Anders Bodegård
Translator
on Lyrikline: 10 poems translated
from: польский to: шведский
Original
Translation
Grecki posąg
польский | Wisława Szymborska
Z pomocą ludzi i innych żywiołów
nieźle się przy nim napracował czas.
Najpierw pozbawił nosa, później genitaliów,
kolejno palców u rąk i u stóp,
z biegiem lat ramion, jednego po drugim,
uda prawego i uda lewego,
pleców i bioder, głowy i pośladków,
a to, co już odpadło, rozbijał na części,
na gruz, na żwir, na piasek.
Kiedy w ten sposób umiera ktoś żywy,
wypływa dużo krwi za każdym ciosem.
Posągi marmurowe giną jednak biało
i nie zawsze do końca.
Z tego, o którym mowa, zachował się tors
i jest jak wstrzymywany przy wysiłku oddech,
ponieważ musi teraz
przyciągać
do siebie
cały wdzięk i powagę
utraconej reszty.
I to mu się udaje,
to mu się jeszcze udaje,
udaje i olśniewa,
olśniewa i trwa –
Czas także tu zasłużył na pochwalną wzmiankę,
bo ustał w pracy
i coś odłożył na potem.
from: Dwukropek
Kraków: Wydawnictwo a5, 2005
Audio production: Wydawnictwo a5/Program Trzeci Polskiego Radia "Trójka"
Grekisk staty
шведский
Med hjälp av människor och andra element
har tiden gjort ett rejält jobb.
Först tog den näsan, sedan genitalierna,
därpå fingrarna och tårna,
genom åren armarna, en efter en,
höger lår och vänster lår,
skuldror och höfter, huvud och skinkor,
och det som fallit av slog den raskt i spillror
krossade till grus och sand.
När någon som lever dör på det sättet
flyter blod i mängd för vartenda hugg.
Marmorstatyer stupar dock i vitt
och inte alltid ända till slutet.
Av den det handlar om finns en torso kvar,
och den är som när man ansträngt håller andan,
eftersom den nu måste
locka till sig
allt behag och allt allvar
från den förlorade resten.
Och det lyckas den med,
det lyckas den med om igen,
låtsas och bländar,
bländar och består –
Också tiden förtjänar lovord här,
ty den har hejdat sig i arbetet
och skjutit upp någonting till senare.
Ur: Ett kolon (ellerströms, 2008)
© Anders Bodegård & ellerströms förlag
Nieuwaga
польский | Wisława Szymborska
Źle sprawowałam się wczoraj w kosmosie.
Przeżyłam całą dobę nie pytając o nic,
nie dziwiąc się niczemu.
Wykonywałam czynności codzienne,
jakby to było wszystko, co powinnam.
Wdech, wydech, krok za krokiem, obowiązki,
ale bez myśli sięgającej dalej
niż wyjście z domu i powrót do domu.
Świat mógł być odbierany jako świat szalony,
a ja brałam go tylko na zwykły użytek.
Żadnych – jak – i dlaczego –
i skąd się taki tu wziął –
i na co mu aż tyle ruchliwych szczegółów.
Byłam jak gwóźdź zbyt płytko wbity w ścianę
albo
(tu porównanie, którego mi brakło).
Jedna za drugą zachodziły zmiany
nawet w ograniczonym polu okamgnienia.
Przy stole młodszym, ręką o dzień młodszą
był chleb wczorajszy inaczej krajany.
Chmury jak nigdy i deszcz był jak nigdy,
bo padał przecież innymi kroplami.
Ziemia się obróciła wokół swojej osi,
ale już w opuszczonej na zawsze przestrzeni.
Trwało to dobre 24 godziny.
1440 minut okazji.
86 400 sekund do wglądu.
Kosmiczny savoir-vivre
choć milczy na nasz temat,
to jednak czegoś od nas się domaga:
trochę uwagi, kilku zdań z Pascala
i zdumionego udziału w tej grze
o regułach nieznanych.
from: Dwukropek
Kraków: Wydawnictwo a5, 2005
Audio production: Wydawnictwo a5/Program Trzeci Polskiego Radia "Trójka"
Ouppmärksamhet
шведский
Illa skötte jag mig i kosmos igår.
