Martin Enckell 
Translator

on Lyrikline: 6 poems translated

from: finščina to: švedščina

Original

Translation

[hiljaiselo, Stilleben...]

finščina | Risto Oikarinen

hiljaiselo, Stilleben; tämän asetelman värimaailmaa hallitsee
sameankeltainen; veriappelsiinit kristallikulhossa muistuttavat
sotaveteraaneja sarastuksen aikaan uimahallissa, jonka suuret
maisemaikkunat ovat roiskeitten ja kädenjälkien tahrimat: sisälle
suodattuu epäpuhdasta aamunkajoa, romukultaa; asetelmaan on
ikuistettu rauha, jonka maailma voi antaa

© Risto Oikarinen
from: Värioppi
Helsinki: Otava Publishing Company, 2012
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2014

[ett stilla liv, Stilleben...]

švedščina

ett stilla liv, Stilleben; färgerna i denna komposition domineras
av det mättat gula; blodappelsinerna i kristallskålen påminner
om krigsinvalider i gryningstimmen i en simhall vars stora
panoramafönster är fläckade av vattenstänk och handavtryck:
in silas ett orent gryningsljus, skrotguld; i kompositionen finns
förevigad en frid, som världen kan delge

Översatt av Martin Enckell

[Syyssonaatti omistussuhteista]

finščina | Risto Oikarinen

Syyssonaatti omistussuhteista. Koivu kuuluu sisäpihalle, piha koivun lehdille, lehdet lehtipuhaltimelle, puhallin kuuluu puutarhurille, puutarhuri kaupungille, kaupunki kuuluu valtiolle, valtio ei kenellekään, ei kukaan ihmiselle, ihminen kuuluu ruumiilleen, ruumis kuuluu liikkeelle, liike aalloille, aallot aurinkomyrskylle, myrsky kuuluu minun vesilasiini, vesilasi pillereille, pillerit sieluparalle, sieluparka terapiaan, terapeutti kuuluu koiralleen, koira kuuluu eläinkuntaan, kunta kuuluu köyhtyvän, köyhyys kuuluu ahneelle, ahne helvettiin, helvetti kuuluu kristinuskoon, usko alakerran mummolle, mummo maan multiin, multa kuuluu juurille, juuret sisäpihan koivulle.

© Risto Oikarinen
from: Katumusharjoituksia
Gummerus Publishers, 2008
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2014

[Höstsonat om ägoförhållanden]

švedščina

Höstsonat om ägoförhållanden. Björken tillhör innergården, gården björkens löv, löven tillhör lövblåsaren, blåsaren trädgårdsmästaren, mästaren staden, staden staten, staten tillhör ingen, ingen tillhör människan, människan tillhör sin kropp, kroppen rörelsen, rörelsen vågorna, vågorna solstormen, stormen hör hemma i mitt vattenglas, vattenglaset tillhör pillren, pillren den stackars själen, den stackars själen hör hemma i terapin, terapeutten tillhör sin hund, hunden djurriket, riket hör till de fattigare, fattigdomen tillhör den girige, den girige helvetet, helvetet tillhör den kristna tron, tron tillhör kärringen på bottenvåningen, kärringen hör hemma i mullen, mullen tillhör rötterna, rötterna björken på innergården.

Översatt av Martin Enckell

[Liidunvalkea lintu suistui radaltaan...]

finščina | Risto Oikarinen

Liidunvalkea lintu suistui radaltaan, iskeytyi maahan kuin meteoriitti, katkaisi kaulansa ja kivettyi erämaahan kallioksi. Aurinko hukkui tuhkapilveen, dinosaurukset katosivat ja minun sukuni nousi erämaan hiekalle, valkoisen kallion juurelle. Isoisä louhi linnun tuomiokirkoksi, isä puhkoi ihon läpi ikkunat ja poika hengelle ilmanvaihtokanavat. Minä sain töitä kanttorina, istuin luisella urkuparvella, sormeni palelivat mustilla koskettimilla ja hapuilivat hajonnutta sävelkulkua, suolle pudonneen lentokoneen osia: alkuräjähdys, liikkumaton liikuttaja, dinosaurukset, armomekaniikka… viimein tuli kevät, tuomiokirkon kupoli poksahti auki ja satoi valkoisia koskettimia, liidunvalkeita sulkia.

© Risto Oikarinen
from: Puupuhaltaja
Helsinki: Otava Publishing Company, 2005
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2014

[En kritvit fågel störtade ur sin bana]

švedščina

En kritvit fågel störtade ur sin bana, slog i marken som en meteorit, bröt nacken och förstenades till ett berg i öknen. Solen drunknade i ett moln av aska, dinosaurierna försvann och invid det vita berget beträdde min släkt öknens sand. Farfar gröpte ur fågeln till en domkyrka, genom huden bröt far upp fönstren och pojken ventilationskanalerna. Jag fick anställning som kantor, jag satt på den beniga orgelläktaren, mina fingrar frös på de svarta tangenterna och trevade sig fram över en trasig melodi, över delarna till ett flygplan som störtat i myren: Big Bang, den orörlige som sätter allt i rörelse, dinosaurierna, nådemekaniken… till slut blev det sommar, domkyrkans kupol öppnade sig med en smäll och det regnade vita tangenter, kritvita fjädrar.

