Malte Persson 
Translator

on Lyrikline: 32 poems translated

from: alemão, sueco to: sueco, inglês

Original

Translation

kummerang

alemão | Dagmara Kraus

 


krummer als ein pisang,
                                                    pest du den hang lang,
                                                                                                                       gehst weg
                                                                               und kehrst wieder,
                                flugs klanglos
              wi’im krebsgang, 
                                                                  so lang wie mein fuß lang ist, 
                                        kommst du
immer wieder,
                                                                       doch lässt dich kaum
                           einfangen
                                                            und kreist und kreist so lang, 
             bis du
                                                                                  alleingangs,
von mittenmang baumgangs,
                                                                merlenfang, pfaufang,
                                                                                             von deinem luftgang, 
                                                                                                                                      grenz
-gang und talhang 
                                                                              zu mir 
                                                   zurückkommst. 
                                                                                                          dein drall 
             zurück –     
                                                                                             drang nach
dem anfang :
                          zwar zwang nur,
                                                                wenns ziel verfehlt; 
                                                                                                                   kommst immer
zurück.
                                                                                     und wäre es pjöngjang,
                                                                                                   kämst du 
                                                                      zurück,
                                                                                     kämst du mit yinyang, 
                                                                      dugong und oolongduft,
                                                                            umgeben von linsangs,
                                                                                          in seetang getauft.
                                                                      wärs kanaan,
                                                                                          kämst du 
                                                                      zurück,
                                                                                    kämst diaphan
                                                                      als der rührmichnichtan, 
                                                                           eskortiert von zehn
                                                                                                 xystusvandalen 
                                                                      mit khanskurtisanen,
                                                                                    von schneckenmilanen 
                                                                      aus grüncellophan. 
                                                                                   vielleicht kämst dann 
                                                                                                            toboggans
                                                                      zu meinem wigwam, 
                                                                                                 mit pavianelan
                                                                      und als trickschuft,
                                                                                    als mezzohetman
                                                                             mit tukanuntertanen
                                                                      – die merluschkamähne 
                                                                                    stünde dir gut.
                                                                                                               kämst 
                                                                      zurück wie ein mustang,
                                                                                                       kämst 
                                                                      trabgangs, ganz frank
                                                                                                  ohne gruß,
                                                                      zwang, zug- oder zungzwang,
                                                                                   doch mit recht artigem
                                                                      jubelgesang – kein kappzaum
                                                                      zurück, kummerang, 
                                                                                                   von gimpelfang
                                                                      und von kulmen 
                                                         zurück.


                                  alle kummerangsnücken
                                               (kummerangsnucken),
                                  kummerangsgucker, dumpf,
                                  die cancanierenden kummerangstücken;
                                                all das kummerkrummbücken –
                                  kummerangs rückenkrümmung nämlich
                                  ist krümmer,
                                                als mein nasenhang krumm ist.
                                                                                                        so kämst du 
                                                                           mit stets krümmerem rücken
                                                                           zurück, kummerang, zu mir, 
                                                                                                     krümmer, verkümmert
                                                                           und immer viel schlimmer 
                                                                                                als noch beim letzten mal,
                                                                           da du mich sahst.

                                              – doch wer warf dich,
                                                                           kummerang,
                                                                                         ganz sicher mein arm nicht, 
                                                                                bestimmt diese hand nicht,
                                                          sie vermochte es nicht,
                                                                           dich so zu werfen, dass du 
                                  zurückkommst.

                                                                           darf ich mal ?
                                                                           würf ich nämlich,
                                                                                        kämst du nie mehr 
                                                              zurück,
                                                                           schössest zielhaft
                                                                                                      aufs ziel zu, 
                                                ins schluckloch des schummers,
                                                                           und verschwändest für immer darin :

                                  kein schluckloch des kummers bliebe hier mehr zurück.

                                                              aber du pest
                                  und zimperst nicht;
                                                              aber du säst
                                  und pimperst nicht;
                                                              aber du äst
                                  und klimperst nicht;
                                                              aber du mähst
                                  und wimperst nicht
                                                              einmal.

                                               aber du schläfst nicht.

                                  der schlummerang kann dem kummerang nichts anhaben.

       – wie bang ist mein fangdrang :

                                               fang ! fang ! fang ! fang ! fang ! fang !

                                                                       ihn, der kimmlang den himmel belangt,
                                                  mal seiger,
                                    im windfang
                      des kumulus kumulonimbus :
       du bist der versehgang,
                     das kummerkoma des flügelschimmels.

                                                                       so lang kreist er 
                                                         und kreist schon,
                                                  der kummerang, 
                          stunden-, tage-, nächtelang 
                                      kreist dieser kummerang
                                                  um den kopf
                                                         und im kopf rum
                                                                         und kommt immer
       wieder zurück.

                                                         ging rum,
                                      um den kummer
                     beim morgenspaziergang
       abzufangen,
                     zu befragen,
                                  fing
                                      aber nichts
                                                     undsoweiter
                                      und rang mit dem kummer,
                                      rang mit dem kummer,
                                      dem grabskummerandrang,
                                                     kummerangsandrang,
                                                                                             bis sonnuntergang
       seit mondaufgang.

                                 der kummerangeffekt
                                      unterscheidet sich also
                                                    von jedem andern :

                                                    er färbt wellen
                                      in das kleidgrau
                                                    der klageweiber;
                                 er zerrt welt 
                                               durch den blaubau
                                 der sageleider;
                                                                           er wehrbellt
                                                                                         das chałchał
                                               der widdermeider;
                                                            er fährt held aus dem pfau. –
                                 pomuchel der kopf,
                                                            der glaubt, er mäandert :

                                                                                         denn er pest
                                                            und zimpert nicht.
                                                                                         denn er sät
                                                            und pimpert nicht.
                                                                                         denn er äst
                                                            und klimpert nicht.
                                                                                         denn er mäht
                                                            und wimpert nicht
                                 zweimal.

                    dies jedoch vor allem :

                                                            er schläft nicht.


                    (spinnerlied, auf eine melodie aus mary poppins)
 
                                        kummkummerang, kummkummerang, bumsklenguruh, 
                            der kummerang hüpft nicht, hat kein blut, keinen schuh;
                    kummkummerang, kummkummerang, bumsklenguruh,
                        der kummerang kennt nur den schnellwendeflug;
                                  kummkummerang, kummkummerang, bumsklenguruh,
                         den kummerang nennt kein spezialwörterbuch;
                    kummkummerang, kummkummerang, bumsklenguruh,
                                                              der kummerang hockt am pistolenabzug.


                         TORNADA

                                  enlaidiert enziane;
                                                             fern spreizen
                                                                                   geköpfte
                                                             vulkanpelikane
                                  speiend die riesischen
                    feuersschnäbel.
                         du liegst neben mir, wach, kummerang
                                  – die summa vielleicht etwa wäre :
                                                             verrückt, wie gut wir doch
                         in löffelchenstellung ineinanderpassen,
                    ich und mein buhle, der kummersatan.


fakultative beschwörung


                                      komm, kummercombrus, komm, kummercombrus,
                                       kummkummer, komm. kummkummer, komm :
                                                          komm, kummercombrus.
                                                                    kummercumbrus
                                               kummcomboros. kummers oroboros 
                                (uroboros), kummriger boris, komm, kummerbolos.
                                kummers kümmerling, o komm, kummerkloß, -joch,
                                                                             -last,
                                                                             -see, 
                                                                             -los.

                        hab nur paar
kummerkrumen –
        o kummerkrume, komm;
                  hab einen kubbenkrümel,
                        ach kummerkubbe, komm;
                                      komm krümeln,
                                                    so himmele, komm.

                                                                                             und wenn ? 
                                                                               warum in dieses
                                                                 kummerkruch verkrümeln ?

                                      die kummerrunen. kummerline.
                                                                               daginias kummernun.
                        daginiakrümelkrumm.
                  mit kumpfets kummerkamm (das nur für den frank), klamm,
                                                    kump kummermann und hier die galgenmiene,
                        klumpklar, kleinlamm.

                                                    die kumbermuhme.
                                                                               mein fieberkumbermuhmenbann.
                  ne muhmenkumpe flammt und fumpt den kummermann.

                                         da : dies ist seine bumsal.


kumbers cumbrus – cumbersamba – kumbercumbrus – kummerrumba
kummertango – ummen mamba – kummermambo – warum das ?
        kumbers cumbrus – cumbersamba – kumbercumbrus – kummerrumba 
        kummertango – ummen mamba – kummermambo – warum hast ?
                  kumbers cumbrus – cumbersamba – kumbercumbrus –     kummerrumba                                                                                                                                                          kummernumbfuß – kummersamba – dummer cumbrus – KUMMKARAMBA –    

                                                     auf kummerun. ins umbad – schnell, schnell,
                                       aber geht das ?

                        kummerskunde 
              kündet pfunde.

                                       doch hier vom kummergan.
                                       kurzfuß, armekurz, kratzfuß :
              da kommt der kummerang mit seinem kummersklan.
                                                (tak, tak : szklany.)
                                                (sind ja fahrende.)

                                                                                                postkarte

                                                                                  kumm’rang heut
                                                                                  in sankt kummer
                                                                                  und como
                                                                                                (pagane veranstaltung)

                        karawanen kommen herum.
              von makaras karakaras
          besetzt ganz karaman; 
      und kommt dagmara,
              kommt auch kumm’rang
klags auf den karagan.
                        (immer will sie
              dann zu ihm sagen :
                                          huste mal. 
                                                 yychu. yychu, yychu.)


                                                                    ich komm wohl nicht 
                                                        da kummerrum,
                                                ums kummergarn,
                                                        ums kummernun,
                                          und karakumschwarz,
                                                                    hummerhungrig,
                                               komm ich tumb,
                                                        komm lummerlungig,
                                          komme, komme,                                                         
                                                              komm ich, komm ich,
                        kumm’rang, komich komm ich

                                                                                                      um.   

