Lars Gustaf Andersson 
Translator

on Lyrikline: 6 poems translated

from: inglês to: sueco

Original

Translation

The Light Keeper

inglês | Carolyn Forché

A night without ships. Foghorns calling into walled cloud, and you
still alive, drawn to the light as if it were a fire kept by monks,
darkness once crusted with stars, but now death-dark as you sail inward.
Through wild gorse and sea-wrack, through heather and torn wool
you ran, pulling me by the hand, so I might see this for once in my life:
the spin and spin of light, the whirring of it, light in search of the lost,
there since the era of fire, era of candles and hollow wick lamps,
whale oil and solid wick, colza and lard, kerosene and carbide,
the signal fires lighted on this perilous coast in the Tower of Hook.
You say to me stay awake, be like the lens maker who died with his
lungs full of glass, be the yew in blossom when bees swarm, be
their amber cathedral and even the ghosts of Cistercians will be kind to you.
In a certain light as after rain, in pearled clouds or the water beyond,
seen or sensed water, sea or lake, you would stop still and gaze out
for a long time. Also when fireflies opened and closed in the pines,
and a star appeared, our only heaven. You taught me to live like this.
That after death it would be as it was before we were born. Nothing
to be afraid. Nothing but happiness as unbearable as the dread
from which it comes. Go toward the light always, be without ships.

© Carolyn Forché
Audio production: Haus für Poesie / 2016

FYRVAKTAREN

sueco

En natt utan skepp. Mistlurar som ropar in i dimmans mur, och du
är fortfarande vid liv, dras till ljuset som om det var en av munkarnas vårdkasar, mörkret förut genomstunget av stjärnorna men nu svart som döden medan du
         styr in mot land.
Genom ginst och vrakgods, genom ljung och törnen
sprang du, drog mig med dig så att jag en gång i livet skulle få se det här:
hur ljuset svepte och svepte, hur det snurrade, ljus som sökte det förlorade,
ljuset som funnits där sedan bålens tid, tiden för vaxljus och oljelyktor,
tran och veke, rapsolja och ister, fotogen och karbid,
ljussignalerna som tändes på denna vådliga kust i det här tornet, Tower of Hook. Du säger till mig, Håll dig vaken, var som linssliparen som dog med
sina lungor fyllda med glas, var som idegranen i blomning när bina svärmar,
         var som
deras bärnstenskatedral och till och med cisterciensernas vålnader ska ta hand
         om dig.
I ett visst ljus efter regnet, i pärlfyllda moln eller på vattnet där bortom,
ett skådat eller anat vatten, ett hav eller en sjö, där skulle du hejda dig och
         spana ut
en lång stund. Också när eldflugorna tändes och släcktes i tallarna,
och en stjärna visade sig, vår enda himmel. Du lärde mig att leva så här.
Att efter döden skulle det vara som innan vi föddes. Ingenting
att vara rädd för. Ingenting annat än den lycka som är lika svår att bära som        fasan
den stiger ut ur. Färdas alltid mot ljuset, färdas utan skepp.


Översättning: Lars Gustaf Andersson

Litany In Krakow

inglês | Carolyn Forché

the yes of the living
the no of the wall
the yes of the bridge
the no of the water below the bridge
the yes of wind, no of wire
the yes of bells
the no of the bolted door
the yes of air
the no of answer
the yes of swallows, the no of stone

© Carolyn Forché
Audio production: Haus für Poesie / 2016

LITANIA I KRAKOW

sueco

de levandes ja
väggens nej
brons ja
brovattnets nej
vindens ja, trossens nej
klockornas ja
den låsta dörrens nej
luftens ja
svarets nej
svalornas ja, stenens nej

Översättning: Lars Gustaf Andersson

What Comes

inglês | Carolyn Forché

J'ai rapporté du désespoir un panier si ipetit mon amou, qu'on a pu le tresser en osier.
                                                                                                  —Rene Char
to speak is not yet to have spoken.
the not-yet of a white realm of nothing left
neither for itself nor another
a no-longer already there, along with the arrival of what has been
light and the reverse of light
terror as walking blind along the breaking sea, body in whom I lived
the not-yet of death darkening what it briefly illuminates
an unknown place as between languages
back and forth, breath to breath as a calm
in the surround rises, fireflies in lindens, an ache of pine
you have yourself within you
yourself, you have her, and there is nothing
that cannot be seen
open then to the coming of what comes

© Carolyn Forché
Audio production: Haus für Poesie / 2016

DET SOM KOMMER

sueco

J’ai rapporté du désespoir un panier si petit mon
amour, qu’on a pu le tresser en osier.

