Kristian Carlsson 
Translator

on Lyrikline: 18 poems translated

from: sueco, inglês to: inglês, sueco

Original

Translation

Inledande bestämmelser [4§]

sueco | Ida Börjel

4d § Köparen vet att det är ett bländverk, det är
vad hon eftertraktar, inte att göra livet verkligare,
utan att göra det lite mindre verkligt.
Drömmen. Det fantastiska. Rosor.

4e § Köparen är inte ute efter sanning, utan något
som fungerar.

Första stycket gäller inte då omvänt gäller.

4f § Det är svårt för säljaren att veta hur köparen
tänker.

© Ida Börjel and OEI Editör
from: Konsumentköplagen: juris lyrik
OEI Editör, 2008
Audio production: Ida Börjel

Prefatory Provisions [4§]

inglês

4d § The buyer knows it is an illusion, and that
is what she sets her heart on, not to make life
more real, but to make it a bit less real. The
dream. The fabulous. Roses.

4e § The buyer isn’t out for truth, but for
something functioning.
The first passage doesn’t apply when the
opposite applies.

4f § It is difficult for the seller to know how
the buyer reasons.

Translated by Kristian Carlsson

Inledande bestämmelser [1§ - 2§]

sueco | Ida Börjel

1a § Det är jag som bestämmer.

1b § Legis virtus haec est: imperare,
vetare, permittere, punire.

1c § Lagens kraft är den följande: befalla,
förbjuda, tillåta, straffa.


2a § Konsumentköplagen är en i huvudsak
tvingande lag.

2b § Den gäller köp av lösa ting som
en säljare lyckas sälja till en köpare i utbyte
mot hennes schaber. Det är en bra lag. Föredömlig.
Den gäller oss människor.
Den gäller livet självt.

© Ida Börjel and OEI Editör
from: Konsumentköplagen: juris lyrik
OEI Editör, 2008
Audio production: Ida Börjel

Prefatory Provisions [1§ - 2§]

inglês

1a § I’m the one in charge.

1b § Legis virtus haec est: imperare, vetare,
permittere, punire.

1c § The force of law is this: to command,
prohibit, permit, punish.


2a § The Consumer Purchases Act on the whole is an imperative law.

[...]

Translated by Kristian Carlsson

[Vi gräver ner korv under sommarsäsongen]

sueco | Linn Hansén

Vi gräver ner korv under sommarsäsongen. Barn älskar korv.
De kan krypa i timmar med näsan mot marken innan de hittar
en korv och ändå ger de inte upp. Det är en fröjd för ögat.
Liksom för barnen. Det är få saker som gör barn så ivriga som
korv. Därför har vi utvecklat ett system för belöning/straff:
vissa dagar ligger det ingen korv i marken. Vi säger ingenting
förrän barnen blir hämtade igen. Då är de nära att svimma av
hunger. På så sätt får de veta att de gjort någonting fel. Få saker
biter så bra som korvstraff på barn. Dessutom är det en extra
stor glädje att dagen efter få se dem krypa igen. Hur de små
händerna gräver. Nästan ingenting gör en människa så glad som
åsynen av ett barn med en nyfångad korv mellan tänderna.

© Linn Hansén
Audio production: Rámus.

[In summertime we dig hot dogs into the ground]

inglês

In summertime we dig hot dogs into the ground. Children love hot dogs. They'll crawl about for hours, nosing the ground for hot dogs, never giving up. That's a delight to the eye. As it is to the children. Hot dogs will get children more excited than most things. Hence we've elaborated a structure of punishments/rewards: some days there aren't any hot dogs in the ground. We never say a thing until they are picked up again later. At that point they nearly faint from hunger. This way they'll know they have done something wrong. Not much have the same impact on a child as hot dog-punishment. Besides, the next day you’ll find a superior pleasure in once again seeing them crawl about. Such small hands all digging. Nearly nothing would give greater pleasure to man, than the sight of a child with a newly caught hot dog in her teeth.