Jag levde ett helt dygn och frågade inget,
och förvånades inte över något.
Jag utförde mina dagliga göromål
som om det var allt jag hade att göra.
Andas in, andas ut, steg efter steg, plikt på plikt,
men utan en tanke som nådde längre
än att gå hemifrån och så gå hem igen.
Världen kan ha tett sig som en galen värld,
jag tog den bara för vanligt bruk.
Inga hur eller varför,
eller vadan blev den sådan,
och vad ska den med alla rörliga detaljer?
Jag var som en spik som slagits in för löst i väggen
eller som
(här en liknelse som inte infann sig).
En efter en inträffade förändringarna
till och med i ögonblickets snävaste synfält.
Vid ett yngre bord, med en en dag yngre hand,
blev gårdagsbrödet skuret på ett annat sätt.
Moln som aldrig förr och regn som aldrig förut,
för de föll ju med helt andra droppar.
Jorden vred sig ett varv kring sin axel,
men nu i en rymd som övergetts för gott.
Det varade gott och väl 24 timmar.
1 440 minuter av möjligheter
86 400 sekunders inblick.
En kosmisk savoir-vivre
säger inget i vårt ämne,
men kräver ändå något av oss:
lite uppmärksamhet, ett par rader av Pascal
och ett förbluffat deltagande i detta spel
med okända regler.
Ur: Ett kolon (ellerströms, 2008)
© Anders Bodegård & ellerströms förlag
Okropny sen poety
польский | Wisława Szymborska
Wyobraź sobie, co mi się przyśniło.
Z pozoru wszystko zupełnie jak u nas.
Grunt pod stopami, woda, ogień, powietrze,
pion, poziom, trójkąt, koło,
strona lewa i prawa.
Pogody znośne, krajobrazy niezłe
i sporo istot obdarzonych mową.
Jednak ich mowa inna niż na Ziemi.
W zdaniach panuje tryb bezwarunkowy.
Nazwy do rzeczy przylegają ściśle.
Nic dodać, ująć, zmienić i przemieścić.
Czas zawsze taki, jaki na zegarze.
Przeszły i przyszły mają zakres wąski.
Dla wspomnień pojedyncza miniona sekunda,
dla przewidywań druga,
która się właśnie zaczyna.
Słów ile trzeba. Nigdy o jedno za dużo,
a to oznacza, że nie ma poezji
i nie ma filozofii, i nie ma religii.
Tego typu swawole nie wchodzą tam w grę.
Niczego, co by dało się tylko pomyśleć
albo zobaczyć zamkniętymi oczami.
Jeśli szukać, to tego, co wyraźnie obok.
Jeśli pytać, to o to, na co jest odpowiedź.
Bardzo by się zdziwili,
gdyby umieli się dziwić,
że istnieją gdzieś jakieś powody zdziwienia.
Hasło „niepokój”, uznane przez nich za sprośne,
nie miałoby odwagi znaleźć się w słowniku.
Świat przedstawia się jasno
nawet w głębokiej ciemności.
Udziela się każdemu po dostępnej cenie.
Przed odejściem od kasy nikt nie żąda reszty.
Z uczuć – zadowolenie. I żadnych nawiasów.
Życie z kropką u nogi. I warkot galaktyk.
Przyznaj, że nic gorszego
nie może się zdarzyć poecie.
A potem nic lepszego,
jak prędko się zbudzić.
from: Dwukropek
Kraków: Wydawnictwo a5, 2005
Audio production: Wydawnictwo a5/Program Trzeci Polskiego Radia "Trójka"
Poetens mardröm
шведский
Kan du tänka dig vad jag har drömt?
Till synes är allting precis som hos oss.
Mark under fötterna, vatten, eld och luft,
lodrätt, vågrätt, cirkel, triangel,
vänster och höger.
Någorlunda väderlek, ganska fina landskap
och en hel del varelser med talets gåva.
Fast deras tal är något annat än på Jorden.