© Dagmara Kraus
from: kummerang
Berlin: kookbooks, 2012
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin 2014

bekymmerang

sueco


böjdare än en pisang   

                                                    far du längs ett hang,  

                                                                                                                           drar du tyst

                                                                             och svänger om,

                           i flygande fläng

           som i kräftgång,

                                                                    så lång som min fot är lång,

                                         kommer du 

jämt tillbaka

                                                                          men låter dig knappt 

                        fångas in

                                                    och kretsar länge kring 

         tills du solo

                                                              utan mankemang,

från en trädsvängoms fänge

                                                           av fågel: på- och sång-,

                                                                                          från din luftgång,

                                                                                                                  gräns

-gång och klippsprång,


                                                                      till mig 

                                          kommer tillbaks.

                                                                                               din spinn

            tillbaka – 

                                                                                      trängtan till  

begynnelsens anfang:

                                       om än bara tvång,

                                                                   när målet missas;

                                                                                                                    du kommer

tillbaks varje gång.


                                                                                             och vore detta pyongyang,

                                                                                                                  kom du

                                                                            tillbaka,

                                                                                             kom du med yinyang,

                                                                            dugong och oolongdoft,

                                                                                     följd av en linsang,

                                                                                                  döpt i tång. 

                                                                            vore detta kanaan,

                                                                                                  kom du

                                                                            tillbaka,

                                                                                           kom du diafan

                                                                            som springkorns frön,

                                                                                   med eskort av tio

                                                                                             xystosvandaler

                                                                            med khankurtisaner,

                                                                                          av kolchisfasaner

                                                                            i grön cellofan. 

                                                                                        kanske kom du sen

                                                                                                           i toboggan

                                                                            till min wigwam,

                                                                                               med babianélan

                                                                            och som conman,

                                                                                        som mezzohetman

                                                                                vid tukanhovmän van

                                                                            – du skulle passa

                                                                                     i man av persian. 

                                                                                                              kom du

                                                                            tillbaks som en mustang,

                                                                                                              kom du

                                                                            i travgång, helt frankt

                                                                                                  utan hälsning,

                                                                            tvång, drag- eller tungtvång,

                                                                                      men med rätt duktig

                                                                            jubelsång – ingen kapson

                                                                            kvar, bekymmerang,

                                                                                      från gröngölingsfångst

                                                                            och från krön

                                                              tillbaks.



                                  alla bekymmerangnycker

                                             (bekymmerangnickar), 

                                  bekymmerangblickar, stumt tryckande,

                                  cancanryckande bekymmerangstycken;

                                           allt bekymrat krumbockande –

                                  bekymmerangens ryggkrumbukt

                                  är alltså krummare

                                           än mitt näskrön är krumt. 

                                                                                                   så kommer du

                                                                       med allt krummare rygg

                                                                       tillbaka, bekymmerang, till mig,

                                                                                            böjdare, bekymmerstung,

                                                                       och jämt mycket sämre

                                                                              ˘       än senaste gång

                                                                       du såg mig. 


                                       – men vem svang dig,

                                                                       bekymmerang,

                                                                                 helt säkert inte min arm,

                                                                            förvisso inte denna hand,

                                                   den skulle inte förmå

                                                                       att slunga dig så, så att du

                               kom tillbaka.


                                                                       får jag lov?

                                                                       för om jag slängde, 

                                                                                  kom du aldrig mer

                                                         tillbaka,

                                                                       sköt du målmedvetet

                                                                                                        motmåls,

                                            in i skymningens slukhål,

                                                                       och försvann för alltid där det skymmer:


                               inget slukhål av bekymmer funnes kvar. 


                                                 men du far

                               och kinkar inte;

                                                 men du sår

                               och plinkar inte;

                                                 men du flår

                               och klinkar inte;

                                                 men du slår 

                               och blinkar inte

                                                 en gång.


                                          men du sover inte.


                               till sängs är slummerangen chanslös när bekymmerangen slängs.


        – min tvångstankes fångstangst:


                                          fånga! fånga! fånga! fånga!


                                                                                        den, som angår himlens långa rand,

                                                            pendel ibland,

                                                    i ett vindfång

                                          av cumulus cumulonimbus:

                               du är sockenbudets klang

                                          en vingskimmels bekymmerskoma.


                                                                                        så länge ryttlande och 

                                                                         kretsande minsann,

                                                                min bekymmerang,

                                            timman, dagen, natten lång

                                                      kretsar den bekymmerangen

                                                                runt mitt huvud

                                                                         och i huvet runt

                                                                                        och rymmer jämt

        tillbaka igen.


                                                                         gick kring,

                                                       för att fånga in 

                                           och fråga ut 

                                bekymret under 

                                           en morgonpromenix,

                                                      men nix,

                                                               infångat blev ingenting

                                                                        ochsåvidare

                                                               i bråk med bekymret,

                                                               batalj med bekymret,

                                                               med dess begravningsanhang,

                                                                        som bekymmerangtvang

                                                                                sig till solnedgång

                                från månuppgång.


                                                 bekymmerangeffekten

                                                             skiljer sig alltså 

                                                                        från varje annan:


                                                                                  kypfärgar 

                                                             sjögång i gråterskornas

                                                                           kjolgrå;

                                                 härjar värld

                                                             i ånejsägarnas

                                                 blå bo;        

                                                                          slår på

                                                                                    vädurundvikares 

                                                           vo-vooo;

                                                                  klår påfågeln på sin hjältefärd. –

                                       jöns den skalle

                                                                  som tror den meandrar:


                                                                                    för den far

                                                                  och kinkar inte;

                                                                                    för den sår

                                                                  och plinkar inte;

                                                                                     för den flår

                                                                  och klinkar inte;

                                                                                    för den slår 

                                                                  och blinkar inte

                                       två gånger.


                       men framför allt:


                                                                  den sover inte.



                       (spinnsång, på en melodi från mary poppins)


                                        kymkymmerang, kymkymmerang, tjongbänguru,

                                bekymmerang är oskodd och oskuttbar ju;

                       kymkymmerang, kymkymmerang, tjongbänguru,

                            bekymmerang med sitt kvickvändflygtrick;

                                    kymkymmerang, kymkymmerang, tjongbänguru,

                                bekymmerang utan diktfackordbok;

                       kymkymmerang, kymkymmerang, tjongbänguru,

                                                         bekymmerang i pistolavtrycksskick.


                       TORNADA


                                    chikanerar gentiana;

                                                         fjärran utspyr

                                                                              halshuggna

                                                         vulkanpelikaner

                                    de giganteska 

                       eldnäbbarna.

                                du ligger bredvid mig, vaken, bekymmerang

                                    – summa vore kanske ungefär:

                                                          galet ändå hur väl 

                                vi ligger sked ihop,

                           jag och min älskare, bekymmersatan.



                       överkursbesvärjelse


                                                  be, kymmercombrus, kom, kymmercombrus,

                                                          kymkymmer, kom. kymkymmer, be:

                                                                   kom, kummercombrus.

                                                                          kummercombrus.

                                                          kumcomboros. bekymmers oroboros

                                                  (uroboros), kymige boris, kom, kymmerbolos.

                                            kymmers bekymrade, o kom, bekymmerskloss, -ok,

                                                                                    -tyngd,

                                                                                      -flod,

                                                                                       -lös.


                            har av bekymmersbröd 

                   ynka brottstycken –

                       o bekymmersbit, kom;

                                har till måkbete kråm,

                                        ack kymmermåk, kom;

                                                      kom och bryts, 

                                                                   himlas, kom.


                                                                                                       och om?

                                                                             varför nedbrytas

                                                                     till sånt bekymmerskryp?


                                                      kumberrunorna. kymberline.

                                                                                         daginias kymmernu.

                                      daginiakråmkrum.

                             med brysk bekymmerskamm (detta bara för frank), i kläm,

                                              kum kymmerman här med galgfysionomin,

                                       klåklar, lilla lamm. 


                                              kymbermaran.

                                                                   min feberkymbermaras bann.

                             å markummen flammar och fimpar denne kymmerman.


                                                        då: detta blir hans undertjong.


          kymbers cumbrus – cumbersamba – kymbercumbrus – kymmerrumba 

          kymmertango – tjålan mamba – kymmermambo – varför då?

                 kymbers cumbrus – cumbersamba – kymbercumbrus – kymmerrumba

                 kymmertango – tjålan mamba – kymmermambo – varför du?

                         kymbers cumbrus – cumbersamba – kymbercumbrus – kymmerrumba

                             kymmerklumpstuss – kymmersamba – dumma cumbrus – KYMKARAMBA


                                                               på kymmerö. in i ombadet – skynda,

                                             men kan man?


                                  bekymmerskund

                         kunnar pund.


                                               men här om bekymmergan.

                                               kortfot, armkort, kråkfot:

                         bekymmerangen kommer där med sin bekymmersklan.

                                                         (tak, tak: szklany.)

                                                         (är ju resande.)


                                                                                                                        vykort


                                                                                                 bekym’rang idag

                                                                                                 i sankt kymmer

                                                                                                 och como

                                                                                                                        (hednisk högtid)


                                   karavaner kommer förbi.

                          makaras karakaras

                    ockuperar karaman;

               och kommer dagmara

                        kommer också bekym’rang

          i klagande kläng på karagan.

                                (alltid vill hon då

                       säga till’en:

                                        hosta då.

                                                yycho. yycho, yycho.)



                                                                     där kommer jag knappast

                                                           bekymmersförbi,

                                                   runt kymmersnät,

                                                           runt kymmersnu,

                                              och karakumsvart, 

                                                                       hummerhungrigt 

                                                  kommer jag kodum, 

                                                               kommer kollrigt, hu,

                                                          kom, kom, 

                                                                   kom jag, kommer jag,

                                bekym’rang, konstit kommer jag


                                                                                                  om.