Translated by Kristian Carlsson

[Södra Sverige håller...]

sueco | Linn Hansén

Södra Sverige håller på att gå i bitar. Du är samtal nummer
trettiosju, var inte orolig. Vi tar hand om ditt ärende så snart
vi kan.

© Linn Hansén
Audio production: Rámus.

[Southern Sweden...]

inglês

Southern Sweden is about to fall apart. Your call is number thirty-seven in the queue, no need to worry. We’ll attend to your matter as soon as possible.


Translated by Kristian Carlsson

[Omkring elcentralerna...]

sueco | Linn Hansén

Omkring elcentralerna ser miljön ut på ett särskilt sätt. Det
finns spår av barnfötter och gropar där barnen har varit. Man
har flera heltidsanställda på varje central som bara sysslar med
markutjämning.

© Linn Hansén
Audio production: Rámus.

[In the surroundings of the electricity substations...]

inglês

In the surroundings of the electricity substations, the environment has a certain look to it. The children have left a trace of footprints and pits allover. At each substation, it takes several full-time employees to level out the ground.


Translated by Kristian Carlsson

[Om man vill...]

sueco | Linn Hansén

Om man vill ha en översikt kan man beställa en från en
myndighet. Det enda man behöver är en knapptelefon.
Översikten är inplastad så att man kan ha den i väskan eller
badkaret. Närhelst man tror att man inte förstår kan man titta
på översikten. Det finns olika symboler för hur saker är. Har
man bara lärt sig dem är det enkelt att ta sig fram.

© Linn Hansén
Audio production: Rámus.

[If you would like...]

inglês

If you would like to have a general map you could request it from a public authority. All you need is a touch-tone phone. The key map is plastic-coated so that you can put it in a bag or bring it to the tub. Whenever you get confused, you might just take a look at the general map. There’s a wide range of symbols for how things are. Once you get them right, you’ll easily make your way.  


Translated by Kristian Carlsson

[När man lägger...]

sueco | Linn Hansén

När man lägger sig i snön börjar allting gå långsamt. Det kan
hända att det blir alldeles tyst. Man behöver inte ligga särskilt
lång stund för att förstå att det är dags att gå vidare. Ligger
man för länge skapas sprickor i jordskorpan. De märks inte
till en början men när våren kommer kan man se att det är
hål på flera ställen. Att laga sprickorna kan ta åratal och man
måste använda provisoriska material. Det är för att det riktiga
materialet är en så kallad icke förnybar energikälla.

© Linn Hansén
Audio production: Rámus.

[When you lay down...]

inglês

When you lay down in the snow everything slows down. It might become all quiet. You won’t have to be there for long to realize it is time to move on. If you stay for too long, the earth crust will get cracks in it. At first you won’t distinguish them, but in springtime you’ll clearly see holes in several locations. It might take years to mend the cracks, and you have to use provisional materials. That is due to the actual material being a so called non-renewable energy source.

Translated by Kristian Carlsson

[Mitt i Borås finns en hamn]

sueco | Linn Hansén

Mitt i Borås finns en hamn. Den är liten och börjar i ett hörn.
Vattnet rör sig knappt men båtarna. De kommer med last från
flera helt olika länder. Många barn besöker hamnen. Kaptener
springer mellan skeppen och ser till att allt går rätt till.
Omsättningen är enorm. I hamnen sprids sjukdomar. Många
barn får AIDS och måste vårdas i hemmet. Men så fort de är
friska går de till hamnen igen. Vattnet tar aldrig slut. Det ligger
stilla fast det blåser och skeppen avlöser varandra.

© Linn Hansén
Audio production: Rámus.

