trees for everyone/soot/black/in the way drifts
inevitable in front like fires     burn/burn within
a red radio in the room     the room was a mistake
now we do not know how to get out
red is blown to pieces     large fires/stories/broadcasts in the gaps
cinematic classical music
someone who shouts it
what will be replaced/to replace the world
that the world can be replaced
and it passes through our walls/nights
white and full like the roses’ buds of hate
o limitation     all life all doors

The lost who suddenly step between those we lost what they lost
their sums     the sum of nights and trees all of it (important and
at the same time so common)     it is as inescapable as distance e.g. a postcard
a normal condition    if we do not notice it/this that we still at all
if we for example regard those who we see have a weakness
and see what we think is obvious
at night it is not so obvious and there are many different nights

But what is to be replaced – the heart the memory – leads us further inwards
towards protection/guilt/gravel     what we cannot stomach or if we
only are cold     afraid     with black broken senses
burned like threes     burned like soot     humans who die
do not listen if one does not listen to them we are not listening
there is protection/guilt/gravel those people who die like crime
once     a single crime     no one can defend it
there is no punishment sufficient punishment     no defense
for the individual is perhaps a crime and therefore she must be tried
in this sense we do not belong to ourselves

What prevents us     is a stop in the darkness a rest
these blood ties frightening bean stalks strong growing borders
so we often hurry on     despite
stuffed animals/slaughter animals/nightly logic     a night full of flares flames holes
no enduring meaning     when we feel something/long/longing
the scope is endless

More and more     in other ways we know
we are damaged by forgetting     pain that left us unscathed
finally     the notion of similarity     far out there
pain or loneliness     why do they torment each other     like children

Long curfews     breaks     smoke breaks too     long registries     sentences
irregularities in courtrooms  nonsense     vending machines     machines     relatives
who do not know what they are doing     murmured conversations and sudden eruptions     someone had to go to the hospital     every night     new undecided incomplete strikes     terrible people     terrible thoughts     hatred     self-hatred     towards people
but not towards animals or children     confusion around characters and character assassination  if someone really is a bastard and still wounded

Is it unsustainable     the sweet animals     the sweet meat       sleeps from the beginning always – it is always in every moment – do their bodies evoke their own childhood
our own     it depends     mother/much/less intensive
overall internal like blood     evokes like stone

To see someone’s face through water     only with the face beneath water
we do not know where it comes from     where we have left it
who has left us without it     which
what is to be replaced     I replace     what came first
what hurts

Translated by Jennifer Hayashida

skydda för att förhindra överleva

švedščina | Jenny Tunedal

Ett barn är skrämmande likt sin mor
och deras otvungna sätt att röra varandra
brer ut sig genom tid och rum
som träden genom grenarna
ljuset genom ögonen
deras galler omkring sig
som blod

En vit skridskobana
en ocean för att skydda
en lite gråkall dag i januari
ett minne som täcker ett annat minne
en av alla känslor är förtröstan
förlängning av hår
perioder av lugn
en ständig självisk kärlek

Snöklätt  likt lätt snöfall   täckande
det outsinliga ljuset    det exakta
ordet för de små såren
ett av flera sätt att administrera smärta
en här som ersätter oss
ett hav för att inte brytas

Hål fyllda med vatten och kött och blod
vårt eget  allt   detta syre
outbytbarheten   det outbytbara
in i det sista
som kommer att dunklas
och lättare lättare snö tätt tätt
tätnar likt mörkret likt stjärnorna
vitnar i den döda snön

Döda flugor   vitt luftigt tyg
levande flugor    vitt luftigt tyg
en helt igenom mulen himmel
täckt av stumma kroppar   stumma
vatten utan stränder   bränder utan träd
sviktandet   tyngden    det allt tidigare mörkret
fallande   stigande   frekvent

Ditt sätt att beskriva en solnedgång som blod
alla sätt att beskriva en solnedgång som ljus
de flackande orden och efter dom

Det hänger svarta grenar utan löv i träden
som vitt drivet grått  drivna moln
neutral mark neutrala stenar

Det är ofrånkomligt att kropparna växer
var liksom höga   oåterkalleliga   skyddslösa
begränsade  tillräckliga  återhållna   som djur

Fältet härbärgerar rädslan
vad som än sägs   vad som än står
likriktat som barn – till synes avsiktslösa –
deras springande och detta: var är nu de rasande / i hopar

Ordet krig är bara avstånd nu
skärmar och olika sätt att fortsätta    men också bilder förblir ruiner
förtvivlade män – familjefäder – som inte kan ta sig någonstans
det oförsvarbara
jag tänker på vem det tillhör

Vita svärmar krossade händer eller lampor
frånvarande mödrar  döda   rosor  tallösa massor utslagna
gemensamt  rött   kroppar som lär oss
ha och hö  tillgång och avsaknad  beröring och skräck
lysande flykt  flyktiga lysande  skyddsbehövande  ljusskygga

