Malte Persson 
Translator

on Lyrikline: 25 poems translated

from: allemand, suédois to: suédois, anglais

Original

Translation

der unterschied

allemand | Carl-Christian Elze

der unterschied zwischen einem stein
und einem hund
scheint für menschen gewaltig zu sein.
bewegung und wachstum
fortpflanzung und entwicklung
stoffwechsel und reizbarkeit
die merkmale alles lebendigen: die ehernen sechs.
in allen schulen dieser welt
werden sie gelehrt. sie vollständig
zu nennen, und zu begründen
warum eine kerzenflamme nicht lebt
obwohl sie im wind flackert
wird immer belohnt.
10-jährige hören auf mit steinen zu reden
zu reden, mit ihren stofftieren und stöcken.
ihre gehirne verändern sich, unmerklich
von komplexeren, verzweigten galaxien
zu einfachen datenautobahnen
die nur noch im kreis fahren.
äußerlich wachsen unsere schädel
einschließlich ihrer zerfurchten füllung
aber es sind nur die raststätten, die wachsen
nicht die straßen. nur die raststätten
wachsen zu immer größeren löchern
heran, um in sich tausendschaften
zu versammeln. alle raststätten aller gehirne
sind restlos überfüllt. in jedem
quadratmillimeter lungern reisende
millionen ausgewachsene
müde gestalten
kinderzimmerträumende krüppel.

© Verlagshaus Berlin
from: diese kleinen, in der luft hängenden, bergpredigenden gebilde
Berlin: Verlagshaus Berlin, 2016 / 2., überarbeitete Auflage 2019
Audio production: Haus für Poesie / 2018

skillnaden

suédois

skillnaden mellan en sten

och en hund

verkar väldigt stor för människor.

rörelse och växande

fortplantning och utveckling

ämnesomsättning och reaktionsförmåga:

de sex orubbliga kännetecknen för allt levande.

i denna världs alla skolor

lärs de ut. att kunna räkna upp 

samtliga, och att förklara 

varför en ljuslåga inte lever

blir alltid belönat. 

10-åringar upphör att tala med stenar

att tala med sina tygdjur och pinnar.

deras hjärnor förändrar sig, omärkligt

från mer komplext förgrenade galaxer

till enklare datamotorvägar

som bara kör runt i cirkel.

på utsidan växer våra skallar

inklusive deras fårade fyllning

men det är bara rastplatserna som växer

inte vägarna. bara rastplatserna

växer sig till allt större hålrum,

så att tusentals kan samlas 

i dem. alla hjärnors alla rastplatser

är överfyllda överallt. i varje

kvadratmillimeter häckar resande

miljoner fullvuxna 

trötta gestalter

barnkammardrömmande krymplingar.

Översättning: Malte Persson

unsere mütter haben uns auf einem flughafen ausgesetzt

allemand | Carl-Christian Elze

unsere mütter haben uns auf einem flughafen ausgesetzt
ohne gepäck, blutig und nackt, entkabelt.
einige haben sofort geschissen, klebrig und schwarz
so schwarz, als wäre der teufel aus uns herausgetreten
und so klebrig, als könnten wir niemals mehr schweben
was so nicht stimmt, wir schweben sofort
mit einem arsenal von grausamkeiten, auf einem flughafen
der selber schwebt. unser flughafen ist gefüllt
mit ländern, städten und winzigen flughäfen, die nur
vom namen her flughäfen sind, in wirklichkeit:
flitzende punkte, obwohl worte wie flitzende punkte
in wirklichkeit nirgendwo sind, nur teilchen, schwebende
teilchen, die schwingen, ununterbrochen schwingen
solange wir warten in form von lose zusammengefügten
relativ kurzen, sprechenden stäbchen, warten
auf unseren einzigen flug, der uns abstürzen lässt
und unsere gehirne zurücknimmt; nicht in die engen schöße
unserer mütter, die längst morsch geworden sind
aber in die vorschöße; zwischen die schenkel 
einer hoffentlich gut aussehenden, uralten, mädchenhaften
planetaren dame.

© Verlagshaus Berlin
from: diese kleinen, in der luft hängenden, bergpredigenden gebilde
Berlin: Verlagshaus Berlin, 2016 / 2., überarbeitete Auflage 2019
Audio production: Haus für Poesie / 2018

våra mödrar har lämnat oss på en flygplats

suédois

våra mödrar har lämnat oss på en flygplats

utan bagage, nakna och blodiga, med kapad kabel.

några har genast skitigt, klibbigt och svart

så svart, som hade djävulen stigit ur oss 

och så klibbigt, som om vi aldrig mer kunde sväva

vilket inte stämmer, vi svävar genast

med en arsenal av hemskheter, på en flygplats

som svävar också den. vår flygplats är fylld

med länder, städer och pyttesmå flygplatser, som bara

är flygplatser till namnet, i verkligheten:

pilande punkter, om än ord som pilande punkter

i verkligheten inte finns, bara partiklar, svävande 

partiklar, som svänger, oavbrutet svänger

så länge vi väntar i form av löst sammanfogade

relativt korta, talande stavar, väntar 

på vårt enda flyg, som låter oss störta

och tar tillbaka våra hjärnor; inte i våra mödrars

trånga sköten, som sen länge murknat

men i förskötena; mellan låren på

en förhoppningsvis snygg, uråldrig, flickaktig

planetär dam.

Översättning: Malte Persson

so wenig sinnlichkeit

allemand | Carl-Christian Elze

können worte: nur engel benennen
ohne ihr gesicht abzubilden
ihr sanftes gewölbe aus knochen
ihr vermischtes gewölbe aus mann und frau.

einzig vergleiche, die noch leuchten können
wie in öl: sein metallisches flugkleid
wie der zerknitterte rumpf eines learjets
ohne lackierung ..

und dennoch: welche ärmlichkeiten.
kein roter vorhang nur aus worten
der sich begreifen lässt im auge, im gehirn. kein r-o-t
das in maria eindringt, in ihr kristallines b-l-a-u

und wie, wie willst du licht ersetzen!
noch lächerlicher hier nur licht zu sagen
das durch das fenster stürzt und schleicht zugleich
um ihr gesicht kaum merklich anzuheben

dass es die weiße lilie sieht
endlich erblickt, in diesem raum
der lautlos schwebt, im weltall schwebt
mit strengen mustern, burg und wolken ..

ein arme-leute-essen ist gekocht, sonst nichts

ein teller suppe
wo nur worte schwimmen
wie lose hände, die nichts greifen können
doch greifen wollen, und in den flachen löffeln beten.


