öknen
solens vanärade ambassad
skattkammare för hägringar
förkroppsligandet av bergens uråldriga dröm –
att vagga som havet

på natten väljer varje siktbar stjärna
sitt eget sandkorn
och slungar det från stråle till stråle och säger:
det är mitt – och de osiktbara stjärnorna
väsnas i den osynliga höjden
och ber de siktbara:
flytta på er
vi ser ingenting
också vi vill röra vid egna sandkorn

under dagen omfamnas alla sandkorn av solen
som bara känner sig jämlik med öknen
inte med havet
som är alltför upptaget med sig självt

för de visa är öknen
inte bara en plats där det går att tänka
det är en vidd för tankar om vad
det tänkta
är värt