[In central Borås there is a harbor]

inglês

In central Borås there is a harbor. It’s quite small, spreading out from a corner. The water hardly moves, but the boats do. The cargo arrives from various different countries. Many children visit the harbor. Captains are running between ships to make sure everything is in order. The financial transactions are huge. Diseases spread in the harbor. Several children get AIDS and need to get treatment at home. But as soon as they feel well again, they return to the harbor. There’s no end to the water. It’s calm even though it’s windy, and the ships are replacing one another.


Translated by Kristian Carlsson

[Man åker in i Borås på en tungt trafikerad väg]

sueco | Linn Hansén

Man åker in i Borås på en tungt trafikerad väg. Ofta åker man
ut igen samma kväll, eller tidigt nästa morgon. Forskning kan
bedrivas på många olika sätt. Det ger inte alltid resultat. I Borås
finns flera forskningsinstitut. Ett av dem ligger vägg i vägg
med äventyrsbadet. Mycket framstående forskning kommer
därifrån. Vad den handlar om vill man inte berätta. Det enda
man med säkerhet kan säga är att det är inte så roligt som det
ser ut. Det har man bevisat nu, säger man. Det finns siffror
som talar sitt tydliga språk.

© Linn Hansén
Audio production: Rámus.

[Borås you enter on a highly frequented road]

inglês

Borås you enter on a highly frequented road. Often you leave the same
night, or early next morning. Research can be carried on in several ways. It doesn't necessarily lead to any results. Borås has several Research Institutes. One of them is situated alongside of the Aqua Land. A wide range of eminent research is being developed there. No one wants to tell you what it concerns. The one thing to be said with certainty is that it’s not as amusing as it seems. That’s now a proven fact, they say. There are calculations that speak for themselves.


Translated by Kristian Carlsson

[Ingen märker att jag ser trevlig ut]

sueco | Linn Hansén

Ingen märker att jag ser trevlig ut. Om man annonserade
att södra Sverige höll på att gå i bitar skulle kommunens
informationsväxel snabbt bli nedringd. Man skulle tvingas
spela in ett automatiskt meddelande. Det skulle behövas extra
personal för att ta hand om alla samtal.

© Linn Hansén
Audio production: Rámus.

[No one takes notice of my friendly appearance]

inglês

No one takes notice of my friendly appearance. If it was to be announced that southern Sweden was about to fall apart, the municipal switchboard would be showered with calls. It would be necessary to record an automatic reply. Extra staff would be needed to answer all the calls.


Translated by Kristian Carlsson

[I varje kommun finns en elcentral]

sueco | Linn Hansén

I varje kommun finns en elcentral. Den ser till att barn får den
näring de behöver och att luftfuktigheten regleras. Runtom
centralen finns stora gräsmattor. Där kan barnen leka och sova
och vänta på vintern. I vissa kommuner tvingas man skära ner
på centralerna. Det är en tillfällig åtgärd och kommer ingen
till skada. När snön kommer glömmer barnen att de ibland är
olyckliga. De försvinner och är borta i veckor. Ingen vet vad
de gör under den tiden.

© Linn Hansén
Audio production: Rámus.

[In every municipal there is a electricity substation]

inglês

In every municipal there is a electricity substation. It allows the children to get sufficient nourishment and regulates the atmospheric humidity. Widespread lawns surround the substations. There the children can play and sleep and wait for the winter. Service cut backs are required for the substations in some municipals. It is a temporary solution and shouldn’t cause harm to anyone. When snow comes, the children sometimes forget that they are unhappy. They disappear and are gone for weeks. No one knows what they are doing during that time.    


Translated by Kristian Carlsson

[Det finns barn...]

sueco | Linn Hansén

Det finns barn som är så glada att det inte märks. Barn som
skrattar för länge får röda eksem på olika delar av kroppen. Det
finns en salva man kan stryka på men det gäller att upptäcka
eksemen i tid. Gör man inte det, kan barnet senare få problem
med talet och de olika funktionerna. Man kan se barn som går
vingligt även i vuxen ålder.

© Linn Hansén
Audio production: Rámus.