(nach »Verkündigung« von Giovanni Bellini, Gallerie dell’Accademia)

© Verlagshaus Berlin
from: langsames ermatten im labyrinth
Berlin: Verlagshaus Berlin, 2019
Audio production: Haus für Poesie / 2018

så lite sinnlighet

suédois

ord förmår: blott benämna änglar

utan att avbilda deras ansikte

deras mjuka valv av ben

deras blandvalv av man och kvinna.


endast liknelser, som än kan lysa

som i olja: dess metalliska flygdress

likt den tillknycklade stjärten på en learjet

utan lackering ..


och ändå: vilken fattigdom.

inget rött förhänge blott av ord

som kan begripas i ögat, i hjärnan. inget r-ö-t-t

som tränger in i maria, i hennes kristallina b-l-å 


och hur, hur vill du ersätta ljus!

än löjligare att här bara säga ljus

som störtar genom fönstret och samtidigt smyger

för att knappt märkbart lyfta hennes ansikte


så att det ser den vita liljan

skådad till slut, i detta rum

som svävar ljudlöst, svävar i världsrymden

med stränga mönster, borg och moln ..


en fattigmansmåltid har tillagats, annars inget


en skål soppa 

där bara ord simmar runt

likt slappa händer, som inget kan gripa

men ändå vill gripa, i de platta skedarna bedjande.



(efter ”Bebådelse” av Giovanni Bellini, Gallerie dell’Accademia)

Översättning: Malte Persson

vor 13.8 milliarden jahren

allemand | Carl-Christian Elze

vor 13.8 milliarden jahren, im ersten milliardstel eines
milliardstels eines milliardstels einer milliardstel sekunde
blähte sich unser universum um das zehn-billionen-
billionen-fache auf: von subatomaren dimensionen
zu der größe eines fußballs, so sagt man im april
des jahres 2014. in diesen urknallball war unsere liebe
schon eingraviert, aber vorher noch sonnen
planeten und monde, das ganze schwerkraftding
musste sich einschaukeln, liebes, das dauert ein bisschen.
auch unsere kugel, aus sternenstaub zusammengepappt
war nicht gleich fest; doch irgendwann zellen
unter wasser: einzelne, tänzelnde, noch unsterbliche
gebilde .. ewige teilungen, plasmaeinschnürungen:
aus eins wird zwei ohne rest. erst später zusammenkünfte
vielzellereien, die erfindung der leiche: volvox
die kugelalge, muss als erste dran glauben
ihr körper gesprengt bei der geburt ihrer töchter.
überall leichen! – aber pflanzen behalten immer die
nerven, liebes, nicht wahr .. ganz anders als wir.
überhaupt PFLANZEN! ohne sie keine liebe.
wie göttliche diener verschenken sie zucker und luft.
tiere erscheinen: fische und saurier, mollusken
und vögel, kiemen und lungen, die erste milch
die aus den zitzen tropft, die ersten säuger:
unauffällige kleingewachsene, huschende objekte ..
und auch wir mussten erst in form gebracht werden
liebes: affen und menschen, milliarden von
menschen, lucy und ötzi, immer wieder zerlegt
nach wenigen jahren von bakterien und pilzen
(in einer handvoll erde oder in deinem wunderschön
geschwungenen mund leben mehr bakterien
als jemals menschen auf dieser welt herumspaziert
sind, so sagt man im april des jahres 2014)
schließlich wir: mit großen gehirnen, kaum fell
trinken milch und wachsen heran, fast ohne instinkte:
wir lernen und lernen, überleben und finden
uns schließlich, erkennen uns schließlich
mitten in der nacht, auf einer straße in
münchen, unter zerschossenen laternen
und fühlen uns plötzlich – unerklärlicherweise
albernerweise – unzerstörbar und lachen
und unser lachen rast um die sonne, du weißt schon
wie wahnsinniger, glücklicher staub ..

© Verlagshaus Berlin
from: diese kleinen, in der luft hängenden, bergpredigenden gebilde
Berlin: Verlagshaus Berlin, 2016 / 2., überarbeitete Auflage 2019
Audio production: Haus für Poesie / 2018

för 13,8 miljarder år sen

suédois

för 13,8 miljarder år sen, i den första miljarddelen

av en miljarddels miljarddels miljarddels sekund

blåste vårt universum upp sig så att det blev tio biljoner

biljoner gånger större: från subatomära dimensioner

till storleken av en fotboll, så sägs det i april

år 2014. i denna ursmällsboll fanns vår kärlek 

redan ingraverad, men dessförinnan solar

planeter och månar, hela tyngdkraftsgrejen

måste lägga sig till rätta, älskling, det tar ett tag.

också vårt klot, sammanklistrat av stjärnstoff

var inte genast stabilt; men nångång ändå celler

under vattnet: enskilda, dansande, ännu odödliga

alster .. eviga delningar, plasmasnörningar:

av ett blir två utan paus. först senare sammankomster

mångcellingar, uppfinnandet av liket: volvox

rullklotsalgen, måste som den första tro på det

dess kropp sprängd vid dess döttrars födelse. 

överallt lik! – men växter förlorar aldrig 

nerverna, inte sant, älskling .. till skillnad från oss.

överhuvudtaget VÄXTER! utan dem ingen kärlek.

likt gudomliga tjänare skänker de socker och luft.

djur uppträder: fiskar och saurier, mollusker

och fåglar, gälar och lungor, den första mjölken

som droppar ur spenar, de första som diar:

lätt förbisedda småvuxna, smygande objekt ..

och även vi måste först bringas i form

älskling: apor och människor, miljarder

människor, lucy och ötzi, ständigt på nytt upplösta

efter ett fåtal år av bakterier och svampar

(i en handfull jord eller i din underskönt 

välvda mun lever fler bakterier 

än vad det nånsin gått människor på detta 

jordklot, så sägs det i april år 2014) 

slutligen vi: med stora hjärnor, knappt någon päls

dricker mjölk och växer upp, nästan utan instinkter:

vi lär oss och lär oss, överlever och finner

oss slutligen, känner igen oss slutligen

mitt i natten, på en gata i münchen,

under sönderskjutna gatlyktor

och känner oss plötsligt – oförklarligt

oförnuftigt – oförstörbara och skrattar

och vårt skratt rusar runt solen, du vet

som vansinnigt, lyckligt stoft ..