I meningarna råder modus inconditionalis
Namnen sluter tätt intill tingen.
Inget går att lägga till, ta bort, ändra eller flytta på.
Tiden är alltid den som klockorna visar.
Förflutet och futurum har begränsad tidsrymd.
För minnena, en enstaka förrunnen sekund,
för att se framåt, en andra
som just har tagit sin början.
Ord – så många som behövs. Aldrig ett för mycket,
vilket betyder att poesi inte finns,
och inte filosofi, och inte religion.
Den sortens tillstag är inte tal om där.
Inget som man bara kunde tänka sig
eller få syn på medan man blundar.
Söker man, så söker man det som finns strax intill.
Frågar man, så frågar man om det som det finns svar på.
De skulle bli förvånade,
om de kunde förvånas,
att det någonstans finns skäl till förvåning.
Uppslagsordet ”oro” ser de som oanständigt,
det skulle inte våga ta plats i deras ordbok.
Världen ter sig ljus
även i djupaste mörker.
Var och en får sitt, till överkomligt pris.
På väg från kassan frågar ingen efter växeln.
Av känslorna – belåtenhet. Och inga parenteser.
Och livet är punkt slut. Och galaxernas knatter.
Håll med om att inget värre
kan hända en poet.
Och sedan inget bättre
än att hastigt vakna.
Ur: Ett kolon (ellerströms, 2008)
© Anders Bodegård & ellerströms förlag
Perspektywa
польский | Wisława Szymborska
Minęli się jak obcy,
bez gestu i słowa,
ona w drodze do sklepu,
on do samochodu.
Może w popłochu
albo roztargnieniu,
albo niepamiętaniu,
że przez krótki czas
kochali się na zawsze.
Nie ma zresztą gwarancji,
że to byli oni.
Może z daleka tak,
a z bliska wcale.
Zobaczyłam ich z okna,
a kto patrzy z góry,
ten najłatwiej się myli.
Ona zniknęła za szklanymi drzwiami,
on siadł za kierownicą
i szybko odjechał.
Czyli nic się nie stało
nawet jeśli stało.
A ja, tylko przez moment
pewna, co widziałam,
próbuję teraz w przygodnym wierszyku
wmawiać Wam, Czytelnikom,
że to było smutne.
from: Dwukropek
Kraków: Wydawnictwo a5, 2005
Audio production: Wydawnictwo a5/Program Trzeci Polskiego Radia "Trójka"
Perspektiv
шведский
De gick om varann som främlingar,
utan en gest, utan ett ord,
hon på väg till affären,
han på väg till bilen.
Kanske i panik,
eller distraktion,
eller glömska av
att de en kort tid
älskat varann för alltid.
Det finns heller ingen garanti
att det var de.
På långt håll kanske, ja,
men inte alls på nära håll.
Jag såg dem uppifrån fönstret,
och tittar man von oben
ser man lättast fel.
Hon försvann bakom glasdörrarna,
han satte sig bakom ratten
och körde fort därifrån.
Inget hade alltså hänt
ens om det hade hänt.
Och jag som bara ett ögonblick
var säker på vad jag såg
försöker nu i en flyktig dikt
intala er, mina läsare,
att det var sorgligt att se.
Ur: Ett kolon (ellerströms, 2008)
© Anders Bodegård & ellerströms förlag
Stary profesor
польский | Wisława Szymborska
Spytałam go o tamte czasy,
kiedy byliśmy jeszcze tacy młodzi,
naiwni, zapalczywi, głupi, niegotowi.
Trochę z tego zostało, z wyjątkiem młodości
– odpowiedział.
Spytałam go, czy nadal wie na pewno,
co dla ludzkości dobre a co złe.
Najbardziej śmiercionośne złudzenie z możliwych
– odpowiedział.
Spytałam go o przyszłość,
czy ciągle jasno ją widzi.
Zbyt wiele przeczytałem książek historycznych
– odpowiedział.
Spytałam go o zdjęcie,
to w ramkach, na biurku.
