Eva Ström
sueco
Eduardo
You spoke my name in King João Library,
the hall closing in around us, the gilt-lined tomb
of a sinking carrack. According to my translator
in the preamble to reading your poems you envied me:
He is a white African; I am desterrado. I imagined you asking
how many slaves were transmuted into the gold embellishments
curling baroque and serpentine around us and whose skin
was used to bind the books entirely? We had hardly spoken
and yet were comrades, sharing memories: I wanted to ask
if back in Laurenço Marques you ever knew Mia Couto.
Or that tropical panda Malangatana? Or, maybe, Wopko Jensma?
(That albino shadow whose gibberish was a blues, whose saudade
remains a book of photos of The Poet gradually disappearing
on the beach said to be Maputo.) You spoke
JOHN MATEER into the dark of King João Library
and were closer to my name than I will ever be.
Extraído de: The Humanism of Friends
Produção de áudio: Literaturwerkstatt Berlin 2010
Eduardo
Du sa mitt namn i kung Joåos bibliotek
medan salen slöt sig runt oss, en sjunkande karacks
guldfodrade grav. Enligt vad min översättare sa
i inledningen till din poesiläsning avundades du mig:
"Han är en vit afrikan, jag en desterrado." Jag föreställde mig
att du frågade hur många slavar som hade förvandlats till utsmyckningarna
av guld som ringlade barockt och ormlikt runt omkring oss
och vars hud användes till att fullständigt binda in böckerna ?
Vi hade knappt talats vid och var ändå kamrater, som delade minnen:
Jag ville fråga om du där borta i Laruenco Marques någonsin kände Mia Couto.
Eller den där tropiska pandan Malangatana? Eller kanske, Wopko Jesma?
(Den där albinoskuggan vars rotvälska var en blues, vars sandade
förblir en bok med fotografier av Poeten som långsamt försvinner
pä stranden som sägs vara Maputo.) Du sa
JOHN MATEER in i mörkret i Kung Joäos bibliotek
och var närmare mitt namn än jag någonsin kommer att bli.