Översättning: Malte Persson

sommerfliege

allemand | Carl-Christian Elze

an einem augustabend im jahr 2016: eine sommerfliege
die ihr nachtmahl verzehrt, auf einem baugerüst
am palazzo dario, ohne begleitung von menschen.

mit ihrem spärlich behaarten, vorderen beinpaar
stemmt sie sich gegen den getrockneten kot einer möwe
dirigiert ihren tupfrüssel, der alles befeuchtet, verflüssigt.

zwei venezianische lippenpölsterchen mit einem system
von winzigen rinnen, versteift mit noch winzigeren
spängchen, beginnen lautlos zu saugen – die sonne versinkt.

für sekunden stehn alle fenster in flammen, ist jede scheibe
lodernd orange! – manchmal innehaltend im tupfen
und herabblickend auf die vorbeiziehenden dunklen

gebilde, tausendfach gebrochen im optischen kessel ihrer
glasleuchteraugen, erweckt die speisende den eindruck
einer kleinen touristin

oder dogaressa
oder geisterjägerin
die durch die zeiten irrt.

© Verlagshaus Berlin
from: langsames ermatten im labyrinth
Berlin: Verlagshaus Berlin, 2019
Audio production: Haus für Poesie / 2018

sommarfluga

suédois

i en augustikväll år 2016: en sommarfluga

som förtär sitt aftonmål, på en byggnadsställning

på palazzo dario, utan människor i sällskap.


med sitt sparsamt behårade, främre benpar 

tar den spjärn mot ett stycke torkad måsskit

styr sin snabel, som fuktar allt, gör det flytande.


två små venetianska läppkuddar med ett system

av pyttesmå rännor, stagade med ännu mindre

spännen, börjar ljudlöst att suga – solen sjunker.


för några sekunder brinnar alla fönster, varje ruta

flammande orange! – ibland hejdande sina rörelser

och blickande ner på de förbidragande dunkla


figurerna, tusenfaldigt brutna i dess kristallkroneögas

optiska kittel, ger den ätande intrycket av 

en liten turist


eller dogaressa

eller spökjägarinna

som irrar genom tiderna.

Översättning: Malte Persson

rückseite eines palastes

allemand | Carl-Christian Elze

rückseite eines palastes: dunkel und eng, voller kot
und elektrischer leitungen, unbegreiflicher apparaturen.

eidechsen kriechen die wände hinauf, rutschen aus auf salpeter
und fangen sich wieder, im letzten moment, mit zitternden flanken.

ein heer von stacheln, das in die dunkelheiten ragt
und jede landung bedroht: ein taubenjunges, das vom himmel fiel –

noch halbnackt taumelt es am grund und stiert in die ecken
mit zuckendem kopf, sucht ein nest im universum der gasse.

auf einem vergitterten fenster, gleich über ihm balancierend
die katze, die satt in ihre speisekammer blickt, satt für minuten.

calle corner: manchmal ein mensch, der durch die enge streift
und seine hosen runterlässt und mit sich redet

wie schon seit jahren nicht mehr. oder auch zwei:
zwei menschen, mit regenschirmen, die sich wild verhaken.

am nächsten morgen: ein häufchen federn, knochenschimmer
und wieder sonnenspeere, die im boden stecken, kinderschreie

gepresst aus möwenköpfen .. als gäb es folterkammern
die im himmel stehn, in einem becken

von unverschämtem blau.

© Verlagshaus Berlin
from: langsames ermatten im labyrinth
Berlin: Verlagshaus Berlin, 2019
Audio production: Haus für Poesie / 2018

baksidan av ett palats

suédois

baksidan av ett palats: mörk och trång, full av skit

och elektriska ledningar, obegripliga apparaturer. 


ödlor kilar upp för väggarna, halkar på salpeter

och räddar sig igen, i sista stund, med darrande sidor.


en här av törnen, som sticker upp i det mörka

och hotar varje landning: en duvunge, som föll från himlen –


ännu halvnaken dråsar den på marken och styr in i hörnen

med ryckande huvud, sökande ett bo i grändens universum.


på ett gallerförsett fönster, balanserande direkt över den,

katten, som mätt kikar in i sitt skafferi, flyktigt mätt.  


calle corner: ibland en människa, som stryker genom prånget

och drar ned byxorna och talar med sig själv


för första gången sedan åratal. eller också två:

två människor, med paraplyer, som vilt fastnar i varandra.


nästa morgon: en hög med fjädrar, benknoteskimmer

och åter solspjut stuckna i marken, barnskrik


pressade ur måshuvuden .. som funnes det tortyrkammare

resta i himlen, i en skål


av oförskämt blått.

Översättning: Malte Persson

*** [Die Märchen, die Wunder sind alt...]

allemand | Christoph Meckel

–  Gott  hat dem Menschen wahrlich
sehr wenige Märchen gegeben –
                                                       (Mihály Babits)

Die Märchen, die Wunder sind alt
Und ausgeweidet wie Schlachtvieh.
Neue sind nicht erschienen. Der Gott ist fort,
ihm gehört das Wunder, Nichts zu sein
                                      in den Räumen draussen.
Die Glocke ist ein Gefäss für Laut und Klang
Und dem Wunder am nächsten, und ist kein Wunder.
Die Kerze hält Licht und Feuer fest,
dem Wunder am nächsten, und ist kein Wunder.
Der Vogel ist von allem das Gegenteil
und dem Märchen am nächsten, und ist kein Märchen.

Am Morgen schrie der Sperber im Frühnebel draussen.