Översättning: Malte Persson

[gott will immer alles panieren]

alemão | Dagmara Kraus

gott will immer alles panieren

er wühlt in mehl
und eischleim
und panade

er pfeift
und singt dabei
und was hier fehlt

das wälzt und würzt er gerade

© Dagmara Kraus
Audio production: Haus für Poesie / 2019

[gud vill alltid panera allt]

sueco

gud vill alltid panera allt


han gräver i mjöl

och äggklägg

och panad


han visslar

och sjunger glad 

och det som saknas här


vänder han nu i ströbröd och salt

Översättning: Malte Persson

[wochen ankern auf rümpfen guter antennen]

alemão | Dagmara Kraus

wochen ankern auf rümpfen guter antennen und mein mane ratzt noch
ich hab mir die strümpfe an den teppich genäht, um nicht von hier wegzurennen
und die ewigkeit ist die witwe des todes; sie zerrt ein kinntau von bart hinter
                                                                                                                                     sich her
sie rodet damit und sie rodet (nicht er, nein, der wär verwirkt)
und klotho klaubt klumpatsch, kaut klumpatsch vor
zum beispiel haselschienen fürs eichhörnchen zufall
es ratscht, mahlt, tratscht, die mienen auf dem kien
wochen ankern auf stümpfen guter antennen
wie die tanne kratzt noch
ich hab mir den kumpf schier am eppich versengt und „da nicht mehr
wegzukönnen“
ist doch gar nicht so flimm

© Dagmara Kraus
Audio production: Haus für Poesie / 2019

[veckor för ankar på skrumpnade bra antenner]

sueco

veckor för ankar på skrumpnade bra antenner och min mane snarkar än

jag har sytt fast min strumpa i mattan, för att inte springa härifrån

och evigheten är dödens änka; hon drar en haktross av skägg efter sig

hon röjer stubbar med den och hon röjer (inte han, nej, den vore förspilld)

och klotho roddar bråte, tuggar bråte redo

till exempel hasselspån för ekorren slump

den snattrar, maler, tjattrar, med miner på sin vakt

veckor för ankar på stumpar av bra antenner 

vad granen ännu skrapar

jag har bränt mitt mått på pumpan nästan och “inte längre komma därifrån”

är faktiskt inte alls så flumt

Översättning: Malte Persson

galane

alemão | Dagmara Kraus

hätte casanova gewusst
dass er auf deutsch NEUHAUS heisst
wäre er bestimmt nicht so eitel gewesen
hätte mit dreiundzwanzig eine familie gegründet
bei der erstbesten versicherungsanstalt angeheuert
sich als freizeitküster am rande
einer friaulischen kleinstadt niedergelassen
und die alten beziehungskisten alle fest zugenagelt

wüsste neuhaus
dass er auf italienisch CASANOVA heisst
würde er sich gleich was drauf einbilden
frau und kinder verlassen
den buchhalterjob an den nagel hängen
sich zum chopinenfetisch bekennen und beginnen
mit einer dafür eigens angefertigten schwellzugfeder detailliert
tagebuch über die errungenschaften als schürzenjäger zu führen

© Dagmara Kraus
Audio production: Haus für Poesie / 2019

galaner

sueco

hade casanova vetat

att han på tyska heter NEUHAUS

hade han helt säkert inte varit lika inbilsk

hade tjugotre år gammalt grundat en familj

tagit hyra hos första bästa försäkringsanstalt

slagit sig till ro som fritidskonstnär

i utkanten av en friulisk småstad

och stängt dörren till alla gamla affärer


visste neuhaus

att han på italienska heter CASANOVA

hade han genast börjat inbilla sig saker

övergivit fru och barn

lagt bokhållarjobbet på hyllan

bekänt sig till en zoccolofetisch och börjat

att med en för detta särskilt förfärdigad gåspenna

detaljerat föra dagbok över sina bedrifter som kjoljägare

Översättning: Malte Persson

toter zyklop

alemão | Dagmara Kraus

als sein linkes brillenauge hell abgeklebt war
mit dem hansaplast, schien die welt noch heile:

alles rauhe wirkte glatt und eile durch das eine
wie gepudert. die erde war eine scheibe – alle

busen blieben flach. die kuh trug den diercke
grasen (die pole verrutschten aufs kälbchen,

dem fasel lief deshalb wohl dauernd die nase.)
man sammelte sticker mit goofygesichtern und

tauschte mit mienchen sein fingerblut aus;
tusch um tusch die blöde kapelle der schützen,

es barst erst gelächter, dann folgte der rausch.
endlich kam dieser tag, schielis scheuklappe ab:

im august guckte er gerade. die sie laus nannten,
die rannte vors auto, vom strommast fiel radek.

© Dagmara Kraus
Audio production: Haus für Poesie / 2019

död cyklop

sueco

när hans vänstra glasöga var ljust förklistrat 

med hansaplast, såg världen ännu hel ut:


allt grovt tycktes slätt, all hast genom det enda

liksom pudrad. jorden var en skiva – alla


byster förblev platta. kon bar världskartan

på bete (polerna halkade ner på kalven, 


därför rann väl nosen jämt på ungdjuret.)

man samlade klistermärken med långben och


utbytte fingerblod under grimaser;

tusch på tusch från skyttarnas dumma kapell,


först brast skratt ut, sen följde berusning;

till slut kom en dag, då skelisens skygglapp togs av:


i augusti såg han rakt. hon som de kallade lusen,

hon sprang framför bilen, från elmasten föll radek.

Översättning: Malte Persson

nur mut, mond

alemão | Dagmara Kraus

         Ich verstehe nicht, wie man Gedichte
         über den Mond schreiben kann …
         
Zbigniew Herbert


                               fast fipsig : der mondspion, das zwergen
                mal der mitternacht; ein perlensprenkel,
sonnezwistig, listig, lausig angefacht

                               weltab; ein klicker, eisstein, flohnst du
                glarend übers große rad – fadenöse, lose,
waise, am gestärkten kragen kahler nacht

                               flugsand? blesse? hat nicht david dich da
                hochgeschafft, mit der schleuder, himmels
tresse, orion um den ruhm gebracht ?

                               hab den nachtflor ausgemessen, mir einen
                fummel draus gemacht; mit der brosche,
deinem halo, allen stoff des alls gerafft –

                               ach wie die gammaeulen neiden … und
                der verkrachte goliath, dem du trendelstern
die stirne kreidelst, hat jetzt doppelt keine macht
 

© kookbooks
from: kummerang
Berlin: kookbooks, 2012
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin 2014

var modig, måne

sueco

          Nie rozumiem, jak można pisać wiersze o księżycu …

          Zbigniew Herbert




                                  så pyttig, månspionen, dvärgaärret

                 midnatten har fått – ett pärlestänk,

med solen tvistigt, listigt, som uselt ljussatts


                                  världsifrån; spelkula, kryolit, slött

                 glimmande över det stora hjulet – fiberögla, 

lösta, faderlösa, flygsand på en kal natts


                                  stärkta krage? bläs? har inte david 

                 fått upp dig där, med slungan, himlens 

träns, den stöddige orion satt på plats?


                                  har mätt upp nattfloret, och gjort mig

                 en slinkig stass av det; med broschen,

din halo, allt alltets tyg plisserat lagt


                                  ack så gammaflyna avundas… och

                 en kraschad goliat, vars panna du din slappstjärna 

med krita märker, är nu dubbelt utan makt 

Översättning: Malte Persson

çatodas

alemão | Dagmara Kraus

drei sprachen sind zu groß für deinen mund, mein kind
kau dir an der kruste hier muskeln an, nimm
an floskeln tuste gut daran, te tłusteste zu meiden    
ah, das wusstest du schon, na dann
 
drei sprachen sind zu groß für deinen mund, mein kind
die eine hockt noch schief im rachen, indes die anderen
auf angenähte tanten machen, wie damals die aus
liza stara vom saalrand der parade rara

drei sprachen sind zu groß für deinen mund, mein kind
sagst du bélier, verbrauchst du zu viel spucke
meinst du wichurę, zeigst aufs regenzuckeln
und rührst dir was aus drei familien, führst krudes

durch die fleur-de-lilien und setzt dort wechselbälger aus
kuckuckskinder, bülbülschinder, wie du wörtchen
aus drei sprachen klaubst, wie du urkreol verschraubst
was syntaktisch, synku, sich nie binden ließe

pfui, du fiese mutter, biest du, arge hast dein kind betrogen
um die eine muttersprache; alles dreimal: 3 x strachy
3 ça-to-das, selbdritt fällst durchs fehlerfach
deine zunge, kindlein, splisst: père, quoi to ist, äquator



für L., für A.

© Dagmara Kraus
Audio production: Haus für Poesie / 2018

çatodet

sueco

tre språk är för mycket för din mun, mitt barn

tugga till dig muskler här på skorpan, ta 

med floskler gör du bäst att undvika te tłustaste 

ah, just det ja, det visste du visst redan, nå


tre språk är för mycket för din mun, mitt barn

ett häckar redan skevt i strupen, och de andra

gör påsydda tanter så som den gången de

från liza stara i kanten av salen paradens rara       


tre språk är för mycket för din mun, mitt barn

säger du bélier förbrukar du ett övermått saliv

menar du wichurę pekar du på regnets kliv 

och rör dig nåt ur tre familjer för du allting rått


genom fleur-de-liljor och sätter bortbytingar bort

kuckuungar, bulbylsbödlar, så som du skräder 

ord ur tre språk, så som du skruvar samman urkreol

som syntaktiskt, synku, aldrig lät sig bindas


usch, avskyvärda mor, så skändligt du bestal ditt barn

på dess enda modersmål; allt trefalt här: 3 x strachy

tre ça-to-det, självtredje i ditt fall igenom i ett felfack

din tunga splitsas, barn: père, quoi är to, ekvator

Översättning: Malte Persson

der unterschied

alemão | Carl-Christian Elze

der unterschied zwischen einem stein
und einem hund
scheint für menschen gewaltig zu sein.
bewegung und wachstum
fortpflanzung und entwicklung
stoffwechsel und reizbarkeit
die merkmale alles lebendigen: die ehernen sechs.
in allen schulen dieser welt
werden sie gelehrt. sie vollständig
zu nennen, und zu begründen
warum eine kerzenflamme nicht lebt
obwohl sie im wind flackert
wird immer belohnt.
10-jährige hören auf mit steinen
zu reden, mit ihren stofftieren und stöcken.
ihre gehirne verändern sich, unmerklich
von komplexeren, verzweigten galaxien
zu einfachen datenautobahnen
die nur noch im kreis fahren.
äußerlich wachsen unsere schädel
einschließlich ihrer zerfurchten füllung
aber es sind nur die raststätten, die wachsen
nicht die straßen. nur die raststätten
wachsen zu immer größeren löchern
heran, um in sich tausendschaften
zu versammeln. alle raststätten aller gehirne
sind restlos überfüllt. in jedem
quadratmillimeter lungern reisende
millionen ausgewachsene
müde gestalten
kinderzimmerträumende krüppel.