Byli, minęli. Brat, kuzyn, bratowa,
żona, córeczka na kolanach żony,
kot na rękach córeczki,
i kwitnąca czereśnia, a nad tą czereśnią
niezidentyfikowany ptaszek latający
– odpowiedział.
Spytałam go, czy bywa czasami szczęśliwy.
Pracuję
– odpowiedział.
Spytałam o przyjaciół, czy jeszcze ich ma.
Kilkoro moich byłych asystentów,
którzy także już mają byłych asystentów,
pani Ludmiła, która rządzi w domu,
ktoś bardzo bliski, ale za granicą,
dwie panie z biblioteki, obie uśmiechnięte,
mały Grześ z naprzeciwka i Marek Aureliusz
– odpowiedział.
Spytałam go o zdrowie i samopoczucie.
Zakazują mi kawy, wódki, papierosów,
noszenia ciężkich wspomnień i przedmiotów.
Muszę udawać, że tego nie słyszę
– odpowiedział.
Spytałam o ogródek i ławkę w ogródku.
Kiedy wieczór pogodny, obserwuję niebo.
Nie mogę się nadziwić,
ile tam punktów widzenia
– odpowiedział.
from: Dwukropek
Kraków: Wydawnictwo a5, 2005
Audio production: Wydawnictwo a5/Program Trzeci Polskiego Radia "Trójka"
Den gamle professorn
шведский
Jag frågade honom om när det bagav sig,
då vi ännu var så väldigt unga,
naiva, impulsiva, dumma, instinktiva.
Lite grann finns väl kvar, bortsett från ungdomen,
svarade han.
Jag frågade om han alltjämt visste lika säkert
vad som var bra eller dåligt för mänskligheten.
Det mest dödsbringande av alla illusioner,
svarade han.
Jag frågade honom om framtiden,
om han ännu såg ljust på den.
Jag har läst för många historieböcker,
svarade han.
Jag frågade honom om fotografiet,
det i ramen på skrivbordet.
Det fanns, de finns inte mer. Bror, kusin, svägerska,
hustru, dotter i hustruns knä,
katt i dotterns famn,
ett körsbärsträd i blom, och över körsbärsträdet
en oidentifierad småfågelart,
svarade han.
Jag frågade honom om han var lycklig ibland.
Jag arbetar,
svarade han.
Jag frågade om vännerna, om han hade några kvar.
Ett par av mina före detta assistenter
som också har före detta assistenter,
fru Ludmila som styr och ställer,
en närstående person, men utomlands,
två damer på biblioteket, båda leende,
lille Greger mittemot, och Marcus Aurelius,
svarade han.
Jag frågade honom om hälsan och humöret.
De har utfärdat förbud mot kaffe, vodka, cigaretter,
mot att bära tunga minnen och tunga föremål.
Jag får låtsas att jag inte har hört det,
svarade han.
Jag frågade om trädgården och bänken i trädgården.
Är det en vacker kväll observerar jag himlen.
Jag kan inte nog förvånas
hur många synpunkter där finns,
svarade han.
Ur: Ett kolon (ellerströms, 2008)
© Anders Bodegård & ellerströms förlag
Pociecha
польский | Wisława Szymborska
Darwin.
Podobno dla wytchnienia czytywał powieści.
Ale miał wymagania:
nie mogły kończyć się smutno.
Jeśli trafiał na taką,
z furią ciskał ją w ogień.
Prawda, nieprawda –
ja chętnie w to wierzę.
Przemierzając umysłem tyle obszarów i czasów
naoglądał się tylu wymarłych gatunków,
takich tryumfów silnych nad słabszymi,
tak wielu prób przetrwania,
prędzej czy później daremnych,
że przynajmniej od fikcji
i jej mikroskali
miał prawo oczekiwać happy endu.