© Christoph Meckel
Audio production: Haus für Poesie, 2012

*** [Sagorna och undren är gamla…]

suédois

– Gud har sannerligen givit människan
mycket få sagor –
                                               (Mihály Babits)

Sagorna och undren är gamla
och färdigbetade som slaktdjur.
Nya har inte dykt upp. Guden är borta,
hans är undret att vara ingenting i rymderna därute.
Klockan är ett kärl för ljud och klang
och närmast undret, och är inget under.
Veken håller fast ljus och eld,
närmast undret, och är inget under.
Fågeln är motsatsen till allt 
och närmast sagan, och är ingen saga.

Om morgonen skrek sparvhöken i dimregnet därute.

Översättning: Malte Persson

Schlüssel aus Holz

allemand | Christoph Meckel

Es war das Gewicht des Schlüssels in ihrer Tasche,
aber sie hatte ihn nie aus der Tasche genommen,
er war in ihr unsichtbar geblieben.
Fehlte nur noch das Schlüsselloch,
irgendwo in der Welt war ein Schlüsselloch,
alt, aus Holz, das allein für den Schlüssel da war.
Zum erstenmal nahm sie den Schlüssel aus der Tasche,
er war alt, aus Holz, mit zerkratztem Bart,
und sie sagte zum Schlüssel in ihrer Hand:

Das Haus gehört uns, wir kennen es nicht,
wir kennen das Haus nicht, es gehört uns nur.
Wir haben es nicht gebaut, gekauft, gestohlen,
wir brauchen es nicht, es gehört uns nur.
Wir wissen nicht, ob die Tür einen Riegel hat,
einen Vorhang oder ein Schlüsselloch.
Das Haus gehört uns, aber wir kennen es nicht.
Das Haus gehört uns, aber wir kennen es nicht.

© Christoph Meckel
Audio production: Haus für Poesie, 2012

Nyckel av trä

suédois

Nyckelns tyngd fanns i hennes ficka,
men hon hade aldrig tagit den ur fickan,
den hade förblivit osynlig där.
Allt som saknades var nyckelhålet,
någonstans i världen fanns ett nyckelhål,
gammalt, av trä, som fanns där bara för nyckeln.
För första gången tog hon nyckeln ur fickan,
den var gammal, av trä, med skrapat ax,
och hon sa till nyckeln i handen:

Huset tillhör oss, men vi vet inget om det,
vi vet inget om huset, det tillhör oss bara.
Vi har inte byggt det, eller köpt, stulit,
vi behöver det inte, det tillhör oss bara.
Vi vet inte om dörren är reglad,
förhängd, om den har ett nyckelhål.
Huset tillhör oss, men vi vet inget om det.
Huset tillhör oss, men vi vet inget om det.

Översättning: Malte Persson

Erscheinung

allemand | Christoph Meckel

Sie kommt, solang die Zeit an ihr festhält
im Abend des kürzesten Tags
zu ihm in das Zimmer, im offenen Mantel,
sorglos, Schuhe in Händen, im Schein der Kerze
und er erzählt ihr die Erscheinung:

sie kam, bevor die Zeit sie verbrauchte,
am Mittag des kürzesten Tags
zu mir in die Gärten, in fremden Kleidern,
unruhig, übernächtigt, die Laubfeuer rauchten,
und ich erzählte ihr die Erscheinung:

du kommst, bevor die Zeit dich verändert,
am Abend des vorletzten Tags
zu mir in die Unterkunft, mit erloschnen Haaren,
frierend im Tosen von Schutt und Flammen,
und ich erzähle dir die Erscheinung:

du kamst, bevor die Zeit dich erkannte,
im Abend der kürzesten Nacht
zu ihm in das Haus am Wasser, verwirrt, betrunken,
taumelnd im Zwielicht der Eisblumenfenster,
und ich erzählte dir die Erscheinung:

sie erschien, bevor die Zeit sie entrückte,
am Morgen des kürzesten Tags
im Gaslicht der Flurbeleuchtung, vor seiner Suite
wortlos, unbewegt, in Handschuh und Schleier,
und er erzählte ihr die Erscheinung:

© Christoph Meckel
Audio production: Haus für Poesie, 2012

Uppenbarelse

suédois

Hon kommer, så länge tiden håller henne
om kvällen den kortaste dagen
till honom i rummet, i öppen kappa,
sorglös, skorna i händerna, i ljuslågans sken
och han berättar för henne om uppenbarelsen:

hon kom, innan tiden nött ut henne,
vid middagstid den kortaste dagen
till mig i trädgården, i främmande kläder,
orolig, utvakad, i röken från löveldarna
och jag berättade för henne om uppenbarelsen:

du kommer, innan tiden förändrar dig,
om kvällen den nästsista dagen
till mig i härbärget, med avmattat hår,
frysande i dånet av ras och flammor
och jag berättar för dig om uppenbarelsen:

du kom, innan tiden kände igen dig,
om kvällen den kortaste natten
till honom i huset vid vattnet, förvirrad, full,
raglande i fönstrens isblommeskymning
och jag berättade för dig om uppenbarelsen:

hon uppenbarade sig, innan tiden tog henne,
om morgonen den kortaste dagen
i korridorlampans gassken, utanför hans svit
ordlös, stilla, i handskar och slöja
och han berättade för henne om uppenbarelsen:

Översättning: Malte Persson

Actaeon 5

allemand | Thomas Kling

funde von bildchen am rand, die ramponierten idole.
verlautbarungen aus der idyllenanstalt. bildfunken eines
angeschlagenen römischen reliefs, gewaltdarstellung.

hier hat natur in abgelegenem gelände ein kunstwerk
hingeklotzt. Dianas täuschend echte badegrotte, aus der,
durchsichtig bis zum grund, die quelle klingelt, plot.

wo D., nackt, von A. ertappt, nicht lange fackelt, wenig
worte macht: was mit tabubruch, poren, haarigem tod.
rasant führt das zu sprachverlust, hirschzellen, hornschwer

wird sein kopf. ein röhren-echo, keine stille, da bis zum
schluß ja dieser hirschprojektor schnurrt. dann riß. antike,
beschleunigt, als jagdstück. wie schlafstörungen das licht.

