Vi som sprids omkring som splitter, som regnar omkring som slamsor, vi ber så hemskt mycket om ursäkt inför denna civiliserade värld, enskilt, individ för individ, män, kvinnor och barn, för att vi helt oavsiktligt dykt upp i era trygga hem utan tillstånd. Vi ber om ursäkt för de avtryck som våra inälvor lämnat i era snövita minnen och för att vi gjort repor på bilden av den perfekta och naturliga människan i era ögon. Skamlöst har vi hoppat rakt in i nyhetssändningarna och dykt upp på Internet- och tidningssidorna, nakna så när som på vårt blod och våra förkolnade lik. Vi ber alla som inte vågat titta direkt på våra sår för att inte drabbas av illamående om ursäkt, alla som inte kunnat avsluta sin kvällsmat efter att ha överraskats av vår nyskördade bild på teve; vi ber om förlåtelse för det lidande som vi orsakat alla er som har sett oss på detta sätt, osminkade rester och stycken som inte sytts ihop eller plockats upp innan vi visade oss på skärmen. Vi ber även de israeliska soldaterna om ursäkt, de som hade det besvärliga uppdraget att trycka på avtryckarna i sina flygplan och tanks för att spränga oss i bitar. Förlåt oss för den otäcka bild som vi blev efter att ni siktat rakt på våra mjuka huvuden, och förlåt oss för alla timmar som ni nu måste tillbringa på psykiatriska kliniker för att åter bli de människor ni var innan ni förvandlade oss till vidriga kroppsdelar som förföljer er när ni ska sova. Ja, vi är de saker som sågs på skärmen och i pressen, och om ni anstränger er hårt för att samla ihop resterna som i ett pussel kommer ni att få en klar bild av oss, så klar att ni aldrig kommer att kunna göra någonting mer …

2008