Silence

Att drunkna i tystnader –
förtrycket när oss;
kanske kan andra leva så.

Bär du kolt eller självhat?
Ägda av andra –
Vem tar ansvar för sorgen?

En gång vaggades du till bitterhet,
det var bra så

Kanske har du ändå jämfört dig själv med krokiga fjällbjörkar för länge nu

Och kanske pratade vi också om förtryck

om de som flyttats, och de som du mest av allt vill flytta igen
för att ingen lät dig välja när det verkligen betydde någonting

medan vi kokade beskt kaffe
och lät det färga våra tankar
glömde vi medvetet att lära dig att ta ansvar för din egen berättelse

Tiden läker ingenting, säger du

Med kniven karvar du bort din egen ryggrad

Om kvällarna söker du tröst i tystnaden,
som kolonial mekanism 
och intern kontroll

Det är lättare så.

© Johan Sandberg McGuinne
Production audio: Haus für Poesie, 2019

Silence

The act of drowning oneself in shared moments of silence –
this denigration sustains us;
it might be possible for others to live like this.

Is that a coat of self harm, or the traditional clothes of your people?
Possessed by the state –
who is responsible for all this pain?

Once, you were cradled into bitterness,
and it suited you

Perhaps it’s time to realise that you’ve spent too many days compairing yourself to tortoured mountain birches by now

and perhaps we spent some time discussing this act of oppression

mentioning those who were forcibly removed from their homes, the once you would like to resettle again, retaliating against the lack of choices you were given when things really meant something to you

as we brewed our coffee,
the bitter taste mimicking our thoughts,
we made a conscious effort to write ourselves out of our own stories

time heals fuck all, you said

using a knife, you carve away your own spine

in the evenings you find solace in the silence,
upholding this colonial mechanism
to censor yourself from within

it’s easier like this

Translated into English by Johan Sandberg McGuinne