© 1999 DuMont Buchverlag, Köln
from: Fernhandel
Köln: DuMont Literatur und Kunst Verlag, 1999
ISBN: 3-7701-4952-1
Audio production: 1999 DeutschlandRadio

Aktaion 5

suédois

fynd av småbilder i marginalen, ramponerade idoler.
tillkännagivanden från idyllanstalten. bildstrålar från
en kantstött romersk relief, våldsskildring. här är det
 
naturen som smällt upp ett konstverk på en avsides
belägen plats. Dianas bedrägligt genuina badgrotta,
ur vilken, klar ned till botten, källan klingar, plot.
 
där D., naken, av A. ertappad, inte tvekar länge, talar
kort: något om tabubrott, porer, pälsklädd död.
snabbt leder det till språkförlust, hjortceller, horntungt
 
blir hans huvud. ett ekobröl, ingen ro, då denna hjort-
projektor spinner fram till slutet. sedan byte. antiken,
accelererad, som jakttablå. som sömnstörningar ljuset.

Översättning: Malte Persson

Actaeon 4

allemand | Thomas Kling

die luft voller späne, wie späte loops aus der antike. nicht
gehorchen dem Actaeon die worte mehr. kühlkammer, von
blauen lippm belichtungen: Actaeon hängt in der landschaft

ab. tankstelle, blau. in blauen wintern eingeeist. dies. nicht
zu übersteigen: ein steif-bereifter, krummgefrorener clip von
haufen toten wilds, wie säcke, trophäen wortlos weggesägt

der den boden in einem kachelraum bedeckt. da ist nicht
durchzukommen. in thermo-jägerstiefeln folgt ein zähes
übersteigen, staksen: leiberwust mit stöcken (läufen) die

knirschend ihre winkel ändern müssen. schwergewichte,
rauhe decken. elektrisch frißt die knochensäge, singt sich
durch die hirschwelt durch, von spänen kleines regnen.

© 1999 DuMont Buchverlag, Köln
from: Fernhandel
Köln: DuMont Literatur und Kunst Verlag, 1999
ISBN: 3-7701-4952-1
Audio production: 1999 DeutschlandRadio

Aktaion 4

suédois

luften full av flisor, som försenade loopar ur antiken.
orden lyder inte längre Aktaion. kylkammare, av blå
läppar exponeringar: Aktaion har i landskapet hängts
 
bort. bensinmack, blå. i blå vintrar infrusen. detta. inte
överstigbart: en styvfrusen och frostböjd video av högvis
med dött vilt, som säckar, ordlöst bortsågade troféer
 
vilka täcker golvet i ett kakelrum. där kommer man
inte förbi. sedan följer i termo-jägarstövlar ett envist
ovigt överklivande: en kroppsröra med pinnar (klövar)
 
vilka tvingas skifta vinkel krasande. en tung vikt, råa
hudar. elektriskt gnager bensågen, den sjunger sig
igenom, genom hjortvärlden, ett litet regn av flisor.

Översättning: Malte Persson

Actaeon 3

allemand | Thomas Kling

hirschgulasch. den schuß, widerhallend, gezisch vom lärchenhang,
konnten wir gerade noch hören. wir? bei tisch. der dampfende berg,
gegenüber, gleich drüben, in flußnähe, wo Actaeon zu boden ging.

fetzen. gebeugt in den dampf da, hirschbrocken vom teller. dampf
steigt vom durchwühlten boden auf, staub an der nüster, schweiß.
körper und nadeln. der ganze staub aus der ferne und das dampf-

ende tellergericht, der fluß; motorengeschepper in etwa, von drüben,
so was wie: röhren, plattmachen, turbogeknurr. jetzt wird der luftröhre
ein schnitt gemacht, durchtrennte fährten. Echo erscheint. das frische

mark wird rausgesaugt wie nichts! wir knien so überm hirsch, wir
ziehen uns den rein, wir klärn das mit den toten: ein bildverdampfen
findet statt. den hirsch besäbeln. ächzend. zunge, sehnen. zähne.

© 1999 DuMont Buchverlag, Köln
from: Fernhandel
Köln: DuMont Literatur und Kunst Verlag, 1999
ISBN: 3-7701-4952-1
Audio production: 1999 DeutschlandRadio

Aktaion 3

suédois

hjortragu. skottet, återskallande, vissling från lärkträdsbacken,
det kan vi ännu precis höra. vi? till bords. det rykande berget,
mittemot, som vid floden där borta, där Aktaion gick i marken.
 
slamsor. böjda i röken där, hjortstycken från tallriken. rök
stiger upp från genomplöjd mark, damm i djurnäsborrar, svett.
kroppar och barrnålar. allt damm långtbortifrån och denna ryk-
 
ande anrättning, floden; något slags motorknatter, där bortifrån,
i stil med: brölande, schaktning, turbomuller. nu görs ett snitt
i luftrören, avskurna spår. Echo visar sig. den färska märgen
 
blir i ett nafs utsugen! vi böjer oss ned på knä över hjorten, vi
kör i oss den, vi gör det med de döda klart: ett bildförångande
tar plats. besmeta hjorten. stönande. tunga, senor. tänder.

Översättning: Malte Persson

Actaeon 2

allemand | Thomas Kling

(für Mauritius Wenner)


so wird die akte Actaeons geschlossen. an einem fluß.
ein schlechtgetarnter und ertappter voyeur, der haar
und haut der badenden genau betrachtet hat. ihr pfiff:

schon springen Actaeon die eigenen hunde an, die haben
ihn sofort an hals und gurgel. es geht dann alles superschnell:
die linse eingespritzt, nicht nur mit speichel. hundegeifer

hat im nu dem seinen körper überzogen. gebisse, risse
gehen durch den Actaeon; die beinah stumme männer-
gurgel. so ohne körper, ohne strom; dabei beguckt: der

löst, als hirschenschrei, sich auf: die blicktransfusionen,
die nichts nützen können; kann, mit neuen, lauten augen,
Actaeon sehen die augen der frau? schweigsame  augen.

ohne lust. es mag die meute ihren Actaeon! wie sie sein
hirschfleisch lieben, seine augenkamera! und hören nicht
auf ihre namen so wird die akte Actaeon geschlossen.