[There are children...]

inglês

There are children happier than one can know. Children who laugh for too long get red eczema on parts of the body. There is an ointment to rub on, but you have to detect the eczema in time. Otherwise, the child might later on experience difficulties with speech and with several bodily functions. You might see children who even at an adult age stagger when walking.  


Translated by Kristian Carlsson

Unwritten Poems

inglês | Christian Hawkey

One was tied to a fence post, bawling.
Another was little more than a smudge
left behind by a forehead resting
on a pane of glass. A third
was traumatized, during childhood,
by a water pick, while another formed
a deepening fetish for the rudders
of submarines. One had a bloodshot eye,
one eyelash left, while another poem
was a cell phone, hurled into a toilet.
One poem was arrested for excessive
public prayer; another,
excessive pubic hair. One
fell in love with the word “prong.”
One was a necklace of living bees.
One moved like a grasshopper
trying to outrun a lawnmower.
Another bushwhacked in the nerve-factory.
One spent the entire poem holding,
out of boredom, a socket wrench
up to its eye socket, while another
argued vision is a kind of invisible
suction action. This particular poem was unable
to pull its eyes away from the TV.
This poem had a round, golf-ball-sized hole
in the back of its head. This poem the light
shining, when it sleeps face down, from that hole.

© Wave Books
from: Citizen of
Seattle: Wave Books , 2007
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin 2008

OSKRIVNA DIKTER

sueco

En som hade bundits vid en grindstolpe hojtade.
En annan var inte mer än fläcken
efter en panna som lutats
mot en fönsterruta. En tredje hade
i barndomen traumatiserats av
ett tandrengöringsinstrument, medan
en annan grundade ett fördjupat intresse
för ubåtars roder. En hade ett blodsprängt öga,
bara en ögonfrans kvar, medan en annan dikt
var en telefon som vräkts ner i toaletten.
En dikt häktades för sin måttlöshet
med offentliga böner; en annan
för yvigt könshår. En
förälskade sig i ordet ”spetsen”.
En var ett halsband av levande bin.
En rörde sig som en gräshoppa
som försökte undfly en gräsklippare.
En annan högg sig fram i nervfabriken.
Uttråkad tillbringade en hela dikten
med att trycka en hylsnyckel
mot sin ögonhåla, medan en annan
hävdade att synen är ett slags osynlig
sugfunktion. Just den här dikten var oförmögen
att slita blicken från teven.
Den här dikten hade ett runt hål stort som
en golfboll i bakhuvudet. När den här dikten sover
med ansiktet neråt blir den ljuset som lyser ur det hålet.

Översättning: Kristian Carlsson

SE – Jenny Tunedal

sueco | renshi.eu [GR-LU-IT-EE-SE-HU-PT-GR]

Så vaknar den blinde Tiresias,
och får mjuka, mjuka bröst.
Som mjuka duvor, gråa papper, mjuka
mjuka sedlar, vattensjuk valuta.
Vaknar i en blank och vit ekonomi,
segerrik och segrande,
och säger:

Segrar betyder alltid förlorare.
Och någonting ohörbart om pengarna och kropparna
som syns och inte syns (bruksvaror, mjukdelar, rörelser, död).
En viss och vaken blindhet, hård och gammal blindhet.

En gammal blind intersexuell siare sträcker sig och säger: jag är hon som säljer,
han som köper, det och den.
Och våra ljus har inte upplyst oss
om konsekvenserna.
Svaghetens värde för kropparna. Ackumulationen av glömska
Kommodifieringen av hat mot någon annan.

Våra ogenomskinliga fåglar, gränser, händer framför ögonen.
Jag är någon annan och hon gjorde mig blind.

