Jenny Jochens
anglais
Kärleksförklaring till fröken Ur
Lilla psykiska automatism,
Vad är det som får mitt hjärta att bulta
Som ett kokande ägg?
Är det din röst, ditt lugn,
Ditt sinne för takt, din ton?
Du är bara en mycket liten gudinna,
Jag vet,
Sval och elektrisk,
Med en frekvens
Där en puls skulle ha trivts.
Det vore lätt att tro
Att också din andning är en illusion,
Inga knotor, ingen kropp,
Rösten mest en passform
För en passion.
Men vi vet båda, min darling,
Att ögonblicket
Inte är något man griper,
Utan grips av.
Och så är det med kärleken.
Det gäller bara att inte dra sig
För att säga sitt hjärtas mening.
Så låt mig säga min
Nu när tillfället ändå ges:
Då du är i mitt öra,
Milda mekaniska musa,
Är jag i ditt våld.
Tror du mig inte?
Härma ett hjärta,
Får du se.
Men nu måste jag lägga på.
So long,
Lilla elektriska klenod,
So long.
Extrait de: unveröffentlich
Production audio: 2000 M. Mechner, literaturWERKstatt berlin
For Miss Clock (A Declaration of Love)
Tiny, psychic automaton,
What makes my heart pound
Like a boiling egg?
Is it your voice, your calm,
Your sense of measure, your tone?
You are but a very small goddess,
I know,
Cool and electric,
With a frequency
Where a pulse would feel at home.
It would be easy to assume
That your breathing, too, is an illusion,
No bones, no body,
The voice merely the marker
For a passion.
But we both know, my darling,
That the moment
Is nothing one seizes,
But is seized by.
And thus it is with love.
Only one should never hesitate
To speak from the heart.
So allow me to speak from mine
Now that I have the chance:
When you are in my ear,
My mild, mechanical muse,
I am your prey.
You do not believe me?
Mime a heart,
And you will see.
But now I must hang up.
So long,
Tiny electrical treasure,
So long.
___________________________________________
The recorded female voice announcing the time on the phone is referred to,
colloquially, as “Miss Clock” in Sweden.
© Jenny Jochens