Bezpiederīgie (7.)

Bezpiederīgie mīl bezpiederīgos. Mīl vairāk
Neērti pilsētas trokšņi modina gulošos monstrus
Draudīga apmēra gultās, kurās caur margotiem logiem
ieplūst tumsa un gaisma, uzšķiļot zvērisku kaisli
Bet bezpiederīgie mīl bezpiederīgos. Mīl vairāk
Kaktā aiz četrdurvju skapja dīc aizmirstība
Ģimenes kalendārā pāršķirstot speķainas lapas ar
Taupības receptēm, insektu aprakstiem, bildēm
Vienkāršiem padomiem, kā varbūt nemirt pirms laika
Bezpiederīgie mīl bezpiederīgos. Mīl vairāk
Aizmirstībai ir vilkača seja. Ar tumšzilu mēli
Tas pārbauda, vēlreiz pārbauda visus faktus
Īpaši gadskaitli tūkstots deviņsimt sešdesmit
Uz grāmatas vāka, kas smaržo pēc Dašavas gāzes
Bezpiederīgie mīl bezpiederīgos. Mīl vairāk
Rudeņos vēlos mīl tie ar glumajām lapām uz mašīnas
Priekšējā stikla, dubļainām grīdām, rozīņu sviedriem
Uz plaukstām, mīl tie ar skaņu, kas saārda klusuma nervus
Mīl tie ar treknu ogli, kas, uzspiežot stingri, zīmē ļodzīgus
Vaibstus uz diendusas zeltainās ādas. Sveicināts, vilkaci!
Svētki aiz margotiem logiem nepieder mums
Paturi sev savu sāpi. Bezpiederīgie mīl vairāk.

© Liāna Langa
Extrait de: Antenu burtnīca
Rīga: Neputns, 2006
ISBN: 9984-729-78-8
Production audio: Latvijas Literatūras centrs

De obehöriga

De obehöriga älskar de obehöriga. De älskar mer
Obekväma stadsljud väcker de sovande monstren
I sängar av hotfulla mått, i vilka genom gallerfönster
Kommer mörker och ljus, och tänder djurisk passion
Men de obehöriga. De älskar mer
I hörnet bakom fyradörrarsskåpet surrar glömskan
Bläddrar i familjealmanackan de flottiga bladen med
Besparingsecept, beskrivningar av insekter, bilder
Enkla råd kanske hur man ska undvika att dö i förtid
De obehöriga älskar de obehöriga. Älskar mer
Glömskan har varulvsansikte. Och mörkblå tunga
Den ser efter, ser än en gång efter alla fakta
Särskilt årtalet nitton hundra sextio
På bokomslaget som doftar Dachaus gas
De obehöriga älskar de obehöriga. Älskar mer
På senhösten älskar de med fuktiga löv på bilens
Vindruta, på leriga golv, med russinsvett
På händerna, de älskar med ljud som sprätter upp tystnadens nerver
De älskar med fett kolstift som, när man trycker hårt, ritar rangliga
Drag på middagsslummerns gyllene hud. Var hälsad, varulv!
Festen utanför gallerfönstren tillhör inte oss
Behåll din smärta för dig själv. De obehöriga älskar mer

Översättning: Juris Kronbergs. Lettisk literatur #1. LLC, 2007