David Väyrynen
Fason
Fason
Fason är ett måste för att det ska bli folk av en unge
Och är det inte fason på föräldrarna blir det sällan fason på den
Fastän ibland är det att skaffa unge vad som gör
att folk tvingas få fason på sig själv
Ingen unge är sen födseln snidad i så rejäla fasoner
att man inte behöver jobba för att få fason på den
Oavsett vad den är ska man inte hålla på med fjäsk och fasoner
En unge ska bli en vuxen och ingen prinsessa eller styrkelyftare
När man lämnar ungen att bäras också av andra
grannar, kollegor, föreningsfolk, farföräldrar,
när man slutat städa undan det som kan skada
elden, kärleken, knivarna, sjukdomarna
det är så god fason är att uppfostra ungar
Så när ungen ställer sig upp efter att ha fallit, då har den fason
när den hittar hem helt själv, det är bra fason
när man ser den använda tummen att peta näsan med
när den begriper att Peter Pan är en skojare
när man ser att den grinat klart för att hunden gått bort
när den ber om pölsan
Ungar med så pass rediga fasoner blir det folk av
Ungar utan så pass rediga fasoner flyttar söderut
Men fason är också det att vara byggd av sådan gammaldags fason
att man står vid köksfönstret med en kopp buljong i hand
och väntar den återvändande, även om det
kommit till det trettionde året sedan man senast öppnade dörren för ungen
att någon gång komma hem