© Verlagshaus Berlin
from: diese kleinen, in der luft hängenden, bergpredigenden gebilde
Berlin: Verlagshaus Berlin, 2016 / 2., überarbeitete Auflage 2019
Audio production: Haus für Poesie / 2018

skillnaden

sueco

skillnaden mellan en sten

och en hund

verkar väldigt stor för människor.

rörelse och växande

fortplantning och utveckling

ämnesomsättning och reaktionsförmåga:

de sex orubbliga kännetecknen för allt levande.

i denna världs alla skolor

lärs de ut. att kunna räkna upp 

samtliga, och att förklara 

varför en ljuslåga inte lever

blir alltid belönat. 

10-åringar upphör att tala med stenar

att tala med sina tygdjur och pinnar.

deras hjärnor förändrar sig, omärkligt

från mer komplext förgrenade galaxer

till enklare datamotorvägar

som bara kör runt i cirkel.

på utsidan växer våra skallar

inklusive deras fårade fyllning

men det är bara rastplatserna som växer

inte vägarna. bara rastplatserna

växer sig till allt större hålrum,

så att tusentals kan samlas 

i dem. alla hjärnors alla rastplatser

är överfyllda överallt. i varje

kvadratmillimeter häckar resande

miljoner fullvuxna 

trötta gestalter

barnkammardrömmande krymplingar.

Översättning: Malte Persson

unsere mütter haben uns auf einem flughafen ausgesetzt

alemão | Carl-Christian Elze

unsere mütter haben uns auf einem flughafen ausgesetzt
ohne gepäck, blutig und nackt, entkabelt.
einige haben sofort geschissen, klebrig und schwarz
so schwarz, als wäre der teufel aus uns herausgetreten
und so klebrig, als könnten wir niemals mehr schweben
was so nicht stimmt, wir schweben sofort
mit einem arsenal von grausamkeiten, auf einem flughafen
der selber schwebt. unser flughafen ist gefüllt
mit ländern, städten und winzigen flughäfen, die nur
vom namen her flughäfen sind, in wirklichkeit:
flitzende punkte, obwohl worte wie flitzende punkte
in wirklichkeit nirgendwo sind, nur teilchen, schwebende
teilchen, die schwingen, ununterbrochen schwingen
solange wir warten in form von lose zusammengefügten
relativ kurzen, sprechenden stäbchen, warten
auf unseren einzigen flug, der uns abstürzen lässt
und unsere gehirne zurücknimmt; nicht in die engen schöße
unserer mütter, die längst morsch geworden sind
aber in die vorschöße; zwischen die schenkel 
einer hoffentlich gut aussehenden, uralten, mädchenhaften
planetaren dame.

© Verlagshaus Berlin
from: diese kleinen, in der luft hängenden, bergpredigenden gebilde
Berlin: Verlagshaus Berlin, 2016 / 2., überarbeitete Auflage 2019
Audio production: Haus für Poesie / 2018

våra mödrar har lämnat oss på en flygplats

sueco

våra mödrar har lämnat oss på en flygplats

utan bagage, nakna och blodiga, med kapad kabel.

några har genast skitigt, klibbigt och svart

så svart, som hade djävulen stigit ur oss 

och så klibbigt, som om vi aldrig mer kunde sväva

vilket inte stämmer, vi svävar genast

med en arsenal av hemskheter, på en flygplats

som svävar också den. vår flygplats är fylld

med länder, städer och pyttesmå flygplatser, som bara

är flygplatser till namnet, i verkligheten:

pilande punkter, om än ord som pilande punkter

i verkligheten inte finns, bara partiklar, svävande 

partiklar, som svänger, oavbrutet svänger

så länge vi väntar i form av löst sammanfogade

relativt korta, talande stavar, väntar 

på vårt enda flyg, som låter oss störta

och tar tillbaka våra hjärnor; inte i våra mödrars

trånga sköten, som sen länge murknat

men i förskötena; mellan låren på

en förhoppningsvis snygg, uråldrig, flickaktig

planetär dam.

Översättning: Malte Persson

so wenig sinnlichkeit

alemão | Carl-Christian Elze

können worte: nur engel benennen
ohne ihr gesicht abzubilden
ihr sanftes gewölbe aus knochen
ihr vermischtes gewölbe aus mann und frau.

einzig vergleiche, die noch leuchten können
wie in öl: sein metallisches flugkleid
wie der zerknitterte rumpf eines learjets
ohne lackierung ..

und dennoch: welche ärmlichkeiten.
kein roter vorhang nur aus worten
der sich begreifen lässt im auge, im gehirn. kein r-o-t
das in maria eindringt, in ihr kristallines b-l-a-u

und wie, wie willst du licht ersetzen!
noch lächerlicher hier nur licht zu sagen
das durch das fenster stürzt und schleicht zugleich
um ihr gesicht kaum merklich anzuheben

dass es die weiße lilie sieht
endlich erblickt, in diesem raum
der lautlos schwebt, im weltall schwebt
mit strengen mustern, burg und wolken ..

ein arme-leute-essen ist gekocht, sonst nichts

ein teller suppe
wo nur worte schwimmen
wie lose hände, die nichts greifen können
doch greifen wollen, und in den flachen löffeln beten.


(nach »Verkündigung« von Giovanni Bellini, Gallerie dell’Accademia)

© Verlagshaus Berlin
from: langsames ermatten im labyrinth
Berlin: Verlagshaus Berlin, 2019
Audio production: Haus für Poesie / 2018

så lite sinnlighet

sueco

ord förmår: blott benämna änglar

utan att avbilda deras ansikte

deras mjuka valv av ben

deras blandvalv av man och kvinna.


endast liknelser, som än kan lysa

som i olja: dess metalliska flygdress

likt den tillknycklade stjärten på en learjet

utan lackering ..


och ändå: vilken fattigdom.

inget rött förhänge blott av ord

som kan begripas i ögat, i hjärnan. inget r-ö-t-t

som tränger in i maria, i hennes kristallina b-l-å 


och hur, hur vill du ersätta ljus!

än löjligare att här bara säga ljus

som störtar genom fönstret och samtidigt smyger

för att knappt märkbart lyfta hennes ansikte


så att det ser den vita liljan

skådad till slut, i detta rum

som svävar ljudlöst, svävar i världsrymden

med stränga mönster, borg och moln ..


en fattigmansmåltid har tillagats, annars inget


en skål soppa 

där bara ord simmar runt

likt slappa händer, som inget kan gripa

men ändå vill gripa, i de platta skedarna bedjande.



(efter ”Bebådelse” av Giovanni Bellini, Gallerie dell’Accademia)

Översättning: Malte Persson

vor 13.8 milliarden jahren

alemão | Carl-Christian Elze

vor 13.8 milliarden jahren, im ersten milliardstel eines
milliardstels eines milliardstels einer milliardstel sekunde
blähte sich unser universum um das zehn-billionen-
billionen-fache auf: von subatomaren dimensionen
zu der größe eines fußballs, so sagt man im april
des jahres 2014. in diesen urknallball war unsere liebe
schon eingraviert, aber vorher noch sonnen
planeten und monde, das ganze schwerkraftding
musste sich einschaukeln, liebes, das dauert ein bisschen.
auch unsere kugel, aus sternenstaub zusammengepappt
war nicht gleich fest; doch irgendwann zellen
unter wasser: einzelne, tänzelnde, noch unsterbliche
gebilde .. ewige teilungen, plasmaeinschnürungen:
aus eins wird zwei ohne rest. erst später zusammenkünfte
vielzellereien, die erfindung der leiche: volvox
die kugelalge, muss als erste dran glauben
ihr körper gesprengt bei der geburt ihrer töchter.
überall leichen! – aber pflanzen behalten immer die
nerven, liebes, nicht wahr .. ganz anders als wir.
überhaupt PFLANZEN! ohne sie keine liebe.
wie göttliche diener verschenken sie zucker und luft.
tiere erscheinen: fische und saurier, mollusken
und vögel, kiemen und lungen, die erste milch
die aus den zitzen tropft, die ersten säuger:
unauffällige kleingewachsene, huschende objekte ..
und auch wir mussten erst in form gebracht werden
liebes: affen und menschen, milliarden von
menschen, lucy und ötzi, immer wieder zerlegt
nach wenigen jahren von bakterien und pilzen
(in einer handvoll erde oder in deinem wunderschön
geschwungenen mund leben mehr bakterien
als jemals menschen auf dieser welt herumspaziert
sind, so sagt man im april des jahres 2014)
schließlich wir: mit großen gehirnen, kaum fell
trinken milch und wachsen heran, fast ohne instinkte:
wir lernen und lernen, überleben und finden
uns schließlich, erkennen uns schließlich
mitten in der nacht, auf einer straße in
münchen, unter zerschossenen laternen
und fühlen uns plötzlich – unerklärlicherweise
albernerweise – unzerstörbar und lachen
und unser lachen rast um die sonne, du weißt schon
wie wahnsinniger, glücklicher staub ..