Här är en sorts dröm i verkligheten
en undanflykt eller tillgång
solnedgången dess alldeles gyllene
början t.ex. genom dimman   glöder ett guldfärgat ljus
drömlikt och sanningsenligt   är vi ännu längre bort

Deras ansikte är numera bara en överdrift
ett slags tid som inte gör motstånd mot sig själv eller det eviga
jag utgör själva synfältet och gränsen
ordet jag återkommer många gånger
men tiden går ändå fortare  brus, björkar, rycker
du går undan i närheten

Himlen ger intryck av att inte längre befinna sig över utan under
samma fält idag som igår   det vita som inte begränsar sig
förödande fåglar och utsikter
det är lättare att sova så här tidigt på året
det går inte längre att förstå våra regler
deras skyldighet

Fältet pågår som våld   innanför   olika sätt som har med pengar att göra
och språk   medborgarvåld  snö   ett kallt damm som påminner
frånvaro papper drivor ljus   det ligger människor i högra
drömmande snö  urskiljningslöst   de döda är redan döda
därav täckta – dämpade – i väntan

© Jenny Tunedal
from: Mitt krig, sviter
Wahlström & Widstrand, 2011
Audio production: Haus für Poesie / 2017

protect to prevent survive

angleščina

A child bears a frightening resemblance to its mother
and their intuitive way of touching each other
spreads through time and space
like trees through branches
light through the eyes
their bars around them
like blood

A white skating rink
an ocean to protect
a chilly gray day in January
a memory that covers another memory
one of all the feelings is tension
extension of hair
periods of calm
a constant selfish love

Snow-clad     settled light snowfall     covering
the unfailing light     the exact
word for the small wounds
one of several ways to administer pain
a horde that replaces us
an ocean not to break

Holes filled with water and flesh and blood
our own     all     this oxygen
replaceability     the irreplaceable
until the end
that will be obscured
and lighter and lighter snow close close
closes like the darkness like stars
whiten in the dead snow

Dead flies     white billowing fabric
living flies     white billowing fabric
a thoroughly overcast sky
covered with mute bodies mute
water without beaches     fires without trees
the yielding     weight     darkness earlier and earlier
falling     rising     frequent

Your way of describing a sunset like blood
all the ways of describing a sunset like light
the roving words and after them

Black branches without leaves hang in the trees
like white driven gray     driven clouds
neutral ground neutral rocks

It is inevitable that bodies grow
were tall     irrevocable     vulnerable
limited     sufficient     restrained     like animals

The field shelters fear
whatever is said    whatever is written
uniform like children – apparently unintentional –
their running and this: where are they now raging/in hordes

The word war is just distance now
screens and different ways to continue     but also images remain ruins
men in despair – fathers – who cannot make their way anywhere
the indefensible
I think about to whom it belongs

White swarms crushed hands or lamps
absent mothers     dead     roses     speechless many
in bloom  in common     red     bodies instruct us
have and hay     access and lack     touch and terror
bright flight     flighty light     need for protection     averse to light

Here is a kind of dream in reality
an evasion or asset
sunset its completely golden
beginning e.g. through the fog     glows a golden light
dreamlike and truthful     we are even further away

Their faces are nowadays just an exaggeration
a kind of time that does not resist itself or the eternal
I make up the field of vision and the limit
the word I recurs many times
but time passes even faster     rush, birches, wrenches
you walk away nearby

The sky gives the impression of no longer being over but under
same field today as yesterday     white that does not restrict itself
devastating birds and views
it is easier to sleep this early in the year
it is no longer possible to understand our rules
their obligation

The field exists like violence     inside     different ways that have to do with money
and language     citizenship violence     snow     a cold dust that reminds
absence paper drifts light     there are humans in piles
dreaming snow     indiscriminately     the dead are already dead
hence covered – muted – waiting

Translated by Jennifer Hayashida

[Det är fred]

švedščina | Jenny Tunedal

Det är fred
Först känner jag det inte
Sedan fortsätter det

Det är ett fält
Det oförglömliga hjärtat
Solen som sken

Det är dess skyldighet
Under stor smärta
Ensam av en ensam mor

Det är ett missförstånd
Var skulle vara det allvarligaste
I hennes huvud

Det har hänt förut
Levande döda eller döda levande eller
Någon med egna händer

Det kommer att regna silver på fältet
Jag kommer se med egna ögon

Vänta tills något
Allt händer eftersom

Det finns inga träd
Det lättar inte

Jag vill inte veta vem och varför
Hon skrattade som ett alldeles lyckligt barn

Oro och den oro den väcker
Den vacklande skuggan vacklar

Någon sliter sönder ett hjärta
Mitt hjärta

Den bristande kärleken sliter sönder något

Du står utanför dörren med dörren
Det glömda finns kvar i glömskan

Människor är släkt med varandra
Varandras lugn   självständighet  frånvaro av hopp

