Slavica Agatonović
suédois
DVA MINUTA RUŽE
Kad stigoh na vašar viđenog
sve beše potrošeno.
Šatre skupljene.
Sagorele u zapadu.
Ordenje podeljeno.
Prava prigrabljena.
Ostalo je još malo toga
na slobodi
opomenuše me okupljeni.
Možda tek dva glečera
pod zvonom.
Meni se ona učiniše
nalik staklenim dojkama
što taknu se u hodu
žene od pesme.
Bejaše to doba kraja sveta.
A ja joj poželeh isto što i sebi.
Ništa van običnog.
Šolju kišne kapi.
Dva minuta u životu ruže.
Extrait de: Žena od pesme [Woman made of Poem]
Vršac: KOV, 2006
TVÅ MINUTER ROS
När jag kom till det seddas marknad
var allt förbrukat.
Tälten ihopfällda.
Uppbrunna västan om.
Ordnarna utdelade.
Rättigheterna beslagtagna.
Det återstår så lite
i det fria
påminde de samlade mig om.
Kanske endast två glaciärer
under kupan.
Jag tyckte att de
liknade bröst av glas
som vidrör varandra
då kvinna i sången går.
Det var vid världens ände.
Och jag önskade henne detsamma som mig själv.
Inget utöver det vanliga.
En kopp regndroppar.
Två minuter i en ros liv.