© Verlagshaus Berlin
from: diese kleinen, in der luft hängenden, bergpredigenden gebilde
Berlin: Verlagshaus Berlin, 2016 / 2., überarbeitete Auflage 2019
Audio production: Haus für Poesie / 2018

för 13,8 miljarder år sen

sueco

för 13,8 miljarder år sen, i den första miljarddelen

av en miljarddels miljarddels miljarddels sekund

blåste vårt universum upp sig så att det blev tio biljoner

biljoner gånger större: från subatomära dimensioner

till storleken av en fotboll, så sägs det i april

år 2014. i denna ursmällsboll fanns vår kärlek 

redan ingraverad, men dessförinnan solar

planeter och månar, hela tyngdkraftsgrejen

måste lägga sig till rätta, älskling, det tar ett tag.

också vårt klot, sammanklistrat av stjärnstoff

var inte genast stabilt; men nångång ändå celler

under vattnet: enskilda, dansande, ännu odödliga

alster .. eviga delningar, plasmasnörningar:

av ett blir två utan paus. först senare sammankomster

mångcellingar, uppfinnandet av liket: volvox

rullklotsalgen, måste som den första tro på det

dess kropp sprängd vid dess döttrars födelse. 

överallt lik! – men växter förlorar aldrig 

nerverna, inte sant, älskling .. till skillnad från oss.

överhuvudtaget VÄXTER! utan dem ingen kärlek.

likt gudomliga tjänare skänker de socker och luft.

djur uppträder: fiskar och saurier, mollusker

och fåglar, gälar och lungor, den första mjölken

som droppar ur spenar, de första som diar:

lätt förbisedda småvuxna, smygande objekt ..

och även vi måste först bringas i form

älskling: apor och människor, miljarder

människor, lucy och ötzi, ständigt på nytt upplösta

efter ett fåtal år av bakterier och svampar

(i en handfull jord eller i din underskönt 

välvda mun lever fler bakterier 

än vad det nånsin gått människor på detta 

jordklot, så sägs det i april år 2014) 

slutligen vi: med stora hjärnor, knappt någon päls

dricker mjölk och växer upp, nästan utan instinkter:

vi lär oss och lär oss, överlever och finner

oss slutligen, känner igen oss slutligen

mitt i natten, på en gata i münchen,

under sönderskjutna gatlyktor

och känner oss plötsligt – oförklarligt

oförnuftigt – oförstörbara och skrattar

och vårt skratt rusar runt solen, du vet

som vansinnigt, lyckligt stoft ..

Översättning: Malte Persson

sommerfliege

alemão | Carl-Christian Elze

an einem augustabend im jahr 2016: eine sommerfliege
die ihr nachtmahl verzehrt, auf einem baugerüst
am palazzo dario, ohne begleitung von menschen.

mit ihrem spärlich behaarten, vorderen beinpaar
stemmt sie sich gegen den getrockneten kot einer möwe
dirigiert ihren tupfrüssel, der alles befeuchtet, verflüssigt.

zwei venezianische lippenpölsterchen mit einem system
von winzigen rinnen, versteift mit noch winzigeren
spängchen, beginnen lautlos zu saugen – die sonne versinkt.

für sekunden stehn alle fenster in flammen, ist jede scheibe
lodernd orange! – manchmal innehaltend im tupfen
und herabblickend auf die vorbeiziehenden dunklen

gebilde, tausendfach gebrochen im optischen kessel ihrer
glasleuchteraugen, erweckt die speisende den eindruck
einer kleinen touristin

oder dogaressa
oder geisterjägerin
die durch die zeiten irrt.

© Verlagshaus Berlin
from: langsames ermatten im labyrinth
Berlin: Verlagshaus Berlin, 2019
Audio production: Haus für Poesie / 2018

sommarfluga

sueco

i en augustikväll år 2016: en sommarfluga

som förtär sitt aftonmål, på en byggnadsställning

på palazzo dario, utan människor i sällskap.


med sitt sparsamt behårade, främre benpar 

tar den spjärn mot ett stycke torkad måsskit

styr sin snabel, som fuktar allt, gör det flytande.


två små venetianska läppkuddar med ett system

av pyttesmå rännor, stagade med ännu mindre

spännen, börjar ljudlöst att suga – solen sjunker.


för några sekunder brinnar alla fönster, varje ruta

flammande orange! – ibland hejdande sina rörelser

och blickande ner på de förbidragande dunkla


figurerna, tusenfaldigt brutna i dess kristallkroneögas

optiska kittel, ger den ätande intrycket av 

en liten turist


eller dogaressa

eller spökjägarinna

som irrar genom tiderna.

Översättning: Malte Persson

rückseite eines palastes

alemão | Carl-Christian Elze

rückseite eines palastes: dunkel und eng, voller kot
und elektrischer leitungen, unbegreiflicher apparaturen.

eidechsen kriechen die wände hinauf, rutschen aus auf salpeter
und fangen sich wieder, im letzten moment, mit zitternden flanken.

ein heer von stacheln, das in die dunkelheiten ragt
und jede landung bedroht: ein taubenjunges, das vom himmel fiel –

noch halbnackt taumelt es am grund und stiert in die ecken
mit zuckendem kopf, sucht ein nest im universum der gasse.

auf einem vergitterten fenster, gleich über ihm balancierend
die katze, die satt in ihre speisekammer blickt, satt für minuten.

calle corner: manchmal ein mensch, der durch die enge streift
und seine hosen runterlässt und mit sich redet

wie schon seit jahren nicht mehr. oder auch zwei:
zwei menschen, mit regenschirmen, die sich wild verhaken.

am nächsten morgen: ein häufchen federn, knochenschimmer
und wieder sonnenspeere, die im boden stecken, kinderschreie

gepresst aus möwenköpfen .. als gäb es folterkammern
die im himmel stehn, in einem becken

von unverschämtem blau.

© Verlagshaus Berlin
from: langsames ermatten im labyrinth
Berlin: Verlagshaus Berlin, 2019
Audio production: Haus für Poesie / 2018

baksidan av ett palats

sueco

baksidan av ett palats: mörk och trång, full av skit

och elektriska ledningar, obegripliga apparaturer. 


ödlor kilar upp för väggarna, halkar på salpeter

och räddar sig igen, i sista stund, med darrande sidor.


en här av törnen, som sticker upp i det mörka

och hotar varje landning: en duvunge, som föll från himlen –


ännu halvnaken dråsar den på marken och styr in i hörnen

med ryckande huvud, sökande ett bo i grändens universum.


på ett gallerförsett fönster, balanserande direkt över den,

katten, som mätt kikar in i sitt skafferi, flyktigt mätt.  


calle corner: ibland en människa, som stryker genom prånget

och drar ned byxorna och talar med sig själv


för första gången sedan åratal. eller också två:

två människor, med paraplyer, som vilt fastnar i varandra.


nästa morgon: en hög med fjädrar, benknoteskimmer

och åter solspjut stuckna i marken, barnskrik


pressade ur måshuvuden .. som funnes det tortyrkammare

resta i himlen, i en skål


av oförskämt blått.

Översättning: Malte Persson

*** [Die Märchen, die Wunder sind alt...]

alemão | Christoph Meckel

–  Gott  hat dem Menschen wahrlich
sehr wenige Märchen gegeben –
                                                       (Mihály Babits)

Die Märchen, die Wunder sind alt
Und ausgeweidet wie Schlachtvieh.
Neue sind nicht erschienen. Der Gott ist fort,
ihm gehört das Wunder, Nichts zu sein
                                      in den Räumen draussen.
Die Glocke ist ein Gefäss für Laut und Klang
Und dem Wunder am nächsten, und ist kein Wunder.
Die Kerze hält Licht und Feuer fest,
dem Wunder am nächsten, und ist kein Wunder.
Der Vogel ist von allem das Gegenteil
und dem Märchen am nächsten, und ist kein Märchen.

Am Morgen schrie der Sperber im Frühnebel draussen.

© Christoph Meckel
Audio production: Haus für Poesie, 2012

*** [Sagorna och undren är gamla…]

sueco

– Gud har sannerligen givit människan
mycket få sagor –
                                               (Mihály Babits)

Sagorna och undren är gamla
och färdigbetade som slaktdjur.
Nya har inte dykt upp. Guden är borta,
hans är undret att vara ingenting i rymderna därute.
Klockan är ett kärl för ljud och klang
och närmast undret, och är inget under.
Veken håller fast ljus och eld,
närmast undret, och är inget under.
Fågeln är motsatsen till allt 
och närmast sagan, och är ingen saga.

Om morgonen skrek sparvhöken i dimregnet därute.

Översättning: Malte Persson

Schlüssel aus Holz

alemão | Christoph Meckel

Es war das Gewicht des Schlüssels in ihrer Tasche,
aber sie hatte ihn nie aus der Tasche genommen,
er war in ihr unsichtbar geblieben.
Fehlte nur noch das Schlüsselloch,
irgendwo in der Welt war ein Schlüsselloch,
alt, aus Holz, das allein für den Schlüssel da war.
Zum erstenmal nahm sie den Schlüssel aus der Tasche,
er war alt, aus Holz, mit zerkratztem Bart,
und sie sagte zum Schlüssel in ihrer Hand:

Das Haus gehört uns, wir kennen es nicht,
wir kennen das Haus nicht, es gehört uns nur.
Wir haben es nicht gebaut, gekauft, gestohlen,
wir brauchen es nicht, es gehört uns nur.
Wir wissen nicht, ob die Tür einen Riegel hat,
einen Vorhang oder ein Schlüsselloch.
Das Haus gehört uns, aber wir kennen es nicht.
Das Haus gehört uns, aber wir kennen es nicht.