Kanske ska vi alltid kastas mellan förtvivlan
Kanske ska samma död upprepas

© Jenny Tunedal
from: Mitt krig, sviter
Wahlström & Widstrand, 2011
Audio production: Haus für Poesie / 2017

[There is peace]

angleščina

There is peace
At first I do not notice
Then it continues

It is a field
Unforgettable heart
The sun, shining

It is its duty
During great suffering
Alone of a lone mother

It is a misunderstanding
Where would be the most grave
In her head

It has happened before
Living dead or dead living or
Someone with their hands

Silver will rain down on the field
I will see with my eyes

Wait until something
Everything happens since

There are no trees
It does not clear

I do not want to know who and why
She laughed like a completely joyful child

Worry and the worry it sparks
The faltering shadow falters

Something tears a heart
My heart

Wanting love tears something apart

You stand outside the door with the door
What is forgotten remains in forgetting

Humans are related to each other
Each other’s calm     independence     absence of hope

Maybe we will always be torn between despair
Maybe the same death will be repeated

Translated by Jennifer Hayashida

Casus Belli

švedščina | Jenny Tunedal

skydda för att förhindra överleva
skydda för att skydda: förhindra överleva bestraffa
skydda: trygga / förbinda
fysiska och verbala skador
skadanden / käranden / den kära

hindra för att hindra / skydda / kära
mina / de kära / närmaste / närmast kommande
avkomma som läka / skydd

bestraffa / läka
läka för att lindra överskyla
skyla för att läka skydda lindra skygga
för att hindra / begränsa / behålla
läka: förbättra för att bevara förmildra
lindade skugga / lindade sten
lindade strama halsar som barn

© Jenny Tunedal
from: Mitt krig, sviter
Wahlström & Widstrand, 2011
Audio production: Haus für Poesie / 2017

Casus Belli

angleščina

protect to prevent survive
protect to protect : prevent survive punish
protect: secure / connect
physical & verbal damages
the pain / the plaintiff / the dear

prevent to prevent / protect / dear
my / the dear / close / second closest / next of kin
offspring as healing / protection

punish / heal –
heal to help / overshadow
shadow to heal protect help shy away
to prevent / limit / keep
heal : improve to keep to ease
binding shadow / binding stone
bind the tight throats like children

Translated by Jennifer Hayashida

[Min familj anlände hit i en marxistisk idétradition]

švedščina | Athena Farrokhzad

Min familj anlände hit i en marxistisk idétradition

Min mor fyllde genast huset med prydnadstomtar
Vägde plastgranens för- och nackdelar mot varandra
som om problemet vore hennes

På dagarna skiljde hon mellan långa och korta vokaler
som om ljuden som kom ur hennes mun
kunde tvätta olivoljan ur huden

Min mor lät blekmedlet rinna genom syntaxen
På andra sidan skiljetecknet blev hennes stavelser vitare
än en norrländsk vinter

Min mor byggde oss en framtid av livskvantitet
I förortsvillans källarförråd radade hon upp konservburkar
som inför ett krig

På kvällarna letade hon recept och skalade potatis
som om det var hennes historia som fanns chiffrerad
i Janssons frestelse

Tänk att jag sög på de brösten
Tänk att hon stoppade sitt barbari i min mun

© Athena Farrokhzad
Audio production: Rámus., 2013

[My family arrived here in a Marxist tradition]

angleščina

My family arrived here in a Marxist tradition

My mother immediately filled the house with Santa knick-knacks
Weighed the pros and cons of the plastic Christmas tree
as if the problem were hers

During the day she distinguished between long and short vowels
as if the sounds that came out of her mouth
could wash the olive oil from her skin

My mother let bleach run through her syntax
On the other side of punctuation her syllables became whiter
than a winter in Norrland

My mother built us a future consisting of quantity of life
In the suburban basement she lined up canned goods
as if preparing for a war

In the evenings she searched for recipes and peeled potatoes
As if it were her history inscribed
in the Jansson’s temptation casserole

To think that I sucked at those breasts
To think that she put her barbarism in my mouth

Translated from Swedish by Jennifer Hayashida

PROLOG

švedščina | Fredrik Nyberg

Jag blir bara äldre.
Ditt huvud är överdrivet ljust och stilla.
Om Europas historia är sann, vill jag lära mig den som man lär
sig en sång. Idag när jag skulle gå ut för att köpa chips och
kyckling luktade trapphuset halt av såpa. På Hotell Lautréamont
rör sig utsagorna hela tiden uppåt genom stroferna. Du torkar
pannan med en ros och rekommenderar dess törnen.

© Fredrik Nyberg
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson

PROLOGUE

angleščina

I only grow older
Your head is excessively pale and still.
If Europe’s history is true, I want to learn it as one learns
a song. Today when I was going out to buy chips and
chicken the stairwell smelled slippery of soft soap. At Hotel Lautréamont
the statements all the time move upwards through the stanzas. You mop
your forehead with a rose, recommending its thorns.

Translated from Swedish by Jennifer Hayashida