A więc koniecznie: promyk spoza chmur,
kochankowie znów razem, rody pogodzone,
wątpliwości rozwiane, wierność nagrodzona,
majątki odzyskane, skarby odkopane,
sąsiedzi żałujący swojej zawziętości,
dobre imię zwrócone, chciwość zawstydzona,
stare panny wydane za zacnych pastorów,
intryganci zesłani na drugą półkulę,
fałszerze dokumentów zrzuceni ze schodów,
uwodziciele dziewic w biegu do ołtarza,
sieroty przygarnięte, wdowy utulone,
pycha upokorzona, rany zagojone,
synowie marnotrawni proszeni do stołu,
kielich goryczy wylany do morza,
chusteczki mokre od łez pojednania,
ogólne śpiewy i muzykowanie,
a piesek Fido,
zgubiony już w pierwszym rozdziale,
niech znów biega po domu
i szczeka radośnie.
from: Dwukropek
Kraków: Wydawnictwo a5, 2005
Audio production: Wydawnictwo a5/Program Trzeci Polskiego Radia "Trójka"
Tröst
шведский
Darwin.
För att få lite andrum lär han ha läst romaner.
Men han har sina krav:
de fick inte sluta olyckligt.
Råkade han på en sådan
kastade han den i vredesmod i brasan.
Sant eller osant,
jag vill gärna tro det.
I tanken befor han så många vidder och tider
och hade sett så många utdöda arter,
sådana segrar för de starka över de svaga,
så många överlevnadsförsök
som förr eller senare gått om intet
att han åtminstone av fiktionen
och dess mikroperspektiv
hade rätt att vänta sig en happy end.
Alltså, ofrånkomligen: en solstråle bak mörka moln,
älskande par som återförenas, släkter som förlikas,
tvivel som skingras , trohet som för sin belöning,
egendomar som återskänks, skatter som grävs upp,
grannar som ångrar sin oresonlighet,
det goda namnet återupprättat, girigheten får stå med skammen,
gamla fröknar gifts bort med rekorderliga pastorer,
intrigmakare förpassas till andra halvklotet,
dokumentförfalskare kastas utför trappan,
förförare av jungfrur tvingas till altaret,
föräldralösa barn tas om hand, änketårar torkas,
övermodet förödmjukas, såren läks,
de förlorade sönerna bjuds till bords,
bitterhetens kalk töms i havet,
näsdukar väts av försoningstårar,
allmänt sjungande och musicerande,
och vovven Fido,
försvunnen i första kapitlet,
skall dyka upp i det sista
och gläfsa glatt.
Ur: Ett kolon (ellerströms, 2008)
© Anders Bodegård & ellerströms förlag
Zdarzenie
польский | Wisława Szymborska
Niebo, ziemia, poranek,
godzina ósma piętnaście.
Spokój i cisza
w pożółkłych trawach sawanny.
W oddali hebanowiec
o liściach zawsze zielonych
i rozłożystych korzeniach.
Wtem jakieś zakłócenie błogiego bezruchu.
Dwie chcące żyć istoty zerwane do biegu.
To antylopa w gwałtownej ucieczce,
a za nią lwica zziajana i głodna.
Szanse ich obu są chwilowo równe.
Pewną nawet przewagę ma uciekająca.
I gdyby nie ten korzeń,
co sterczy spod ziemi,
gdyby nie to potknięcie
jednego z czterech kopytek,
gdyby nie ćwierć sekundy
zachwianego rytmu,
z czego korzysta lwica
jednym długim skokiem –
Na pytanie kto winien,
nic, tylko milczenie.
Niewinne niebo, circulus coelestis.
Niewinna terra nutrix, ziemia żywicielka.
Niewinny tempus fugitivum, czas.
Niewinna antylopa, gazella dorcas.
Niewinna lwica, leo massaicus.
Niewinny hebanowiec, diospyros mespiliformis.
I obserwator z lornetką przy oczach,
w takich, jak ten, przypadkach
homo sapiens innocens.
from: Dwukropek
Kraków: Wydawnictwo a5, 2005
Audio production: Wydawnictwo a5/Program Trzeci Polskiego Radia "Trójka"
Händelse
шведский
Himmel, mark och morgon,
klockan åtta och femton.
Orörligt och tyst
I savannens gulnande gräs.
Långt bort ett ebenholtsträd
med städsegröna blad
och rötter som brer ut sig.