© Christoph Meckel
Audio production: Haus für Poesie, 2012

Nyckel av trä

sueco

Nyckelns tyngd fanns i hennes ficka,
men hon hade aldrig tagit den ur fickan,
den hade förblivit osynlig där.
Allt som saknades var nyckelhålet,
någonstans i världen fanns ett nyckelhål,
gammalt, av trä, som fanns där bara för nyckeln.
För första gången tog hon nyckeln ur fickan,
den var gammal, av trä, med skrapat ax,
och hon sa till nyckeln i handen:

Huset tillhör oss, men vi vet inget om det,
vi vet inget om huset, det tillhör oss bara.
Vi har inte byggt det, eller köpt, stulit,
vi behöver det inte, det tillhör oss bara.
Vi vet inte om dörren är reglad,
förhängd, om den har ett nyckelhål.
Huset tillhör oss, men vi vet inget om det.
Huset tillhör oss, men vi vet inget om det.

Översättning: Malte Persson

Erscheinung

alemão | Christoph Meckel

Sie kommt, solang die Zeit an ihr festhält
im Abend des kürzesten Tags
zu ihm in das Zimmer, im offenen Mantel,
sorglos, Schuhe in Händen, im Schein der Kerze
und er erzählt ihr die Erscheinung:

sie kam, bevor die Zeit sie verbrauchte,
am Mittag des kürzesten Tags
zu mir in die Gärten, in fremden Kleidern,
unruhig, übernächtigt, die Laubfeuer rauchten,
und ich erzählte ihr die Erscheinung:

du kommst, bevor die Zeit dich verändert,
am Abend des vorletzten Tags
zu mir in die Unterkunft, mit erloschnen Haaren,
frierend im Tosen von Schutt und Flammen,
und ich erzähle dir die Erscheinung:

du kamst, bevor die Zeit dich erkannte,
im Abend der kürzesten Nacht
zu ihm in das Haus am Wasser, verwirrt, betrunken,
taumelnd im Zwielicht der Eisblumenfenster,
und ich erzählte dir die Erscheinung:

sie erschien, bevor die Zeit sie entrückte,
am Morgen des kürzesten Tags
im Gaslicht der Flurbeleuchtung, vor seiner Suite
wortlos, unbewegt, in Handschuh und Schleier,
und er erzählte ihr die Erscheinung:

© Christoph Meckel
Audio production: Haus für Poesie, 2012

Uppenbarelse

sueco

Hon kommer, så länge tiden håller henne
om kvällen den kortaste dagen
till honom i rummet, i öppen kappa,
sorglös, skorna i händerna, i ljuslågans sken
och han berättar för henne om uppenbarelsen:

hon kom, innan tiden nött ut henne,
vid middagstid den kortaste dagen
till mig i trädgården, i främmande kläder,
orolig, utvakad, i röken från löveldarna
och jag berättade för henne om uppenbarelsen:

du kommer, innan tiden förändrar dig,
om kvällen den nästsista dagen
till mig i härbärget, med avmattat hår,
frysande i dånet av ras och flammor
och jag berättar för dig om uppenbarelsen:

du kom, innan tiden kände igen dig,
om kvällen den kortaste natten
till honom i huset vid vattnet, förvirrad, full,
raglande i fönstrens isblommeskymning
och jag berättade för dig om uppenbarelsen:

hon uppenbarade sig, innan tiden tog henne,
om morgonen den kortaste dagen
i korridorlampans gassken, utanför hans svit
ordlös, stilla, i handskar och slöja
och han berättade för henne om uppenbarelsen:

Översättning: Malte Persson

Actaeon 5

alemão | Thomas Kling

funde von bildchen am rand, die ramponierten idole.
verlautbarungen aus der idyllenanstalt. bildfunken eines
angeschlagenen römischen reliefs, gewaltdarstellung.

hier hat natur in abgelegenem gelände ein kunstwerk
hingeklotzt. Dianas täuschend echte badegrotte, aus der,
durchsichtig bis zum grund, die quelle klingelt, plot.

wo D., nackt, von A. ertappt, nicht lange fackelt, wenig
worte macht: was mit tabubruch, poren, haarigem tod.
rasant führt das zu sprachverlust, hirschzellen, hornschwer

wird sein kopf. ein röhren-echo, keine stille, da bis zum
schluß ja dieser hirschprojektor schnurrt. dann riß. antike,
beschleunigt, als jagdstück. wie schlafstörungen das licht.

© 1999 DuMont Buchverlag, Köln
from: Fernhandel
Köln: DuMont Literatur und Kunst Verlag, 1999
ISBN: 3-7701-4952-1
Audio production: 1999 DeutschlandRadio

Aktaion 5

sueco

fynd av småbilder i marginalen, ramponerade idoler.
tillkännagivanden från idyllanstalten. bildstrålar från
en kantstött romersk relief, våldsskildring. här är det
 
naturen som smällt upp ett konstverk på en avsides
belägen plats. Dianas bedrägligt genuina badgrotta,
ur vilken, klar ned till botten, källan klingar, plot.
 
där D., naken, av A. ertappad, inte tvekar länge, talar
kort: något om tabubrott, porer, pälsklädd död.
snabbt leder det till språkförlust, hjortceller, horntungt
 
blir hans huvud. ett ekobröl, ingen ro, då denna hjort-
projektor spinner fram till slutet. sedan byte. antiken,
accelererad, som jakttablå. som sömnstörningar ljuset.

Översättning: Malte Persson

Actaeon 4

alemão | Thomas Kling

die luft voller späne, wie späte loops aus der antike. nicht
gehorchen dem Actaeon die worte mehr. kühlkammer, von
blauen lippm belichtungen: Actaeon hängt in der landschaft

ab. tankstelle, blau. in blauen wintern eingeeist. dies. nicht
zu übersteigen: ein steif-bereifter, krummgefrorener clip von
haufen toten wilds, wie säcke, trophäen wortlos weggesägt

der den boden in einem kachelraum bedeckt. da ist nicht
durchzukommen. in thermo-jägerstiefeln folgt ein zähes
übersteigen, staksen: leiberwust mit stöcken (läufen) die

knirschend ihre winkel ändern müssen. schwergewichte,
rauhe decken. elektrisch frißt die knochensäge, singt sich
durch die hirschwelt durch, von spänen kleines regnen.

© 1999 DuMont Buchverlag, Köln
from: Fernhandel
Köln: DuMont Literatur und Kunst Verlag, 1999
ISBN: 3-7701-4952-1
Audio production: 1999 DeutschlandRadio

Aktaion 4

sueco

luften full av flisor, som försenade loopar ur antiken.
orden lyder inte längre Aktaion. kylkammare, av blå
läppar exponeringar: Aktaion har i landskapet hängts
 
bort. bensinmack, blå. i blå vintrar infrusen. detta. inte
överstigbart: en styvfrusen och frostböjd video av högvis
med dött vilt, som säckar, ordlöst bortsågade troféer
 
vilka täcker golvet i ett kakelrum. där kommer man
inte förbi. sedan följer i termo-jägarstövlar ett envist
ovigt överklivande: en kroppsröra med pinnar (klövar)
 
vilka tvingas skifta vinkel krasande. en tung vikt, råa
hudar. elektriskt gnager bensågen, den sjunger sig
igenom, genom hjortvärlden, ett litet regn av flisor.

Översättning: Malte Persson

Actaeon 3

alemão | Thomas Kling

hirschgulasch. den schuß, widerhallend, gezisch vom lärchenhang,
konnten wir gerade noch hören. wir? bei tisch. der dampfende berg,
gegenüber, gleich drüben, in flußnähe, wo Actaeon zu boden ging.

fetzen. gebeugt in den dampf da, hirschbrocken vom teller. dampf
steigt vom durchwühlten boden auf, staub an der nüster, schweiß.
körper und nadeln. der ganze staub aus der ferne und das dampf-

ende tellergericht, der fluß; motorengeschepper in etwa, von drüben,
so was wie: röhren, plattmachen, turbogeknurr. jetzt wird der luftröhre
ein schnitt gemacht, durchtrennte fährten. Echo erscheint. das frische

mark wird rausgesaugt wie nichts! wir knien so überm hirsch, wir
ziehen uns den rein, wir klärn das mit den toten: ein bildverdampfen
findet statt. den hirsch besäbeln. ächzend. zunge, sehnen. zähne.

© 1999 DuMont Buchverlag, Köln
from: Fernhandel
Köln: DuMont Literatur und Kunst Verlag, 1999
ISBN: 3-7701-4952-1
Audio production: 1999 DeutschlandRadio

Aktaion 3

sueco

hjortragu. skottet, återskallande, vissling från lärkträdsbacken,
det kan vi ännu precis höra. vi? till bords. det rykande berget,
mittemot, som vid floden där borta, där Aktaion gick i marken.
 
slamsor. böjda i röken där, hjortstycken från tallriken. rök
stiger upp från genomplöjd mark, damm i djurnäsborrar, svett.
kroppar och barrnålar. allt damm långtbortifrån och denna ryk-
 
ande anrättning, floden; något slags motorknatter, där bortifrån,
i stil med: brölande, schaktning, turbomuller. nu görs ett snitt
i luftrören, avskurna spår. Echo visar sig. den färska märgen
 
blir i ett nafs utsugen! vi böjer oss ned på knä över hjorten, vi
kör i oss den, vi gör det med de döda klart: ett bildförångande
tar plats. besmeta hjorten. stönande. tunga, senor. tänder.

Översättning: Malte Persson

Actaeon 2

alemão | Thomas Kling

(für Mauritius Wenner)


so wird die akte Actaeons geschlossen. an einem fluß.
ein schlechtgetarnter und ertappter voyeur, der haar
und haut der badenden genau betrachtet hat. ihr pfiff:

schon springen Actaeon die eigenen hunde an, die haben
ihn sofort an hals und gurgel. es geht dann alles superschnell:
die linse eingespritzt, nicht nur mit speichel. hundegeifer

hat im nu dem seinen körper überzogen. gebisse, risse
gehen durch den Actaeon; die beinah stumme männer-
gurgel. so ohne körper, ohne strom; dabei beguckt: der

löst, als hirschenschrei, sich auf: die blicktransfusionen,
die nichts nützen können; kann, mit neuen, lauten augen,
Actaeon sehen die augen der frau? schweigsame  augen.

ohne lust. es mag die meute ihren Actaeon! wie sie sein
hirschfleisch lieben, seine augenkamera! und hören nicht
auf ihre namen so wird die akte Actaeon geschlossen.