© Jenny Tunedal
Audio production: renshi.eu @ poesiefestival berlin 2012

Sweden – Jenny Tunedal

inglês

Then blind Tiresias wakes up
and grows soft, soft breasts.
Like soft doves, grey papers, soft
soft bills, watery currency.
Wakes up in a white and shiny economy,
victorious and winning,
stating:

Victory always signifies the losers.
And something inaudible about money and bodies
visible or invisible (commodities, soft parts, motion, death).
A certain and watchful blindness, tough and old blindness.

An old blind intersexual seer stretches, stating: I am she who sells,
he who buys, it and that.
And none of our lights have enlightened
us on the consequences.
The value of weakness, to the bodies. Accumulation of oblivion.
Commodified hatred of somebody else.

Our opaque birds, boundaries, hands in front of the eyes.
I am somebody else and she made me blind.

Translation from Swedish by Kristian Carlsson

Report From the Undersecretary of Inquests

inglês | Christian Hawkey

Gender: indeterminate. Age:
ancient. Eyes: undersized.
Nose: broken. Neck: connected.
Hair: mostly air. Chest: at rest.
Gender: pending. Forehead: dented,
perhaps by stars or star-shaped devices
such as a Phillips head, although
the tongue, twisted, recently located
inside the right cheek
salutes you, clearly
as shadows salute the sun’s love
of late afternoons in winter trees
leafless as the word branches.
I’m awake. I’m awake. Minutes
more a few minutes more &
a face the morning twitches into
movement is blinking. Where’s
my war bonnet. Birdlessly the sky.
Blue is a hole in my head you
fly into, whispering, questioning.
A cat’s feathered tongue. Its patiences.
Spring. Coiled sources. They pulled
the river out of the body
called today, Tuesday,
did you know her wide, flat gaze
& the way it moved
or certain things move, as if
from beneath, unseen the earth, like
a bull’s shoulder must flow suddenly sideways
for a fly. Flecknoe
is his name. He lives under the sign
of The Sad Pelicans, which are easy
to find since their leathery,
weather-beaten distensible gular pouches
unfold with a little wind
as gray, overcast skies. & what’s with
I lost my thought. You are
a coy mistress. A jade-gray chalcedony
curtains your neck which is long,
& curving, & carries
like a column of flesh-colored liquid
your head through rooms, windows, walls
made of mist, backlit. Can anyone
tell me who Phillips was. Each life
is a tool. We’re holding
our own hands. We’re turning in slow motion
held together by a few screws,
this wrist, a Tuesday, light
allowing all the patterns
& how they blur into you, as you.

© Wave Books
from: Citizen of
Seattle: Wave Books , 2007
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin 2008

STATSSEKRETERAREN RAPPORTERAR OM UTREDNINGEN

sueco

Kön: obestämbart. Ålder:
uråldrig. Ögon: underdimensionerade.
Näsa: knäckt. Hals: ansluten.
Hår: mestadels luft. Bröstkorg: i vila.
Kön: bordlagt. Panna: gropig,
kanske efter stjärnor eller stjärnformade
redskap såsom en stjärnskruvmejsel, även om
tungan, som nyligen påträffats förvriden,
inborrad i höger kind,
ger dig en hälsningsgest lika säker
som när skuggorna välkomnar solens vurm för
sena vintereftermiddagar i de bladlösa
träden medan ordet förgrenar sig.
Jag är vaken. Jag är vaken. Flera
minuter några minuter till sen
kisar ansiktet som morgonen
får fart på. Var ligger
min krigshuva. Fågelfritt ska himlen.
Blåheten är ett hål i mitt huvud som du
flyger in i med viskningar & frågor. En katts
fjäderlätta tunga. Dess stora tålmodighet.
Fjädring Ihopringlat ursprung. De drog
upp floden ur kroppen,
som idag heter Tisdag,
hann du uppleva hennes öppna, livlösa ögonkast
& hur de spred sig
eller hur en del saker sprider sig,
som underifrån, med marken ur blickfånget, som när
det plötsligt rycker i tjurens skuldra
på grund av en fluga. Flecknoe
heter han. Där han bor står skylten
till De Sorgsna Pelikanerna & dit hittar man
utan problem eftersom det räcker med lite vind
för att deras läderartade, väderbitna,
tänjbara näbbsäckar ska veckla ut sig
som gråvädershimlar. & om resten
tappade jag tråden. Du är
min blyga väninna. En jadegrå kalcedonsten
draperar din långa
välvda hals, som är
den pelare av hudfärgad vätska som leder
ditt huvud genom rum, fönster, väggar
av motbelyst dimma. Kan någon säga mig
hur stjärnskruvmejseln kom till. Varje liv
är ett verktyg. Man håller
sig själv i handen. Sammanhållna av ett par skruvar
vrider vi i en tisdag
den här handleden i slow-motion , ljusskenet
ger utrymme för alla mönster
& att de ska flyta ihop till dig, såsom du.

