Också jag söker detta dödlösa presens,
Men tro mig, i övrigt delar vi noll
Och intet. För dig utspelar sig livet möjligen
Mellan sorg och sälta. Vad vet jag?
I alla fall har det lärt sig
Att spela på säkerhet
Och inte sky några medel
För att trygga en lysande bedövning.
Jag har ingen aning om
Hur mycket en människa måste utstå
Innan hon har lyckan att glömma.
Men handen på hjärtat,
Är idiosynkrasin som hållning
Inte en sista rest av olämplig vördnad
Inför denna alphabetîse,
Så snart en kod bland andra?
Menar du verkligen
Att jag skall framträda
På sådana villkor? Till vilken nytta nu?
Att bli del
Av livets skrangliga handling,
En invalid
Vars proteser inte passar,
Är knappast min idé om underhållning.
Du är fortfarande flera etapper
Från jag vet inte var.
Menlo Park kanske.

Här finns inte de döda,
Om du trodde det,
Här finns de
Som inte lever.