Plötsligt stör någon den sälla stillheten.
Två livsbejakande varelser far upp och iväg.
Det är en antilop som flyr i full fart
och efter den ett flåsande hungrigt lejon.
Bådas chans är just nu lika stor.
Ett visst övertag har faktiskt den som flyr.
Och om det inte var för roten
som sticker upp ur marken,
om det inte var för snavandet
med en av fyra hovar,
om det inte var för den kvartssekund
av rubbad rytm
då lejonet passar på
i ett enda jättesprång –
På frågan vem som bär skulden
inget svar, bara tystnad.
Utan skuld är himlen, circulus coelestis.
Utan skuld: terra nutrix, jorden och modern.
Utan skuld: tempus fugitivum, tiden.
Utan skuld: antilopen, Gazella dorcas.
Utan skuld: lejonet, Leo massaicus.
Utan skuld: ebenholtsträdet, Diospyros mespiliformis.
Och observatören med kikaren för ögonen
är vid dylika tillfällen
Homo sapiens innocens.
Ur: Ett kolon (ellerströms, 2008)
© Anders Bodegård & ellerströms förlag
Nazajutrz – bez nas
польский | Wisława Szymborska
Poranek spodziewany jest chłodny i mglisty.
Od zachodu
zaczną przemieszczać się deszczowe chmury.
Widoczność będzie słaba.
Szosy śliskie.
Stopniowo, w ciągu dnia,
pod wpływem klina wyżowego od północy
możliwe już lokalne przejaśnienia.
Jednak przy wietrze silnym i zmiennym w porywach
mogą wystąpić burze.
W nocy
rozpogodzenie prawie w całym kraju,
tylko na południowym wschodzie
niewykluczone opady.
Temperatura znacznie się obniży,
za to ciśnienie wzrośnie.
Kolejny dzień
zapowiada się słonecznie,
choć tym, co ciągle żyją
przyda się jeszcze parasol.
from: Dwukropek
Kraków: Wydawnictwo a5, 2005
Audio production: Wydawnictwo a5/Program Trzeci Polskiego Radia "Trójka"
Dagen efter - utan oss
шведский
På förmiddagen väntas kyla och dimma.
Från väster
drar ett regnområde in.
Sikten blir mindre god.
Väglaget halt.
Efterhand, under dagens lopp,
kan det klarna lokalt
på grund av en högtrycksrygg från norr.
Men vid växlande byig vind
är de varning för storm.
På natten
spricker molntäcket upp i så gott som hela landet,
bara i sydost
är nederbörd inte utesluten.
Temperaturen sjunker märkbart,
lufttrycket, däremot, stiger.
Följande dag
ser ut att bli solig,
fast de som ännu lever
bör bära paraply.
Ur: Ett kolon (ellerströms, 2008)
© Anders Bodegård & ellerströms förlag
Wypadek drogowy
польский | Wisława Szymborska
Jeszcze nie wiedzą,
co pół godziny temu
stało się tam, na szosie.
Na ich zegarkach
pora taka sobie,
popołudniowa, czwartkowa, wrześniowa.
Ktoś odcedza makaron.
Ktoś grabi liście w ogródku.
Dzieci z piskiem biegają dookoła stołu.
Komuś kot z łaski swojej pozwala się głaskać.
Ktoś płacze –
jak to zwykle przed telewizorem,
kiedy niedobry Diego zdradza Juanitę.
Słychać pukanie –
to nic, to sąsiadka z pożyczoną patelnią.
W głębi mieszkania dzwonek telefonu –
na razie tylko w sprawie ogłoszenia.
Gdyby ktoś stanął w oknie
i popatrzył w niebo,
mógłby ujrzeć już chmury
przywiane znad miejsca wypadku.
Wprawdzie porozrywane i porozrzucane,
ale to u nich na porządku dziennym.
from: Dwukropek
Kraków: Wydawnictwo a5, 2005
Audio production: Wydawnictwo a5/Program Trzeci Polskiego Radia "Trójka"
Trafikolycka
шведский
Ännu vet de inte
vad som för en halvtimme sedan
hände där på vägen.
