Hugo Claus

néerlandais

Per Holmer

suédois

DE MOEDER

Ik ben niet, ik ben niet dan in uw aarde.
Toen gij schreeuwde en uw vel beefde
Vatten mijn beenderen vuur.

(Mijn moeder, gevangen in haar vel,  
Verandert naar de maat der jaren.

Haar oog is licht, ontsnapt aan de drift
Der jaren door mij aan te zien en mij
Haar blijde zoon te noemen.

Zij was geen stenen bed, geen dierenkoorts,  
Haar gewrichten waren jonge katten,

Maar onvergeeflijk blijft mijn huid voor haar  
En onbeweeglijk zijn de krekels in mijn stem.

'Je bent mij ontgroeid,' zegt zij traag mijn
Vaders voeten wassend, en zij zwijgt
als een vrouw zonder mond.)

Toen uw vel schreeuwde vatten mijn beenderen vuur.
Gij legde mij neder, nooit kan ik dit beeld herdragen,
Ik was de genode maar de dodende gast.

En nu, later, mannelijk word ik u vreemd.  
Gij ziet mij naar u komen, gij denkt: 'Hij is  
De zomer, hij maakt mijn vlees en houdt
De honden in mij wakker.'

Terwijl gij elke dag te sterven staat, niet met mij
Samen, ben ik niet, ben ik niet dan in uw aarde.
In mij vergaat uw leven wentelend, gij keert  
Niet naar mij terug. van u herstel ik niet.

© De Bezige Bij & Hugo Claus
Extrait de: Gedichten 1948-1993
Amsterdam: De Bezige Bij, 1994
Production audio: Het Beschrijf, 2004

Modern

Jag finns inte, jag finns inte annat än i din jord.
När du skrek till och skinnet skalv
fattade mina benknotor eld.

(Min mor, fängen i sitt skinn,
förändras i takt med åren.

Blicken är ljus, undslipper flydda
år med att se på mig och kalla
mig för sin muntre son.

Hon var ingen stenbädd, ingen djurisk feber,
lederna var unga katter,

men oförlåtlig för henne förblir min hud
och orörliga syrsorna i min stämma.

“Du växte ifrån mig“, säger hon lojt och
torkar min fars fötter, och hon tiger
likt en kvinna som saknar mun.)

När ditt skinn skrek till fattade mina benknotor eld.
Du nedlade mig, en bild jag aldrig förmår återbörda
jag var den inbjudne men vådlige gästen.

Och nu, omsider, som man blir jag din främling.
Du ser mig komma, du tänker: „Han är
sommaren, han skapar mitt kött och håller
hundarna inom mig vakna.“

Om du än dagligen står och dör, inte samman
med mig, finns inte jag, finns inte jag annat än i din jord.
I mig förgås ditt vältrande liv, du vänder
inte åter till mig, från dig repar jag mig aldrig.

Översättning Per Holmer