Pociecha

Darwin.
Podobno dla wytchnienia czytywał powieści.
Ale miał wymagania:
nie mogły kończyć się smutno.
Jeśli trafiał na taką,
z furią ciskał ją w ogień.

Prawda, nieprawda –
ja chętnie w to wierzę.

Przemierzając umysłem tyle obszarów i czasów
naoglądał się tylu wymarłych gatunków,
takich tryumfów silnych nad słabszymi,
tak wielu prób przetrwania,
prędzej czy później daremnych,
że przynajmniej od fikcji
i jej mikroskali
miał prawo oczekiwać happy endu.

A więc koniecznie: promyk spoza chmur,
kochankowie znów razem, rody pogodzone,
wątpliwości rozwiane, wierność nagrodzona,
majątki odzyskane, skarby odkopane,
sąsiedzi żałujący swojej zawziętości,
dobre imię zwrócone, chciwość zawstydzona,
stare panny wydane za zacnych pastorów,
intryganci zesłani na drugą półkulę,
fałszerze dokumentów zrzuceni ze schodów,
uwodziciele dziewic w biegu do ołtarza,
sieroty przygarnięte, wdowy utulone,
pycha upokorzona, rany zagojone,
synowie marnotrawni proszeni do stołu,
kielich goryczy wylany do morza,
chusteczki mokre od łez pojednania,
ogólne śpiewy i muzykowanie,
a piesek Fido,
zgubiony już w pierwszym rozdziale,
niech znów biega po domu
i szczeka radośnie.

© Wisława Szymborska Foundation
Extrait de: Dwukropek
Kraków: Wydawnictwo a5, 2005
Production audio: Wydawnictwo a5/Program Trzeci Polskiego Radia "Trójka"

Tröst

Darwin.
För att få lite andrum lär han ha läst romaner.
Men han har sina krav:
de fick inte sluta olyckligt.
Råkade han på en sådan
kastade han den i vredesmod i brasan.

Sant eller osant,
jag vill gärna tro det.

I tanken befor han så många vidder och tider
och hade sett så många utdöda arter,
sådana segrar för de starka över de svaga,
så många överlevnadsförsök
som förr eller senare gått om intet
att han åtminstone av fiktionen
och dess mikroperspektiv
hade rätt att vänta sig en happy end.

Alltså, ofrånkomligen: en solstråle bak mörka moln,
älskande par som återförenas, släkter som förlikas,
tvivel som skingras , trohet som för sin belöning,
egendomar som återskänks, skatter som grävs upp,
grannar som ångrar sin oresonlighet,
det goda namnet återupprättat, girigheten får stå med skammen,
gamla fröknar gifts bort med rekorderliga pastorer,
intrigmakare förpassas till andra halvklotet,
dokumentförfalskare kastas utför trappan,
förförare av jungfrur tvingas till altaret,
föräldralösa barn tas om hand, änketårar torkas,
övermodet förödmjukas, såren läks,
de förlorade sönerna bjuds till bords,
bitterhetens kalk töms i havet,
näsdukar väts av försoningstårar,
allmänt sjungande och musicerande,
och vovven Fido,
försvunnen i första kapitlet,
skall dyka upp i det sista
och gläfsa glatt.

Översättning: Anders Bodegård
Ur: Ett kolon (ellerströms, 2008)
© Anders Bodegård & ellerströms förlag