På deras klockor
är tiden någon sorts
eftermiddag, torsdag, september.
Någon silar spaghetti.
Någon räfsar löv i trädgården.
Barnen springer gastande runt bordet.
Någon får av katten ynnesten att smeka den.
Någon gråter –
som man brukar framför teven
när den elake Diego bedrar Juanita.
Det knackar på dörren –
det är väl bara grannfrun med stekpannan hon lånat.
Längst in i lägenheten ringer telefonen –
än så länge gäller det bara annonsen.
Om någon hade stått i fönstret
och tittat upp mot himlen
kunde han fått syn på molnen
som just blåst hit från olycksplatsen.
Lite spridda och sprickiga, visst,
men det står ju på deras dagordning.
Ur: Ett kolon (ellerströms, 2008)
© Anders Bodegård & ellerströms förlag
Nieobecność
польский | Wisława Szymborska
Niewiele brakowało,
a moja matka mogłaby poślubić
pana Zbigniewa B. ze Zduńskiej Woli.
I gdyby mieli córkę – nie ja bym nią była.
Może z lepszą pamięcią do imion i twarzy,
i każdej usłyszanej tylko raz melodii.
Bez błędu poznającą który ptak jest który.
Ze świetnymi stopniami z fizyki i chemii,
i gorszymi z polskiego,
ale w skrytości pisującą wiersze
od razu dużo ciekawsze od moich.
Niewiele brakowało,
a mój ojciec mógłby w tym samym czasie poślubić
pannę Jadwigę R. z Zakopanego.
I gdyby mieli córkę – nie ja bym nią była.
Może bardziej upartą w stawianiu na swoim.
Bez lęku wskakującą do głębokiej wody.
Skłonną do ulegania emocjom zbiorowym.
Bezustannie widzianą w kilku miejscach na raz,
ale rzadko nad książką, częściej na podwórku,
jak kopie piłkę razem z chłopakami.
Może by obie spotkały się nawet
w tej samej szkole i tej samej klasie.
Ale żadna z nich para,
żadne pokrewieństwo,
a na grupowym zdjęciu daleko od siebie.
Dziewczynki, stańcie tutaj
– wołałby fotograf –
te niższe z przodu, te wyższe za nimi.
I ładnie się uśmiechnąć, kiedy zrobię znak.
Tylko jeszcze policzcie,
czy jesteście wszystkie?
– Tak, proszę pana, wszystkie.
from: Dwukropek
Kraków: Wydawnictwo a5, 2005
Audio production: Wydawnictwo a5/Program Trzeci Polskiego Radia "Trójka"
Bortvaro
шведский
Det hade så när hänt
att min mor hade gift sig
med Zbigniew B. från Dunska Wola.
Och hade de fått en dotter vore jag inte hon.
Kanske en med bättre minne för ansikten och namn,
och för en melodi hon hört en enda gång.
En som ofelbart vet vilken fågel som är vilken.
Med högsta betyg i fysik och kemi
och något sämre i polska,
men en som i smyg skriver dikter
som direkt är mer spännande än mina.
Det hade så när hänt
att min far på samma gång hade gift sig
med Jadwiga R. från Zakopane.
Och hade de fått en dotter vore jag inte hon.
Kanske en som mer envist får sin vilja igenom.
En som orädd hoppar i djupt vatten.
Som låter sig dras med av kollektiva känslor.
Ideligen sedd på flera ställen på en gång,
dock sällan med en bok, oftare på gården
där hon sparkar fotboll med pojkarna.
Kanske skulle de båda rentav ha mötts
i samma skola och samma klass.
Men ett syskonpar är de inte,
inte minsta släktskap.
Och på klassfotot står de långt från varandra.
Flickor, kom och ställ er här
– skulle fotografen ha ropat –
de minsta längst fram, de längsta bakom.
Och le nu riktigt vackert, när jag ger tecken.
Fast räkna efter ordentligt –
är allihopa här?
– Javisst, allihop.
Ur: Ett kolon (ellerströms, 2008)
© Anders Bodegård & ellerströms förlag