Klaus-Jürgen Liedtke
allemand
VINCA (L. fem.)
Människor äter sand.
Jag frågar dig om jag kan förändras.
Din vänstra hand är en egendomlig zonering.
Det snöar ymnigt.
Jag hatar mitt liv.
Det är en tidig, mycket kall vintermorgon.
Jag kan vara nio, kanske tio år gammal och genom fönstret ser jag
när min far försöker att knuffa igång familjens Volvo,
som tydligen inte vill starta i kylan. Plötsligt halkar han till i snön
och faller framlänges in i bilens öppna vänstra framdörr. Jag ser
detta, och trots att klockan bara är lite över sex på morgonen, ser
jag det som om det vore helt ljust där ute. Han svär till och jag
går snabbt och lägger mig igen. Att blunda och välja en mindre
smärtsam färg.
Extrait de: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Production audio: Lars Carlsson
VINCA (L. fem.)
Menschen essen Sand.
Ich frage dich ob ich mich verändern kann.
Deine linke Hand ist seltsam streifig.
Es schneit heftig.
Ich hasse mein Leben.
Es ist ein früher, sehr kalter Wintermorgen.
Ich bin neun oder zehn Jahre alt und durch das Fenster sehe ich
wie mein Vater den Volvo unserer Familie anzuschieben versucht,
der offenbar in der Kälte nicht starten will. Plötzlich rutscht er im Schnee aus und fällt nach vorn, in die offene linke Fahrertür. Ich sehe
das, und obwohl es erst kurz nach sechs Uhr früh ist, sehe ich es als wäre es draußen ganz hell. Er flucht los und ich lege mich schnell wieder hin. Die Augen schließen und eine weniger schmerzliche Farbe wählen.