Marie Silkeberg
ONE AND OTHERS – KARTOGRAFIER
ONE AND OTHERS – KARTOGRAFIER
När vi anlänt till Ayrusha, nära Kilimanjaro, och driver omkring i den
fuktiga middagshettan upptäcker vi, inklämt bland de gamla
kolonialbyggnaderna, ett bibliotek. Vi går in. Den tunna glasdörren slår
igen bakom oss. Ingen syns till. Det är tomt. Svalka, dunkel. Dammet yr
i de tunna solstrimmorna från de högt belägna fönstren. Vi går längs
raderna av gulnade, blanka eller helt sönderlästa böcker - deckargåtor,
okända romaner, introduktioner till ingenjörskonsten
På en hylla närmast golvet ser jag titeln Literature and Evil. Jag slår upp
boken. Avsnittet om Genet är utrivet. Hela finalen. (Kyrkogård. Det får
mig att tänka på en kyrkogård, någon vi sov vid, i bilen, en natt i
Jugoslavien. Den smala grusvägen, de fladdrande ljusen, mörkret. Och
något mer. Något jag glömt om den natten)
När vi kommer ut på gatan omringas vi av masaikvinnor. De vill sälja
sina sirligt trädda smycken av pärlor och utklippta plåtbitar till oss. De
håller fram dem. De tränger sig mot oss. En gammal kvinna särskilt. Jag
ser in i hennes mun. Hon har knappt några tänder. Jag tänker på det
utdragna skrik de kan brista ut i, med tungan synlig, vibrerande. Jag har
bara hört det några få gånger. Det liknar ingenting. Inte skräck, inte
sång. Ren uppfordran bara. Varje plats ett torg. Ett här, hör, här börjar
något hända
1.
trampar på bröstbenet, andningen
flämtar
flammar
en stad, en krypta
fasadernas chiffer, förkastningsbranten
blindfönster
spridande
bläckfisk
med sina dräneringsslangar
lägger bar
en mörk
bergart, bad
bad
for a victim
2.
fällda ganglier
en fot
bland händer, centrifugal
vertikallina
hela
njutningskapaciteten
lickin', lickin'
underjorden, underskogen
mörkret
som omger
kroppen
är kroppen
lösgjord, den objudna
gästen
brobanebalken
3.
experiment med huden, Eurydikefållen
stiger at sidan
lyftkranarna, spindelarmarna
sänker
"så kaotiskt"
strejkande sömmerskor
öppnade gathörn, avlopp
flödande
gallermönster
tappas
fladdrar
varje under
handleden, sidenvägen
zoo
zoologiska
4.
seendets rörelser
i hans ansikte
saliv
dras ut
i vida bågar, strängar
stryker förbi
han
vidrör det inte med
händerna
vita streck, en
vandrare
härmar ett moln
är natthimlen
ett fönster
himlen över Frihamnen
Han hade ett smycke kring halsen. Såg jag redan första kvällen. Afrika
Den afrikanska kontinenten, kartbilden. Rent guld. På den var Tanzania
markerad med en grön, starkt lysande sten. Vi frågade honom om det. Han
svarade inte. Nätterna var fuktiga, mörka. Månen. Ramadan hade nyss
börjat
Någon skötte om honom. Kom och gick. Hans gulsot var på väg att ge vika
Utan hjälp av några som helst västerländska mediciner. Frukter, åt han, sa
han. Annat. Ord på swahili som vi inte förstod
Han träffade en diplomatdotter från Sydafrika. Några dagar senare såg vi
dem, ett sammanslingrat glidande kroppsmönster, på Dar es Salaams
nattgator. Ingen asfalt. Smycket hängde då kring hennes hals
Ingen sover
Oh the beggars you mean
And the nightwatchers
(Att söka i vattnet. Mörkret i rösten. Två fötter. Ett anatomiskt lexikon
Tecknat över den gigantiska kroppen. Två fötter. Träd ut, säger de. Hit
Boken är uppslagen)
125 stammar, säger han, 125 olika språk. Och-med ett leende –
klickspråket, har ni hört talas om det? Han gör smällande ljud med tungan
placerad, snabbt förflyttad, i olika lägen mot gommen
Ingen har sett dem, säger han och ler bredare, man säger att de brukar äta
upp de missionärer som försöker
i köttet blodet i köttet
I can't hear you Master, I can't hear you