Översättning: Kristian Carlsson

Hour of Secret Agents

inglês | Christian Hawkey

The code word, he whispered, just before
letting go, was code word. Asshole,
I thought, watching his head
get smaller and smaller until it ended
in a puff of dust. Where it began,
I thought again, and spun around.
The landfill stretched on for miles.
I heard the voices of lost products beneath me.
My wheelbarrow was missing a wheel. A red bird
flew by, as if on a mission to flee this landscape
as soon as possible. The charred body of an infant
crawled out from a plastic bag. I stepped back,
covering my mouth. It crawled
a little further, then collapsed.
A pre-recorded voice announced it was feeding time.
I masticated my last handful of brazil nuts
but it took forever; by the time I finished
I’d forgotten what I was doing and swallowed.
Nobody wanted you anyway, I shouted,
when it began to cry. My wheelbarrow
was missing a wheel. I’ll never get out of here.
It was just a barrow. I flipped it over
on top of the infant. “Ancient graves,”
I wrote in my notebook, “are where the living
feel most alive.” A bulldozer
started up, two mounds over. Seagulls
swarmed its yellow bucket raising
piles of blue surgical gowns
to the sun. The skin on my face tightened.
The bird with the red breast flew by again
precisely in the same direction, which confused me.
The rubber soles of my shoes were burning.
Coils of smoke rose between fissures.
From the tip of a far-off mound
a CD repositioned the sun
straight into my eyes, although it could have been
a signal, the permission I was waiting for,
the sign I was clear to return, was once again
unknown, or no longer known, a night sky,
the honesty of stars, a bowl of glass oranges
centered on a table, centered in a room,
a room that had never been opened
or if it had, by a trembling, white glove.
The infant was still crying in its makeshift grave.
The red bird flew by again, this time in my mind.

© Wave Books
from: Citizen of
Seattle: Wave Books , 2007
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin 2008

