III[1]:1 news - there are still people in the hospitals





han knyter min sjal, min yngsta son, virar den flera varv runt sig själv och mig. vägrar sova om jag  inte låter honom göra det. börjar gråta varje gång jag lämnar rummet. skriver jag. när han äntligen  somnat är nyheterna över








såg upplösningen av gisslandramat på en film långt senare. bilderna av de döda terroristerna. i  svart. ihjälgasade. filmen visade en tv och dess åskådare i kronstadt. grozny. ingusjien. jag tänkte  på uttrycket att jag ville bli verklig. på barnens fötter. händer. sovande kroppar. ansikten. mamman  i den tomma lägenheten i grozny. när barnen åkt. den äldsta femåriga flickan grät invid hennes  kropp. matade henne med brödet. mamman var för sjuk för att äta. ta hand om barnen. fick inget  pass. lämnades i den kalla lägenheten. utbombade hus. rader av svarta fönsterhålor

© Marie Silkeberg

III[1]:1 news - there are still people in the hospitals





he ties my shawl, my youngest son, winding it in many layers around himself and me. refuses to  go to sleep unless i let him. starts crying every time i leave the room. i write. by the time he finally  gets to sleep the news is over









saw the resolution of the hostage crisis in a film much later. the pictures of the dead terrorists. in black. gassed. the film showed a tv and the people watching it in kronstadt. grozny. ingushetia. i thought about the phrase i wanted to become real. about the children's feet. hands. sleeping bodies. faces. the mother in the empty flat in grozny. when the children had gone. the oldest five-year-old girl was crying beside her body. feeding her bread. the mother was too ill to eat. to look after the children. was refused a passport. left in the cold flat. bombed out houses. rows of empty black window-frames

Translated by Frank Perry