© 1999 DuMont Buchverlag, Köln
from: Fernhandel
Köln: DuMont Literatur und Kunst Verlag, 1999
ISBN: 3-7701-4952-1
Audio production: 1999 DeutschlandRadio

Aktaion 2

suédois

(till Mauritius Wenner)
 

så sluts Aktaions akt. vid stranden av en flod.
en illa kamouflerad och ertappad voyeur, som noga
granskat hår och hull på baderskan. hon visslar:
 
och Aktaions egna hundar biter redan, de har honom
med ens i hals och strupe, allt går sedan supersnabbt:
linsen sprejad, inte bara med saliv. hunddregel
 
har täckt hela hans kropp på nolltid. bett och brott
går genom Aktaion; den nästan stumma mänsko-
strupen. så utan kropp och ström; och kollad på: han
 
löses upp som hjortskriket: blicktransfusionerna,
som ingen kan få nytta av; kan Aktaion, med nya,
ljudliga ögon, se kvinnans ögon? tystlåtna ögon.
 
utan lust. men kopplet gillar sin Aktaion! som de
älskar hans hjortkött och hans ögonkamera! och
lystrar ej till sina namn, så sluts Aktaions akt.

Översättning: Malte Persson

Kriegsbeginn: Actaeon 1, Nach Pound

allemand | Thomas Kling

(für Ute Langanky)


Ein bild der Lethe,
       und den feldern
Voll stumpfen lichts,
       doch golden,
Graue kliffs,
       und unter ihnen
Ein meer
       Strenger als granit,
unruhig, niemals aufgebend;
       Hohe gestalten
mit den gesten von göttern,
       Gefährliche aussichten;
Und einer sagte:
       »Das ist Actaeon.«
Actaeon mit den beinschienen von gold!
Über helle wiesen,
Übers überlegene gesicht dieses felds,
Unruhig, immer in bewegung,
Heere eines antiken volks,
Das stumme gefolge.

© 1999 DuMont Buchverlag, Köln
from: Fernhandel
Köln: DuMont Literatur und Kunst Verlag, 1999
ISBN: 3-7701-4952-1
Audio production: 1999 DeutschlandRadio

Krigsbegynnelse: Aktaion 1, efter Pound

suédois

(till Ute Langanky)


En bild av Lethe,
      och fälten
Fulla av matt ljus,
      men gyllene,
Grå klippor,
      och under dem
Ett hav
      Hårdare än granit,
oroligt, aldrig upphörande;
      Höga gestalter
med gudars rörelser,
      Riskfyllda utsikter;
Och en sade:
      ”Det är Aktaion.”
Aktaion med gyllene benskenor!
Över ljusa ängar,
Över detta fälts högdragna ansikte,
Oroligt, i ständig rörelse
Ett antikt folks härar,
Det tysta följet.

Översättning: Malte Persson

botanischer garten

allemand | Jan Wagner

dabei, die worte an dich abzuwägen -
die paare schweigend auf geharkten wegen,
die beete laubbedeckt, die bäume kahl,
der zäune blüten schmiedeeisern kühl,
das licht aristokratisch fahl wie wachs -
sah ich am hügel gläsern das gewächs-
haus, seine weißen rippen, fin de siècle,
und dachte prompt an jene walskelette,
für die man sich als kind den hals verdrehte
in den museen, an unsichtbaren drähten,
daß sie zu schweben schienen, aufgehängt,
an jene ungetüme, zugeschwemmt
aus urzeittiefen einem küstenstrich,
erstickt an ihrem eigenen gewicht.

© Berlin Verlag
from: Guerickes Sperling
Berlin : Berlin Verlag, 2004
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin 2010

botanisk trädgård

suédois

i färd med ord till dig som måste vägas –
bland tysta par på välkrattade vägar,
rabatterna med löv, men träden kala,
de järnsmidda staketen blommar kalla,
i ljus aristokratiskt blekt som vax –
såg jag av glas högst upp på kullen växt-
huset, dess vita revben, fin de siècle,
och tänkte prompt på dessa valskelett,
som man som barn fick nackspärr av att skåda,
som upphängda i osynliga trådar
såg ut att sväva i museets sal,
på dessa vidunder, som havets svall
ur urtidsdjupen sköljde till en vik,
där de blev kvävda av sin egen vikt.

Översättning: Malte Persson

störtebeker

allemand | Jan Wagner

„Ich bin der neunte, ein schlechter Platz.
Aber noch läuft er.“

(Günter Eich)

noch läuft er, sieht der kopf dem körper zu
bei seinem vorwärtstaumel. aber wo
ist er, er selbst? in diesen letzten blicken
vom korb her oder in den blinden schritten?
ich bin der neunte und es ist oktober;
die kälte und das hanfseil schneiden tiefer
ins fleisch. wir knien, aufgereiht, in tupfern
von weiß die wolken über uns, als rupfe
man federvieh dort oben – wie vor festen
die frauen. vater, der mit bleichen fäusten
den stiel umfaßt hielt, und das blanke beil,
das zwinkerte im licht. das huhn derweil
lief blutig, flatternd, seinen weg zu finden
zwischen zwei welten, vorbei an uns johlenden kindern.

© Berlin Verlag
from: Guerickes Sperling
Berlin Verlag, 2004
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin 2010

störtebeker

suédois

Jag är den nionde, en dålig plats.
Men än springer han.
                                     (Günter Eich)

än springer han, än ser hans huvud på
när kroppen raglar fram. men var är han,
han själv? i dessa sista ögonkast
från korgen? i de blinda stegens hast?
jag är den nionde, det är oktober;
i köttet skär sig köld och repets fibrer
in. vi, på knä, i rad, under en skock av
moln, tussigt vitt, som om man plockat
fjäderfän däruppe – likt kvinnor gör
till fest. med bleka nävar höll min far
om skaftet, och dess stålhuvud var blankt
och blixtrade av ljus. vår höna sprang
och sökte blodigt flaxande sin väg
förbi oss skränande barn, till nästa värld.

Översättning : Malte Persson

champignons

allemand | Jan Wagner

wir trafen sie im wald auf einer lichtung:
zwei expeditionen durch die dämmerung
die sich stumm betrachteten. zwischen uns nervös
das telegraphensummen des stechmückenschwarms.

meine großmutter war berühmt für ihr rezept
der champignons farcis. sie schloß es in
ihr grab. alles was gut ist, sagte sie,
füllt man mit wenig mehr als mit sich selbst.

später in der küche hielten wir
die pilze ans ohr und drehten an den stielen -
wartend auf das leise knacken im innern,
suchend nach der richtigen kombination.