DE HEMLIGA AGENTERNAS TIMME

sueco

Innan han släppte taget viskade han
att kodordet var kodord. Din jävel,
tänkte jag medan hans huvud
blev allt mindre och till slut
slog upp ett dammoln. Återigen
tänkte jag på var det började, och vände om.
Sopbergen sträckte sig flera kilometer.
Under mig hörde jag borttappade produkter ropa.
Min skottkärra saknade hjul. En röd fågel
flög förbi som om den föresatt sig att snarast möjligt
ta sig ur det här landskapet. Ett spädbarns förkolnade kropp
kröp fram ur en plastpåse. Jag höll för munnen
& ryggade tillbaka. Han kröp vidare
en bit men föll sen ihop.
En förinspelad röst meddelade att det var dags för mat.
Jag tuggade på den sista näven paranötter
men det tog en evighet; när jag äntligen var klar
hade jag redan glömt vad jag sysslade med – och svalde.
Det var ändå ingen som ville ha dig, skrek jag
när han började gråta. Min skottkärra
saknade hjul. Jag kommer aldrig härifrån.
Det var bara ett släp. Som jag vände upp och ner på
över spädbarnet. ”Det är i uråldriga gravar”,
skrev jag i anteckningsboken, ”som de levande
kan känna att de lever.” Två högar längre bort
startade en schaktmaskin. Fiskmåsar
flockades kring den gula skopan allteftersom
högarna av blå operationsrockar reste sig
mot solen. Huden stramade i mitt ansikte.
Den rödbröstade fågeln flög förbi igen
i exakt samma riktning och det förbryllade mig.
Gummisulorna på mina skor brände.
Rök ringlade ur skrevorna.
CD-skivan överst i en avlägsen hög
riktade om solstrålarna
mot mina ögon, men det kan också ha varit
en signal, klartecknet jag väntade på,
beskedet att jag var redo att återvända, var okänd
på nytt eller inte längre bekant, en natthimmel,
stjärnornas uppriktighet, en skål med apelsiner av glas
som står mitt på bordet mitt i ett rum,
ett rum dit ingen någonsin låst upp
eller i så fall en darrande vit handske.
Spädbarnet grät fortfarande i sin provisoriska grav.
Den röda fågeln flög förbi igen, den här gången i mina tankar.

Översättning: Kristian Carlsson

Hour

inglês | Christian Hawkey

I was lying on my side, in a ditch,
soaking my flanks in bog water
with my head propped up, on an elbow,
highway a few inches from my nose.
Semis thundered past. The grass
flattened its ears. My body shook.
I was humming a song. This was my spot.
Tadpoles are a form of punctuation.
Frogs hide inside commas. A whooping crane
landed & began showing off its legs.
Birds go for the eyes, I thought,
so I looked away, humming a song
about looking away, about looking back,
about fingers wrapped around the flesh
that holds the ribs down to the hips
& hot mangoes rotting, the ground littered
with yellow suns, drainpipe
where the field ends, its dark ooze
the greenest earth. A man walks by
with a giant crucifix on his back
—ALASKA BY SPRING!—cars
speed up to pass him, which makes sense,
even the whooping crane leaves without a sound.
My jaw is wired shut. I’m humming a song
about cleaving, the body drifting apart & what
keeps us from dissolving at the first
drop of rain, my left flank almost
marinated, a sprig of rosemary between my lips,
robots have been dispatched to remove me,
all fruit mirrors the sun, a black seed
against my heart, a black car
driving past, buffeting my chest
& a cell phone lands, right in front of my face:
“It’s alright,” I whisper into it, “a French donkey,
called a Poitou, whose long ropes of fur
drag along the ground,
was also used, in the mid-to-late 18th century, to polish floors.”

© Wave Books
from: Citizen of
Seattle: Wave Books, 2007
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin 2008

TIMME

sueco

Jag låg på sidan i ett dike
med buken indränkt i träskvatten
och lutade huvudet mot armbågen,
hade landsvägen en decimeter från ansiktet.
Långtradarna dundrade förbi. Gräset
drog bak sina öron. Min kropp skakade.
Jag nynnade på en sång. Det här var min plats.
Grodyngel är ett slags skiljetecken.
Grodor döljer sig i komman. En trumpetartrana
som skulle landa visade upp benen.
Fåglar tar sikte mot ögonen, tänkte jag
& tittade bort, nynnade på en sång
om att titta bort, om att se tillbaka,
om fingrar lindade runt det kött
som håller upp revbenen från höften
& mango som ruttnar i värmen, marken nerskräpad
med gula solar, vid ett avloppsrör i
åkerrenen mörkt slam
med rikligast grönska En man går förbi
med ett gigantiskt kors på ryggen
– ALASKA TILL VÅREN! – bilarna
gasar för att köra om honom, vilket man kan förstå,
till och med trumpetartranan ger sig av utan ett ljud.
Jag har fått käken fastspänd. Jag nynnar på en sång
om att rämna, hur kroppen glider isär & vad
som gör att vi inte löses upp av minsta
droppe regn, vänstersidan är nästan
marinerad, ett knippe rosmarin i munnen,
robotar har skickats ut för att flytta på mig,
all frukt avspeglar solen, ett svart frö
mot mitt hjärta, en svart bil som
kör förbi kränger mot min bröstkorg
& en telefon landar framför ansiktet på mig:
”Det är okej”, viskar jag i den, ”poitou,
den franska åsnesorten, vars långa päls släpar i marken
med långa tovor,
användes under 1700-talets andra hälft även till att polera golv.”