© 1999 DuMont Buchverlag, Köln
from: Fernhandel
Köln: DuMont Literatur und Kunst Verlag, 1999
ISBN: 3-7701-4952-1
Audio production: 1999 DeutschlandRadio

Aktaion 2

sueco

(till Mauritius Wenner)
 

så sluts Aktaions akt. vid stranden av en flod.
en illa kamouflerad och ertappad voyeur, som noga
granskat hår och hull på baderskan. hon visslar:
 
och Aktaions egna hundar biter redan, de har honom
med ens i hals och strupe, allt går sedan supersnabbt:
linsen sprejad, inte bara med saliv. hunddregel
 
har täckt hela hans kropp på nolltid. bett och brott
går genom Aktaion; den nästan stumma mänsko-
strupen. så utan kropp och ström; och kollad på: han
 
löses upp som hjortskriket: blicktransfusionerna,
som ingen kan få nytta av; kan Aktaion, med nya,
ljudliga ögon, se kvinnans ögon? tystlåtna ögon.
 
utan lust. men kopplet gillar sin Aktaion! som de
älskar hans hjortkött och hans ögonkamera! och
lystrar ej till sina namn, så sluts Aktaions akt.

Översättning: Malte Persson

Kriegsbeginn: Actaeon 1, Nach Pound

alemão | Thomas Kling

(für Ute Langanky)


Ein bild der Lethe,
       und den feldern
Voll stumpfen lichts,
       doch golden,
Graue kliffs,
       und unter ihnen
Ein meer
       Strenger als granit,
unruhig, niemals aufgebend;
       Hohe gestalten
mit den gesten von göttern,
       Gefährliche aussichten;
Und einer sagte:
       »Das ist Actaeon.«
Actaeon mit den beinschienen von gold!
Über helle wiesen,
Übers überlegene gesicht dieses felds,
Unruhig, immer in bewegung,
Heere eines antiken volks,
Das stumme gefolge.

© 1999 DuMont Buchverlag, Köln
from: Fernhandel
Köln: DuMont Literatur und Kunst Verlag, 1999
ISBN: 3-7701-4952-1
Audio production: 1999 DeutschlandRadio

Krigsbegynnelse: Aktaion 1, efter Pound

sueco

(till Ute Langanky)


En bild av Lethe,
      och fälten
Fulla av matt ljus,
      men gyllene,
Grå klippor,
      och under dem
Ett hav
      Hårdare än granit,
oroligt, aldrig upphörande;
      Höga gestalter
med gudars rörelser,
      Riskfyllda utsikter;
Och en sade:
      ”Det är Aktaion.”
Aktaion med gyllene benskenor!
Över ljusa ängar,
Över detta fälts högdragna ansikte,
Oroligt, i ständig rörelse
Ett antikt folks härar,
Det tysta följet.

Översättning: Malte Persson

botanischer garten

alemão | Jan Wagner

dabei, die worte an dich abzuwägen -
die paare schweigend auf geharkten wegen,
die beete laubbedeckt, die bäume kahl,
der zäune blüten schmiedeeisern kühl,
das licht aristokratisch fahl wie wachs -
sah ich am hügel gläsern das gewächs-
haus, seine weißen rippen, fin de siècle,
und dachte prompt an jene walskelette,
für die man sich als kind den hals verdrehte
in den museen, an unsichtbaren drähten,
daß sie zu schweben schienen, aufgehängt,
an jene ungetüme, zugeschwemmt
aus urzeittiefen einem küstenstrich,
erstickt an ihrem eigenen gewicht.

© 2016 Hanser Berlin im Carl Hanser Verlag GmbH & Co. KG, München
from: Selbstporträt mit Bienenschwarm. Ausgewählte Gedichte 2001- 2015
München: Hanser Berlin, 2016
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin 2010

botanisk trädgård

sueco

i färd med ord till dig som måste vägas –
bland tysta par på välkrattade vägar,
rabatterna med löv, men träden kala,
de järnsmidda staketen blommar kalla,
i ljus aristokratiskt blekt som vax –
såg jag av glas högst upp på kullen växt-
huset, dess vita revben, fin de siècle,
och tänkte prompt på dessa valskelett,
som man som barn fick nackspärr av att skåda,
som upphängda i osynliga trådar
såg ut att sväva i museets sal,
på dessa vidunder, som havets svall
ur urtidsdjupen sköljde till en vik,
där de blev kvävda av sin egen vikt.

Översättning: Malte Persson

störtebeker

alemão | Jan Wagner

„Ich bin der neunte, ein schlechter Platz.
Aber noch läuft er.“

(Günter Eich)

noch läuft er, sieht der kopf dem körper zu
bei seinem vorwärtstaumel. aber wo
ist er, er selbst? in diesen letzten blicken
vom korb her oder in den blinden schritten?
ich bin der neunte und es ist oktober;
die kälte und das hanfseil schneiden tiefer
ins fleisch. wir knien, aufgereiht, in tupfern
von weiß die wolken über uns, als rupfe
man federvieh dort oben – wie vor festen
die frauen. vater, der mit bleichen fäusten
den stiel umfaßt hielt, und das blanke beil,
das zwinkerte im licht. das huhn derweil
lief blutig, flatternd, seinen weg zu finden
zwischen zwei welten, vorbei an uns johlenden kindern.

© 2016 Hanser Berlin im Carl Hanser Verlag GmbH & Co. KG, München
from: Selbstporträt mit Bienenschwarm. Ausgewählte Gedichte 2001- 2015
Berlin: Hanser Berlin, 2016
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin 2010

störtebeker

sueco

Jag är den nionde, en dålig plats.
Men än springer han.
                                     (Günter Eich)

än springer han, än ser hans huvud på
när kroppen raglar fram. men var är han,
han själv? i dessa sista ögonkast
från korgen? i de blinda stegens hast?
jag är den nionde, det är oktober;
i köttet skär sig köld och repets fibrer
in. vi, på knä, i rad, under en skock av
moln, tussigt vitt, som om man plockat
fjäderfän däruppe – likt kvinnor gör
till fest. med bleka nävar höll min far
om skaftet, och dess stålhuvud var blankt
och blixtrade av ljus. vår höna sprang
och sökte blodigt flaxande sin väg
förbi oss skränande barn, till nästa värld.

Översättning : Malte Persson

champignons

alemão | Jan Wagner

wir trafen sie im wald auf einer lichtung:
zwei expeditionen durch die dämmerung
die sich stumm betrachteten. zwischen uns nervös
das telegraphensummen des stechmückenschwarms.

meine großmutter war berühmt für ihr rezept
der champignons farcis. sie schloß es in
ihr grab. alles was gut ist, sagte sie,
füllt man mit wenig mehr als mit sich selbst.

später in der küche hielten wir
die pilze ans ohr und drehten an den stielen -
wartend auf das leise knacken im innern,
suchend nach der richtigen kombination.

© 2016 Hanser Berlin im Carl Hanser Verlag GmbH & Co. KG, München
from: Selbstporträt mit Bienenschwarm. Ausgewählte Gedichte 2001- 2015
Berlin: Hanser Berlin, 2016
Audio production: 2002, literaturWERKstatt berlin / Haus für Poesie

Champinjoner

sueco

vi mötte dem i skogen i en glänta:
två expeditioner genom halvdunklet
som tyst betraktade varandra. mellan oss
nervöst en myggsvärms telegrafsurr.
 
min mormor var berömd för sitt recept
på champignons farcis. hon tog det med
i graven. allt som är gott, sade hon,
fyller man med föga mer än med sig själv.
 
senare i köket höll vi svamparna
mot örat och vred på deras fot –
vi väntade på en lätt knäppning därinne,
sökte den riktiga kombinationen.

Översättning: Malte Persson

gaststuben in der provinz

alemão | Jan Wagner

hinter dem tresen gegenüber der tür
 das eingerahmte foto der fußballmannschaft:
 lächelnde helden, die sich die rostenden nägel
 im rücken ihrer trikots nicht anmerken lassen.

© 2016 Hanser Berlin im Carl Hanser Verlag GmbH & Co. KG, München
from: Selbstporträt mit Bienenschwarm. Ausgewählte Gedichte 2001- 2015
Berlin: Hanser Berlin, 2016
Audio production: 2002, literaturWERKstatt berlin / Haus für Poesie

Krogrum på landet

sueco

bakom bardisken mittemot dörren
det inramade fotot av fotbollslaget:     
leende hjältar, till synes oberörda
av rostande spikar i sina tröjryggar.

Översättning: Malte Persson

kleinstadtelegie

alemão | Jan Wagner

die schattenkarawane, jeden morgen
 ihr aufbruch, und die waschanlage,
 die stets aus einem reinen schlaf erwachte.

 und in den lieferwagen pendelten
 die schweinehälften zwischen ja und nein,
 den linden wuchsen herzen. und es paßte

 nicht mehr als ein blatt papier zwischen mich und die welt.
 und in den gärten, hinter allen hecken
 verkündeten die rasenmäher den mai.

© 2016 Hanser Berlin im Carl Hanser Verlag GmbH & Co. KG, München
from: Selbstporträt mit Bienenschwarm. Ausgewählte Gedichte 2001- 2015
Berlin: Hanser Berlin, 2016
Audio production: 2002, literaturWERKstatt berlin / Haus für Poesie

Småstadselegi

sueco

skuggkaravanen, som begav sig av
om morgonen, och biltvätten
som alltid vaknade ur rena drömmar.
 
och i transportbilarna pendlade
de halva svinen mellan ja och nej,
på lindar växte hjärtan. och det enda
 
som gick att få in mellan världen och mig var ett papper.  
och bortom alla häckar, i trädgårdar,
förkunnades av gräsklipparna maj.

