Arne Lundgren, Lluís Solanes
sueco
Ish, Isha, Eli, Elis
Hem pujat el nostre crit a tu
i ens posàvem de puntetes per semblar més alts.
Ens hem vist en la nostra nuesa,
ens hem mirat en la nostra solitud
i hem engendrat després fills i filles,
al llarg de tot el tedi del nostre temps.
Ah, si raonem, quina rialla trista,
en negar-te en la niciesa dels nostres cors!
Ai, si t’estimem, quantes llàgrimes
fa vessar de seguida el nostre amor cruel!
I també hi ha la sang, la fatiga mil·lenària,
immensa, de la sang. Des de la sorra
d’aquest desert, des de l’amarga
profunditat del pou, et clamo
contra l’olor, contra el color, contra el voltor.
Sí, clamem contra la sang, nosaltres,
que hem vist els arbres i sabem prou bé
com el teu nom pot ser burla o silenci.
Extraído de: El caminant i el mur
Produção de áudio: Biblioteca Nacional de Catalunya
Ish, isha, eli, elis
Mot dig har vi ropat, stående på
tåspetsarna för att se längre ut.
Och vi har skådat oss själva i vår nakenhet,
och i vår ensamhet har vi betraktat oss själva,
och sedan har vi avlat söner och döttrar
längs hela ledan i vårt tidevarv.
Ä, om vi tänker efter, vilket sorgligt gapskratt
att förneka dig i våra hjärtans enfald!
Ack, om vi älskar dig, hur många tårar
utgjuter inte genast vår grymma kärlek!
Och därtill kommer blodet, en börda tusenårig
och förkrossande av blod. Från sanden
i denna öken, från brunnens bittra
djup ropar jag till dig
mot lukten, mot färgen, mot gamen.
Ja, vi, vi ropar mot blodet,
ty vi har sett träden och vi vet alltför väl
att ditt namn kan vara tystnad eller hån.
in: Salvador Espriu - Tjurinnet och andra dikter: Forum, 1974.