© beim Verlag
from: Probebohrung im Himmel
Berlin: Berlin Verlag, 2001
ISBN: 3-8270-0071-8
Audio production: 2002, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Champinjoner

suédois

vi mötte dem i skogen i en glänta:
två expeditioner genom halvdunklet
som tyst betraktade varandra. mellan oss
nervöst en myggsvärms telegrafsurr.
 
min mormor var berömd för sitt recept
på champignons farcis. hon tog det med
i graven. allt som är gott, sade hon,
fyller man med föga mer än med sig själv.
 
senare i köket höll vi svamparna
mot örat och vred på deras fot –
vi väntade på en lätt knäppning därinne,
sökte den riktiga kombinationen.

Översättning: Malte Persson

gaststuben in der provinz

allemand | Jan Wagner

hinter dem tresen gegenüber der tür
 das eingerahmte foto der fußballmannschaft:
 lächelnde helden, die sich die rostenden nägel
 im rücken ihrer trikots nicht anmerken lassen.

© beim Verlag
from: Probebohrung im Himmel
Berlin: Berlin Verlag, 2001
ISBN: 3-8270-0071-8
Audio production: 2002, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Krogrum på landet

suédois

bakom bardisken mittemot dörren
det inramade fotot av fotbollslaget:     
leende hjältar, till synes oberörda
av rostande spikar i sina tröjryggar.

Översättning: Malte Persson

kleinstadtelegie

allemand | Jan Wagner

die schattenkarawane, jeden morgen
 ihr aufbruch, und die waschanlage,
 die stets aus einem reinen schlaf erwachte.

 und in den lieferwagen pendelten
 die schweinehälften zwischen ja und nein,
 den linden wuchsen herzen. und es paßte

 nicht mehr als ein blatt papier zwischen mich und die welt.
 und in den gärten, hinter allen hecken
 verkündeten die rasenmäher den mai.

© beim Autoren
from: Unveröffentlichtem Manuskript
Audio production: 2002, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Småstadselegi

suédois

skuggkaravanen, som begav sig av
om morgonen, och biltvätten
som alltid vaknade ur rena drömmar.
 
och i transportbilarna pendlade
de halva svinen mellan ja och nej,
på lindar växte hjärtan. och det enda
 
som gick att få in mellan världen och mig var ett papper.  
och bortom alla häckar, i trädgårdar,
förkunnades av gräsklipparna maj.

Översättning: Malte Persson

haute coiffure

allemand | Jan Wagner

der goldene schraubstock des spiegels hielt den blick:
 sie mit roten nägeln, ich mit weißem
 tuch bedeckt wie ein museumsstück.

 dicht über meinen ohren zwitscherte
 die schere. oh duftende dienerschar
 von cremes und flakons! das wasser plätscherte,

 doch unten rotteten auf glatten fliesen
 die flusen sich zusammen gegen uns,
 ein stiller mob mit einem alten wissen.

 draußen heulten hunde, frisch geschnitten
 sträubte sich mein nackenhaar,
 und in mir riß der wolf an seiner kette.

© beim Verlag
from: Probebohrung im Himmel
Berlin: Berlin Verlag, 2001
ISBN: 3-8270-0071-8
Audio production: 2002, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Haute coiffure

suédois

spegelns gyllene skruvstäd höll min blick:
hon med röda naglar, jag täckt
i en vit duk, likt ett musealt objekt.
 
tätt över mina öron kvittrade
saxen. åh doftande tjänarskara
av crèmer, flakonger! vattnet porlade,
 
men nedanför, på golvets släta kakel,
gick tussarna ihop mot oss. en stilla
mobb vars vetande går långt tillbaka.
 
därute skällde hundar, nyfriserat
reste sig mitt nackhår, medan
vargen inuti mig slet i kedjan.

Översättning: Malte Persson

teebeutel

allemand | Jan Wagner

I

nur in sackleinen
gehüllt. kleiner eremit
in seiner höhle.


II

nichts als ein faden
führt nach oben. wir geben
ihm fünf minuten.

© Berlin Verlag
from: Achtzehn Pasteten
Berlin : Berlin Verlag, 2007
Audio production: Literaturwerkstatt Berlin 2010

Tepåse

suédois

I
 
i bara säckväv
höljd. en liten eremit
där i sin grotta.
 

II
 
endast ett snöre
pekar uppåt. honom ger
vi fem minuter.

Översättning: Malte Persson

herbstvillanelle

allemand | Jan Wagner

den tagen geht das licht aus
und eine stunde dauert zehn minuten.
die bäume spielten ihre letzten farben.

am himmel wechselt man die bühnenbilder
zu rasch für das kleine drama in jedem von uns:
den tagen geht das licht aus.

dein grauer mantel trennt dich von der luft,
ein passepartout für einen satz wie diesen:
die bäume spielten ihre letzten farben.

eisblaue fenster - auf den wetterkarten
der fernsehgeräte die daumenabdrücke der tiefs.
den tagen geht das licht aus,

dem leeren park, dem teich: die enten werden
an unsichtbaren fäden aufgerollt.
die bäume spielten ihre letzten farben.

und einer, der sich mit drei sonnenblumen
ins dunkel tastet, drei schwarzen punkten auf gelb:
den tagen geht das licht aus.
die bäume spielten ihre letzten farben.

© beim Verlag
from: Probebohrung im Himmel
Berlin: Berlin Verlag, 2001
ISBN: 3-8270-0071-8
Audio production: 2002, M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Höstvillanella

suédois

ur dagarna försvinner ljuset
och timmen varar tio minuter.
träden spelade sina sista färger.
 
på himlen växlar man scenografi
för snabbt för det lilla dramat i oss alla:
träden spelade sina sista färger.
 
din grå rock skiljer dig från luften,
ett passepartout för en sats som denna:
träden spelade sina sista färger.
 
isblå fönster – i teveapparater
djupets tumavtryck på väderkartor.
ur dagarna försvinner ljuset,
 
ur den tomma parken, dammen: ankorna
som hissas upp på osynliga trådar.
träden spelade sina sista färger.
 
och en som trevande med tre solrosor
går in i mörkret, tre svarta punkter på gult:
ur dagarna försvinner ljuset,
träden spelade sina sista färger.