Översatt av Martin Enckell

[Nostetaan masto ja levitetään lakana... ]

finščina | Risto Oikarinen

Nostetaan masto ja levitetään lakana, kiristetään köydet, pystytetään teltta, juhlateltta, rakennetaan katsomo ja riisutaan vaatteet, käynnistetään rumpali, palkataan taikuri ja lypsetään tiikeri, täytetään maidolla klovnin pistooli. Aamu, aamulla siivotaan, tuuletetaan lakana ja lasketaan trapetsi, vaihdetaan ilma ja tirehtööri, rullataan käärme, lukitaan häkki ja murhataan taikuri. Pestään kädet, puetaan vaatteet, kammataan tukka ja rakennetaan telttaan alttari.

© Risto Oikarinen
from: Puupuhaltaja
Helsinki: Otava Publishing Company, 2005
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2014

[Man reser masten och breder ut lakanet]

švedščina

Man reser masten och breder ut lakanet, spänner repen, reser tältet, ett festtält, man bygger ett auditorium och tar av sig kläderna, man vrider igång trumslagaren, anställer en trollkarl och mjölkar tigern, man fyller clownens pistol med mjölk. Morgon, på morgonen städar man, vädrar lakanet och sänker ner trapetsen, man byter ut luften och direktören, man rullar ihop ormen, låser buren och mördar trollkarlen. Man tvättar händerna, klär på sig, kammar håret och bygger ett altare i tältet.

Översatt av Martin Enckell

[Pyhä Lucia ilmestyi minulle unessa...]

finščina | Risto Oikarinen

Pyhä Lucia ilmestyi minulle unessa: Jumalan levyjen naarmut soivat marttyyrien stereoissa, Lucia sanoi ja suuteli minut hereille, nousin vuoteestani ja levitin äitini keittämää kuningatarhilloa paahtoleivälle, ovikello soi, tyttö ryntäsi asuntooni, repi ikkunoistani verhot ja sanoi: Katso kaupungin kattomerelle, kulta huuhtoutuu tuomiokirkon kupolista! On tapahtunut jotakin kauheata, pukeudu ja seuraa minua! Kirkkosalissa oli pakkasta, taivaallinen sotajoukko siipeili alttarilla ja heidän vastamaalatuilla käsillään makasi freskomaalari kuolleena. Hän oli hypännyt telineiltään katonrajasta. Emme tarvitse enää marttyyreita, tyttö sanoi, nousi alttarille ja suuteli maalarin hereille.

© Risto Oikarinen
from: Puupuhaltaja
Helsinki: Otava Publishing Company, 2005
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2014

[Den heliga Lucia uppenbarade sig för mig i drömmen]

švedščina

Den heliga Lucia uppenbarade sig för mig i drömmen: Skråmorna i Guds skivor ljuder i martyrernas stereoanläggningar, sade Lucia och kysste mig vaken, jag steg upp ur min bädd och på rostbrödet bredde jag drottningsylten som min mor kokat, dörrklockan ringde, flickan rusade in i min bostad, slet ner gardinerna från fönstren och sade: Titta ut över staden, över takhavet, guldet sköljs bort från domkyrkans kupol! Det har hänt något hemskt, klä på dig och följ mig! I kyrkosalen gnistrade frosten, en himmelsk härskara bredde ut sina vingar på altaret och i deras nymålade armar låg freskmålaren död. Han hade hoppat från sin byggställning under taket. Vi behöver inte längre martyrer, sade flickan och steg upp på altaret och kysste målaren vaken.

Översatt av Martin Enckell

[Silloin, kun sinulla vielä oli nimi... ]

finščina | Risto Oikarinen

Silloin, kun sinulla vielä oli nimi, annoit jään purra kallion rikki ja sylkeä kiviä sinne tänne, suolle ja synnytysosastolle. Niin paljon sinä minua, maailmaasi rakastit, että kivi kantoi minua kuin kissa niskasta poikastaan ja antoi selättää itsensä painissa hyvän emon tai enkelin tavoin, ja edelleen, suuressa rakkaudessasi et laskenut minua alasti kouluun, vaan vedin jalkoihini valon ja pimeän kuin pitkät kalsarit. Yöt olen nukkunut sikeästi, mutta nyt, kun pimeä on oppinut saalistamaan ja syönyt itsensä niin lihavaksi, ettei häntäänsä jaksa heilauttaa, kysyt minulta, missä minä olen, ja niskat kipeinä, kivi tyynynäni avaan silmäni suolla, lintujen pesimäalueella, eikä minulla ole nimeä.

© Risto Oikarinen
from: Puupuhaltaja
Helsinki: Otava Publishing Company, 2005
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin, 2014

[Då när du ännu ägde ett namn]

švedščina

Då när du ännu ägde ett namn lät du isen tugga sönder berget och spotta stenar hit och dit, över myren och förlossningsavdelningen. Så mycket älskade du mig, din värld, att stenen bar mig såsom katten bar sin unge i nackskinnet och lät sig besegras i brottningsmatchen likt en god moder eller ängel, och därtill, i din stora kärlek lät du mig inte gå naken till skolan, och ljuset och mörkret drog jag på mig likt ett par långkalsonger. Nätterna har jag sovit djupt, men nu, när mörkret lärt sig att jaga sitt byte och ätit sig fet, så fet att det inte ens orkar vifta på svansen, frågar du mig var jag är, och med värkande nacke och en sten som dyna öppnar jag mina ögon ute på myren, på fåglarnas häckningsområde, och inget namn äger jag.

Översatt av Martin Enckell