Från förtvivlan bar jag med mig en korg så lätt,
 min kära, som vore den flätad av vide
– René Char


att tala är att ännu inte ha talat
det ännu-inte som den vita fläcken av ingenting kvar
vare sig för sig själv eller för någon annan
ett inte-längre redan där, samman med ankomsten av det som varit
ljus och ljusets motsats
skräcken att vandra blind längs bränningarna, kropp som jag levde i
dödens ännu-icke lägger i mörker vad som just belysts
en okänd plats som mellan språken
fram och tillbaka, andetag mot andetag när ett lugn
stiger här omkring, eldflugor i lindarna, ett styng av saknad
du har dig själv inom dig
själv, du har henne, och det finns inget
som inte kan ses
redo då för ankomsten av det som kommer

Översättning: Lars Gustaf Andersson

Morning On The Island

inglês | Carolyn Forché

The lights across the water are the waking city.
The water shimmers with imaginary fish.
Not far from here lie the bones of conifers
washed from the sea and piled by wind.
Some mornings I walk upon them,
bone to bone, as far as the lighthouse.
A strange beetle has eaten most of the trees.
It may have come here on the ships playing
music in the harbor, or it was always here, a winged
jewel, but in the past was kept still by the cold
of a winter that no longer comes.
There is an owl living in the firs behind us but he is white,
meant to be mistaken for snow burdening a bough.
They say he is the only owl remaining. I hear him at night
listening for the last of the mice and asking who of no other owl.

© Carolyn Forché
Audio production: Haus für Poesie / 2016

MORGON PÅ ÖN

sueco

Ljusen på andra sidan vattnet är staden som vaknar.
Vattnet skimrar av inbillade fiskar.
Inte långt bort härifrån ligger barrträdens skelett,
uppspolade från havet och travade av vinden.
Vissa morgnar vandrar jag över dem,
ben efter ben, ända bort till fyrtornet.
En märklig skalbagge har ätit det mesta av träden.
Den kanske har kommit hit med något av fartygen som spelar
musik nere i hamnen, eller så var den här från början, en bevingad
juvel som i det förflutna höll sig stilla i kölden
av en vinter som nu inte längre kommer.
Det bor en uggla i tallarna bakom oss men den är vit,
för att misstas för ett stycke snö på den tyngda grenen.
De säger att det är den enda ugglan som finns kvar. Jag hör den om natten, lyssnande efter de sista mössen, hoar för ingen.

Översättning: Lars Gustaf Andersson

The Lost Suitcase

inglês | Carolyn Forché

So it was with the suitcase left in front
of the hotel—cinched, broken-locked,
papered with world ports, carrying what
mattered until then, when turning your back
to cup a match it was taken, and the thief,
expecting valuables instead found books written
between wars, gold attic-light, mechanical birds singing
and the chronicle of your country's final hours.
What, by means of notes, you hoped to become:
a noun on paper, paper dark with nouns:
swallows darting through a basilica, your hands up
in smoke, a cloud about to open over the city, pillows
breathing shallowly where you had lain, a ghost
in a hospital gown, and here your voice,
principled, tender, soughing through
a fence woven with pine boughs:
Writing is older than glass but younger
than music, older than clocks or porcelain but younger than rope.
Dear one, who even in speaking is silent,
for years I have searched, usually while asleep,
when I have found the suitcase open, collecting snow,
still holding your vade mecum of the infinite,
your dictionary of the no-longer-spoken,
a commonplace of wounds casually inflicted,
and the slender ledger of truly heroic acts.
Gone is your atlas of countries unmarked by war,
absent your manual for the preservation of hours.
The incunabulum is lost—both your earliest book
and a hatching place for your mechanical birds—
but the collection of apercus having to do
with light laying its eggs in your eyes was found,
along with the prophecy that all mass murders were early omens.
In an antique bookshop I found your catechism of atrophied faiths,
so I lay you to rest without your psalter,
nor the monograph wherein you state your most
unequivocal and hard-won proposition:
that everything must happen but to whom doesn't matter.
Here are your books, as if they were burning.
Be near now, and wake to tell me who you were. 