Översättning: Malte Persson

[När morgonen röntgar natten syns knappt...]

suédois | Malte Persson

När morgonen röntgar natten syns knappt
ens skelettet: vita fiskben
kvarlämnade i sanden. Vilken katt
var det som kom hit för att kalasa
på detta regnbågsfärgade kött?

Ah, jag menar, vilket sabeltandat husdjur
har vi oss själva ovetande hyst
ihopkrupet i huvudet…

Cyklopen i sin ögonhåla blundar
och notisblocket på nattduksbordet
tiger fromt; dess ränder
alarmerar gryningens fossiljägare och
fiskare efter den pärlemor som återstår
när skjorta och kostym har multnat:
fallfrukt bredvid sängen.

Skattkartan som låg i innerfickan
är sig lik, men landskapet förändrat.
Värdelösa glimmerfyndigheter
är allt som marmorerar mörkret;
bokmärkesglitter virvlande i globen,
lejonkulans hoprullade timmar,
däst smältande sval materia
bakom revbenspersienner:
brontosaurieväder utanför.

Tunga biljardklot
rullar över dissektionsbordet
och strimmor av kroppstempererat ljus
låter genom en tunn skiva
av papayaliknande frukt
stjärnbilder av svarta kärnor träda fram,

vilka en märkligt oomtvistad tradition
ger namn som ”encyklopedin”,
”ishackan”, ”enhjulingen”,
”stora natt”. O stora natt,

mellan vars tassar
jag är en sliten boll
som studsar.

© Albert Bonniers Förlag & Malte Persson
from: Dikter
Albert Bonniers Förlag, 2007
Audio production: Albert Bonniers Förlag & Malte Persson

[When morning X-rays night...]

anglais

When morning X-rays night
barely even a skeleton is visible:
white fish bones left in white sand.
So what cat came here
to indulge his taste
for rainbow-colored meat?

Ah, I mean: what sabre-toothed pet
have we, unknown to ourselves,
kept crouched inside our head…

The cyclops winks in his eye-socket cave.
The notepad kept beside the bed
is silent. Nonetheless, its stripes
alarm dawn’s fossil hunters and those who fish
for the mother-of-pearl remains
of decomposed men’s clothes.

In its hidden pocket the treasure map
stays unchanged but the landscape doesn’t.
The dark is marbled by no mineral
worth mining: mica’s mimicry
of gold, and glitter whirling
through the rolled up hours
in the lion’s lair, where cool matter
is bloatedly digested behind rib blinds.
Brontosaurus weather outside.

Heavy billiard balls
are rolling over the dissection table
and through a thin slice of tropical fruit
streaks of body-warm light
make constellations of stone appear,

which a strangely uncontroversial tradition
gives names such as “The Encyclopedia”,
“The Ice Pick”, “The Unicycle”,
and “The Great Night”. O Great Night,

between whose paws
I am a worn ball
that bounces.

Translation: Hildred Crill & Malte Persson

[Kyrkan en station för psalmuppsändning...]

suédois | Malte Persson

Kyrkan en station för psalmuppsändning – jag springer utmed soluppgångens mittgång,
 hjärnans bena, följer pilarna i golvet, utopiutgång, sånguttag, externminne, en
science fiction-episod för flera år sedan (till änglars laboratorier bortförda av aliens)


© Albert Bonniers Förlag & Malte Persson
from: Dikter
Albert Bonniers Förlag, 2007
Audio production: Albert Bonniers Förlag & Malte Persson

[The church a station for psalm transmissions...]

anglais

The church a station for psalm transmissions – I run along the aisle of sunrise, the parting of
the brain, following the arrows, an exit sign utopia, a song socket, an external memory, a
science fiction episode some years ago (abducted by angels to their alien laboratories)


Translation: Hildred Crill & Malte Persson

Författaren

suédois | Malte Persson

1

Himlen – antecknar jag – ovanför hans huvud
är som en gjutjärnspanna,
där för länge sedan frästa stjärnor
svalnar, likt idéer. Allting vrider sig och
vänder sig och formulerar sig –
så känns det. Jag antecknar: Himlen,
genom vilken stjärneld silas.
Att försöka fånga bottensatsen.
Betygsätt det! Betygsätt dig!
Naturen, denna årstid:
en betingelse i rummet och i tiden
som är mera allmän än privat?
Att inte se något ofiltrerat. Allting (livet:
det levande och levda) vridet,
vänt på, vindlande spirallikt,
igenom alltet, alltid, allt det.
I jackfickan en blyertspenna
och ett block att plocka
världens frukter med.
Han har (vem vet varför?)
fått för sig att skriva,
att beskriva


2

På led för introspektion.
En tänkbar titel: ”Monotaur”.
Jag köper ny svärta,
svärta till skrivaren, på internet.
Jag tvättar (mörka saker),
bär kassar med tvätt över snön.
Stryker saker på en kaffefläckad lista.
Blir aldrig färdig med den sista.
Glömmer att tömma jeansfickor.
Till ludd förvandlade diktfragment.
Jag tänker på äpplen och romanen.

© Albert Bonniers Förlag & Malte Persson
from: Dikter
Albert Bonniers Förlag, 2007
Audio production: Albert Bonniers Förlag & Malte Persson

The Writer

anglais

1

Heaven – I jot down – above his head
is like an ancient iron pan
where fried stars are left
to cool off, like ideas. Everything
turned over, turned around, trying
to formulate itself – that’s how it feels:
To be unable to see anything unfiltered.
To be unable to see anything without
reformulating it: Everything
(life: the living and the lived)
turned over, spiraling through
everything. In my pocket
a pen and a notepad to pick
the world-fruits with.
He has (who knows why?)
decided to write,
to write about


2

In a line for introspection.
A possible title: “Monotaur”.
I buy new blackness, black toner
for my printer, on the internet.
I launder (dark things),
carrying bags of clothes over snow.
I cross out things to do
from a coffee-stained list.
Never finishing the last.
I forget to empty the pockets
of my jeans – fragments of poetry
will turn into fluff.
I think of apples and the novel.

Translation: Hildred Crill & Malte Persson