Översättning: Malte Persson

haute coiffure

alemão | Jan Wagner

der goldene schraubstock des spiegels hielt den blick:
 sie mit roten nägeln, ich mit weißem
 tuch bedeckt wie ein museumsstück.

 dicht über meinen ohren zwitscherte
 die schere. oh duftende dienerschar
 von cremes und flakons! das wasser plätscherte,

 doch unten rotteten auf glatten fliesen
 die flusen sich zusammen gegen uns,
 ein stiller mob mit einem alten wissen.

 draußen heulten hunde, frisch geschnitten
 sträubte sich mein nackenhaar,
 und in mir riß der wolf an seiner kette.

© 2016 Hanser Berlin im Carl Hanser Verlag GmbH & Co. KG, München
from: Selbstporträt mit Bienenschwarm. Ausgewählte Gedichte 2001- 2015
Berlin: Hanser Berlin, 2016
Audio production: 2002, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Haute coiffure

sueco

spegelns gyllene skruvstäd höll min blick:
hon med röda naglar, jag täckt
i en vit duk, likt ett musealt objekt.
 
tätt över mina öron kvittrade
saxen. åh doftande tjänarskara
av crèmer, flakonger! vattnet porlade,
 
men nedanför, på golvets släta kakel,
gick tussarna ihop mot oss. en stilla
mobb vars vetande går långt tillbaka.
 
därute skällde hundar, nyfriserat
reste sig mitt nackhår, medan
vargen inuti mig slet i kedjan.

Översättning: Malte Persson

teebeutel

alemão | Jan Wagner

I

nur in sackleinen
gehüllt. kleiner eremit
in seiner höhle.


II

nichts als ein faden
führt nach oben. wir geben
ihm fünf minuten.

© 2016 Hanser Berlin im Carl Hanser Verlag GmbH & Co. KG, München
from: Selbstporträt mit Bienenschwarm. Ausgewählte Gedichte 2001- 2015
München: Hanser Berlin, 2016
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin 2010

Tepåse

sueco

I
 
i bara säckväv
höljd. en liten eremit
där i sin grotta.
 

II
 
endast ett snöre
pekar uppåt. honom ger
vi fem minuter.

Översättning: Malte Persson

herbstvillanelle

alemão | Jan Wagner

den tagen geht das licht aus
und eine stunde dauert zehn minuten.
die bäume spielten ihre letzten farben.

am himmel wechselt man die bühnenbilder
zu rasch für das kleine drama in jedem von uns:
den tagen geht das licht aus.

dein grauer mantel trennt dich von der luft,
ein passepartout für einen satz wie diesen:
die bäume spielten ihre letzten farben.

eisblaue fenster - auf den wetterkarten
der fernsehgeräte die daumenabdrücke der tiefs.
den tagen geht das licht aus,

dem leeren park, dem teich: die enten werden
an unsichtbaren fäden aufgerollt.
die bäume spielten ihre letzten farben.

und einer, der sich mit drei sonnenblumen
ins dunkel tastet, drei schwarzen punkten auf gelb:
den tagen geht das licht aus.
die bäume spielten ihre letzten farben.

© 2016 Hanser Berlin im Carl Hanser Verlag GmbH & Co. KG, München
from: Selbstporträt mit Bienenschwarm. Ausgewählte Gedichte 2001- 2015
Berlin: Hanser Berlin, 2016
Audio production: 2002, literaturWERKstatt berlin / Haus für Poesie

Höstvillanella

sueco

ur dagarna försvinner ljuset
och timmen varar tio minuter.
träden spelade sina sista färger.
 
på himlen växlar man scenografi
för snabbt för det lilla dramat i oss alla:
träden spelade sina sista färger.
 
din grå rock skiljer dig från luften,
ett passepartout för en sats som denna:
träden spelade sina sista färger.
 
isblå fönster – i teveapparater
djupets tumavtryck på väderkartor.
ur dagarna försvinner ljuset,
 
ur den tomma parken, dammen: ankorna
som hissas upp på osynliga trådar.
träden spelade sina sista färger.
 
och en som trevande med tre solrosor
går in i mörkret, tre svarta punkter på gult:
ur dagarna försvinner ljuset,
träden spelade sina sista färger.

Översättning: Malte Persson

[När morgonen röntgar natten syns knappt...]

sueco | Malte Persson

När morgonen röntgar natten syns knappt
ens skelettet: vita fiskben
kvarlämnade i sanden. Vilken katt
var det som kom hit för att kalasa
på detta regnbågsfärgade kött?

Ah, jag menar, vilket sabeltandat husdjur
har vi oss själva ovetande hyst
ihopkrupet i huvudet…

Cyklopen i sin ögonhåla blundar
och notisblocket på nattduksbordet
tiger fromt; dess ränder
alarmerar gryningens fossiljägare och
fiskare efter den pärlemor som återstår
när skjorta och kostym har multnat:
fallfrukt bredvid sängen.

Skattkartan som låg i innerfickan
är sig lik, men landskapet förändrat.
Värdelösa glimmerfyndigheter
är allt som marmorerar mörkret;
bokmärkesglitter virvlande i globen,
lejonkulans hoprullade timmar,
däst smältande sval materia
bakom revbenspersienner:
brontosaurieväder utanför.

Tunga biljardklot
rullar över dissektionsbordet
och strimmor av kroppstempererat ljus
låter genom en tunn skiva
av papayaliknande frukt
stjärnbilder av svarta kärnor träda fram,

vilka en märkligt oomtvistad tradition
ger namn som ”encyklopedin”,
”ishackan”, ”enhjulingen”,
”stora natt”. O stora natt,

mellan vars tassar
jag är en sliten boll
som studsar.

© Albert Bonniers Förlag & Malte Persson
from: Dikter
Albert Bonniers Förlag, 2007
Audio production: Albert Bonniers Förlag & Malte Persson

[When morning X-rays night...]

inglês

When morning X-rays night
barely even a skeleton is visible:
white fish bones left in white sand.
So what cat came here
to indulge his taste
for rainbow-colored meat?

Ah, I mean: what sabre-toothed pet
have we, unknown to ourselves,
kept crouched inside our head…

The cyclops winks in his eye-socket cave.
The notepad kept beside the bed
is silent. Nonetheless, its stripes
alarm dawn’s fossil hunters and those who fish
for the mother-of-pearl remains
of decomposed men’s clothes.

In its hidden pocket the treasure map
stays unchanged but the landscape doesn’t.
The dark is marbled by no mineral
worth mining: mica’s mimicry
of gold, and glitter whirling
through the rolled up hours
in the lion’s lair, where cool matter
is bloatedly digested behind rib blinds.
Brontosaurus weather outside.

Heavy billiard balls
are rolling over the dissection table
and through a thin slice of tropical fruit
streaks of body-warm light
make constellations of stone appear,

which a strangely uncontroversial tradition
gives names such as “The Encyclopedia”,
“The Ice Pick”, “The Unicycle”,
and “The Great Night”. O Great Night,

between whose paws
I am a worn ball
that bounces.

Translation: Hildred Crill & Malte Persson

[Kyrkan en station för psalmuppsändning...]

sueco | Malte Persson

Kyrkan en station för psalmuppsändning – jag springer utmed soluppgångens mittgång,
 hjärnans bena, följer pilarna i golvet, utopiutgång, sånguttag, externminne, en
science fiction-episod för flera år sedan (till änglars laboratorier bortförda av aliens)


© Albert Bonniers Förlag & Malte Persson
from: Dikter
Albert Bonniers Förlag, 2007
Audio production: Albert Bonniers Förlag & Malte Persson

[The church a station for psalm transmissions...]

inglês

The church a station for psalm transmissions – I run along the aisle of sunrise, the parting of
the brain, following the arrows, an exit sign utopia, a song socket, an external memory, a
science fiction episode some years ago (abducted by angels to their alien laboratories)


Translation: Hildred Crill & Malte Persson

Författaren

sueco | Malte Persson

1

Himlen – antecknar jag – ovanför hans huvud
är som en gjutjärnspanna,
där för länge sedan frästa stjärnor
svalnar, likt idéer. Allting vrider sig och
vänder sig och formulerar sig –
så känns det. Jag antecknar: Himlen,
genom vilken stjärneld silas.
Att försöka fånga bottensatsen.
Betygsätt det! Betygsätt dig!
Naturen, denna årstid:
en betingelse i rummet och i tiden
som är mera allmän än privat?
Att inte se något ofiltrerat. Allting (livet:
det levande och levda) vridet,
vänt på, vindlande spirallikt,
igenom alltet, alltid, allt det.
I jackfickan en blyertspenna
och ett block att plocka
världens frukter med.
Han har (vem vet varför?)
fått för sig att skriva,
att beskriva


2

På led för introspektion.
En tänkbar titel: ”Monotaur”.
Jag köper ny svärta,
svärta till skrivaren, på internet.
Jag tvättar (mörka saker),
bär kassar med tvätt över snön.
Stryker saker på en kaffefläckad lista.
Blir aldrig färdig med den sista.
Glömmer att tömma jeansfickor.
Till ludd förvandlade diktfragment.
Jag tänker på äpplen och romanen.

© Albert Bonniers Förlag & Malte Persson
from: Dikter
Albert Bonniers Förlag, 2007
Audio production: Albert Bonniers Förlag & Malte Persson

The Writer

inglês

1

Heaven – I jot down – above his head
is like an ancient iron pan
where fried stars are left
to cool off, like ideas. Everything
turned over, turned around, trying
to formulate itself – that’s how it feels:
To be unable to see anything unfiltered.
To be unable to see anything without
reformulating it: Everything
(life: the living and the lived)
turned over, spiraling through
everything. In my pocket
a pen and a notepad to pick
the world-fruits with.
He has (who knows why?)
decided to write,
to write about


2

In a line for introspection.
A possible title: “Monotaur”.
I buy new blackness, black toner
for my printer, on the internet.
I launder (dark things),
carrying bags of clothes over snow.
I cross out things to do
from a coffee-stained list.
Never finishing the last.
I forget to empty the pockets
of my jeans – fragments of poetry
will turn into fluff.
I think of apples and the novel.

Translation: Hildred Crill & Malte Persson