Slavica Agatonović
sueco
STAKLENA TRAVA
Spazih crvendaća
u staklenoj travi.
Skupiću njegove
slogove pomislih.
U stakleno zvono.
U košulju pesme.
Trebaće bistre
štipaljčice
razorenom zraku.
Jer kranovi stižu
bez najave. Rano.
Obijaju vrata
tankom ledu.
Iznose korenje.
Pesak i kamen.
Preokreću reči.
I one ostaju nage.
Bez veznog štiva.
Otvorenih usta.
Dok rastu
nasip i malter.
Temelj i kuća.
Za stotinu
godina samoće.
Extraído de: Plavi sneg. Pesme
Vršac: KOV, 2008
GLAS GRÄSET
Jag såg en rödhake
i glas gräset.
Jag ska samla hans
stavelser tänkte jag.
I en glasklocka.
I diktens skjorta.
Den splittrade luften
behöver
ljusa små klämmor.
För kranarna kommer
utan förvarning. Tidigt.
De slår in
den tunna isens dörr.
De bär ut rötter.
Sand och sten.
Vänder på ord.
Och de förblir nakna.
Utan förenande text.
Med öppen mun.
Medan vallen och murbruket
växer.
Grunden och huset.
För hundra
år av ensamhet.