Sextus Propertius

” Även skuggor har liv; ej allting upphör med döden,
          och ur besegrat bål skyndar de bleka att fly”

Förlåt att jag dröjt med att svara, sommaren gick så fort,
Finns det årstider där du är? Går du på gnistrande och vassa
stenar? Jag tänker ofta på dig. Tragiska gester, solglasögon,
avmätt dröjande steg… Du vet hur det är. Hur allt gick åt skogen,
hur löjligt, hur fel person kanhända till sist gick och dog. Alla
bottnar faller ur. Alla bottnar faller ur. ”Förfärligt!” ropade vi,
”förfärligt, fantastiskt!” Nu när jag skriver är det oktober med
snö i luften; sadla, tränsa, desinfektera sår, uppge personnummer
och adress, inleda nödvändiga reparationsarbeten på sydsidan.
Byta till vinterdäck. Vad än kärleken är – ingen fann skydd däremot.
Är ni tillsammans nu? Molnen går lågt över åkrarna, det blåser
milt. Jag skulle gärna vilja veta hur det slutar. Är ditt hjärta
transparent som kristall? När vi ses skall jag
fråga om de där hyacinterna.

© Tua Forsström
Extrait de: Efter att ha tillbringat en natt bland hästar
Helsinki: Söderströms, 1997
Production audio: 2010, Kijasto 10 / Helsinki City Library

Sextus Propertius

”Vainajat ovat olemassa, ei kaikki kuolemaan pääty,
              kukistuneesta roviosta pakenee kalpea varjo”

Suo anteeksi, että vastaukseni on viipynyt, kesä meni niin
nopeasti. Onko vuodenaikoja siellä missä sinä olet? Asteletko
säkenöivillä terävillä kivillä? Minä ajattelen sinua usein. Traagiset
eleet, aurinkolasit, hillityt verkkaiset askeleet… Sinä tiedät
miten on. Miten kaikki meni metsään, miten typerää, miten
ehkä loppujen lopuksi väärä henkilö otti ja kuoli. Kaikesta
putoaa pohja pois. Kaikesta putoaa pohja pois. ”Kauheaa!” me
huusimme, ”kauheaa, fantastista!” Nyt kun kirjoitan on
lokakuu ja lunta ilmassa: täytyy satuloida, suitsittaa, desinfioida
haavoja, ilmoittaa henkilötunnus ja osoite, aloittaa eteläpuolen
välttämättömät korjaustyöt. Täytyy vaihtaa talvirenkaisiin.
Mitä rakkaus onkin – kukaan ei osannut siltä suojautua.
Oletteko te nyt yhdessä? Pilvet kulkevat matalalta peltojen yli,
tuulee lempeästi. Haluaisin kyllä tietää miten lopulta käy.
Onko sydämesi läpinäkyvää kuin kristalli? Kun me tapaamme,
minä kysyn niistä hyasinteista.

Käännös: Caj Westerberg