Översättning: Kristian Carlsson

Elke Allowing the Floor to Rise Up Over Her, Face-Up

inglês | Christian Hawkey

Alone in a room with a video camera
means you’re not alone, but lonely.
The floor closed around my lips.
I spoke from a knot. All bodies
are flexible, interlace. A forest
sliced into sections & rearranged
on a horizontal plane: go ahead,
walk on me. I have a wind-up windpipe
vulcanized by the luggage I
arrived with, which is nothing,
nothing special. Swab
my armpits for explosives.
I was never decked out in hairlessness.
The Queen of Spades has the deepest grave.
In the security chute where all passengers
are X-rayed—blue liver, red heart,
white bones—I did a little dance.
I was taken aside. It was a random check.
Yes, by strangers I have received
these hands, unclaimed, these eyes,
unmonitored, these lips
with no return address
in speaking. & those who are shy
would never commit suicide with a gun
because the sound alone
would kill them. Let’s
get a peacock on the squawk box.
Let’s oscillate between
ocelots, one spot at a time.
You can strap a camcorder on the back
of a humpback & all one sees,
at a certain depth, are stars
& beyond the stars, a green, fluorescent mud,
& beneath the mud
a handful of bones, the bones
of a right hand
clutching a flag, the first flag
ever recorded, the flag of the Elamites, from Elam,
whose language remains indecipherable
& whose flag, significantly,
was too small to ever wave
& therefore only waved in private, in praise.

© Wave Books
from: Citizen of
Seattle: Wave Books, 2007
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin 2008

PÅ RYGG LÅTER ELKE GOLVET RESA SIG ÖVER HENNE

sueco

Att vara för sig själv i ett rum med videokamera
innebär att man inte är själv, men ensam.
Golvet slöt sig om mina läppar.
Jag pratade genom ett kvisthål. Alla kroppar
är flexibla, sammanflätas. En skog
som delats upp i horisontella stycken
& flyttats omkring: varsågod,
gå på mig. Jag har ett uppvridbart luftrör
som blivit vulkaniserat av den packning jag
hade med mig, det vill säga inget,
ingenting särskilt. Tar prover
för sprängämnen i min armhåla.
Jag lät aldrig hårlösheten klä mig.
Spader Dam har den djupaste graven.
I säkerhetsfållan där alla passagerare
blir röntgade – blå lever, rött hjärta,
vitt skelett – dansade jag omkring lite.
Jag fördes åt sidan. En stickprovskontroll.
Ja, det är av främlingar som jag fått
dessa kvarglömda händer, dessa
oövervakade ögon, dessa läppar
utan uttrycklig avsändare.
& de skygga skulle aldrig
kunna ta sina liv med pistol
eftersom ljudet vore nog för att
ta död på dem. Vi kan ha
en påfågel på podiet.
Vi kan oscillera mellan
ozeloterna, prick för prick.
Om du fäster en videokamera
på någons puckelrygg
ser man, i ett visst bilddjup, endast stjärnor
& självlysande grön sörja bortom stjärnorna
& en handfull ben
under sörjan, benen
i en högerhand
som greppar en flagga, den första kända
flaggan, elamiternas flagga från Elam,
deras språk förblir otydbart
& deras flagga var typiskt nog
alltför liten för att kunna vaja
& vajade därför bara blygsamt till hyllning.

Översättning: Kristian Carlsson