© Carolyn Forché
Audio production: Haus für Poesie / 2016

DEN FÖRLORADE RESVÄSKAN

sueco

Så var det med resväskan som du ställde ifrån dig
utanför hotellet – hopsnörd med trasiga lås,
fullklistrad med etiketter från världens hamnar, fylld med
vad som var viktigt då, och när du vände ryggen till
för att kupa händerna kring en tändsticka stals den, och tjuven
som förväntade sig värdefulla ting fann istället böcker
skrivna mellan krigen, gyllene vindsljus, mekaniska fåglar
som sjöng och krönikan över ditt lands sista timmar.
Allt det, som du i anteckningar, hoppades skulle bli:
Ett ord på ett papper, papper svarta med ord:
Svalor som pilade fram genom basilikan, dina händer uppe
i röken, ett moln som öppnades över staden, andfådda
kuddar där du hade legat, ett spöke
i en sjukhusdräkt, och här din röst,
fast, len, susande genom
ett staket, sammanflätat med tallvidjor:
Att skriva är äldre än glas men yngre
än musik, äldre än klockor och porslin men yngre än rep.
Kära du, du som är tyst till och med när du talar,
i åratal har jag letat, ofta i sömnen,
när jag hittat resväskan öppen, översnöad,
och fortfarande innehåller den ditt det oändligas vade mecum,
din ordbok över det som inte längre talas,
de triviala sår som uppstår av en händelse,
och den tunna liggaren över sant hjältemodiga handlingar.
Borta är din kartbok över länder som aldrig haft krig,
borta din handbok för bevarandet av timmar.
Inkunabeln är borta – både din äldsta bok
och ett rede att ruva i för de mekaniska fåglarna –
men samlingen av ögonkast som har att göra
med ljus som lade sina ägg i dina ögon hittades
tillsammans med profetian att alla massmord var tidiga förebud.
I ett antikvariat hittade jag din katekes över förstelnade trossatser.
Jag låter dig vila nu utan din psaltare,
och utan monografin där du hävdar din mest
omedgörliga och svårtillgängliga tes:
att allt måste ske men det spelar ingen roll vem det sker.
Här är dina böcker, som vore de brinnande.
Var nära nu och vakna och säg vem du var.

Översättning: Lars Gustaf Andersson

Exile

inglês | Carolyn Forché

                                                 If it happened once, it happened in Odessa.

The city of your childhood rises between steppe and sea, wheat and light,
white with the dust of cockleshells, stargazers, and bones of pipefish,
city of limestone soft enough to cut with a hatchet, where the sea
unfurls and acacias brought by Greeks on their ships
turn white in summer. So yes, you remember, this is the city you lost,
city of smugglers and violinists, chess-players and monkeys,
an opera house, a madhouse, a ghost church with wind for its choir
where two things were esteemed: literature and ships, poetry and the sea.
If you return now, it will not be as a being visible to others, and when
you walk past, it will not be as if a man had passed, but rather as if
someone had remembered something long forgotten and wondered why.
If you return, your father will be alive to prepare for you
his mint-cucumber soup or give you the little sweet called bird's milk,
and after hours of looking with him for his sandals lost near the sea,
you visit again together the amusement park where
your ancestors are buried, and then go home to the apartment house
built by German prisoners of war, to whom your father gave bread
which you remember surprised you. You take the tram to a stop
where it is no longer possible to get off, and he walks
with you until he vanishes, still holding in his own your invisible hand.

© Carolyn Forché
Audio production: Haus für Poesie / 2016

Exil

sueco

                                      Om det bara hände en gång så var det i Odessa

Din barndoms stad reser sig mellan stäppen och havet, vetet och ljuset,
vit av dammet av musselskal och benen efter stjärnkikarfiskar och
         kantnålsfiskar,
stad av kalksten så mjuk att den kan delas med en yxa, där havet
breder ut sig och akaciorna som grekerna förde hit på sina skepp
vitnar under sommaren. Så det är klart, du kommer ihåg, det här är
         staden du förlorat,
smugglarnas och violinisternas stad, schackspelarnas och apornas stad,
ett operahus, ett dårhus, en spökkyrka där vinden står för körsången,
där två ting uppskattades: litteraturen och skeppen, poesin och havet.
Om du kommer tillbaka nu är det som att inte synas av de andra, och när
du vandrar förbi är det inte som om en människa hade passerat dem, utan
mer som om någon plötsligt erinrat sig något bortglömt och undrat varför.
Om du återvänder kommer din pappa att vakna till liv igen för att laga till dig sin soppa med gurka och mynta eller ge dig den där sötsaken som ni kallade
         fågelmjölk,
och efter att letat tillsammans med honom efter hans förlorade sandaler i
         timmar nere vid havet så besöker ni åter nöjesparken där
dina förfäder är begravda, och sedan går ni till hyreshuset
som tyska krigsfångar byggde under kriget, din far gav dem bröd,
något du minns förvånade dig. Ni tar spårvagnen till en hållplats
där man inte längre kan stiga av, och han går
med dig tills han försvinner, ännu kramandes din osynliga hand.

Översättning: Lars Gustaf Andersson