Steffen Popp
Elegie für K.
- 1 Silvae (gelichtet) | traductions: enesfrnlsl
- 2 Betonstufen, die Meere | traductions: csenfafrheitnlruzhsr
- 3 Das Meer bewohnt mich, wie Licht eine Stadt | traductions: beenfafritnl
- 4 Russische Einheiten | traductions: daenfafrnlslsvsr
- 5 Elegie für K. | traductions: beenfrhehuitnlruslsv
- 6 Winter, Jerusalem | traductions: csenfahunlruslsv
- 7 Gibraltar | traductions: daenfrhunlruslsv
- 8 Den Toten des Surrealismus | traductions: becsenhuitnlruslsv
- 9 Hotelsituation, langes Liegen | traductions: becsdaenesfafrheitnlru
- 10 [O elefantischer Pan im Porzellantrakt der Musen] | traductions: csdaenheitplru
- 11 Diese Erinnerung endet am Meer | traductions: frplruzh
- 12 Rede mit Toten | traductions: csenfrpl
- 13 Auratische Flurkunde | traductions: ensr
- 14 [… wollte den Baum näher bestimmen] | traductions: fritplsr
- 15 Schneeode, später Schnee | traductions: csesfritplru
- 16 Dickicht mit Reden und Augen | traductions: csrusr
Elegie für K.
Müd ist mein Auge, müd müd
wie Alpen. Eine verwunschene Strecke
aus Jahren ist mein Gesicht
Felder, in denen ich schlief –
gelbe Lampions, ein verrätseltes Kinderfest
alles ist außer mir, ein Stausee
in dem geflutete Dörfer nachts leuchten.
Die Erde gibt Farben
die Haut gibt Einheit
in den Plantagen rüsten die Obstbäume kühn
gegen das Weltall –
ringsum die Wiesen
reiben sich an meinen Füßen
der Fluss
an meiner Seite, unmerklich zieht ihn
ein fernes Meer.
traductions:
Элегія для К.
Стамілася маё вока, стамілася
нібы Альпы. Мой твар
заклятая адлегласьць гадоў
палі, у якіх я спаў —
жоўтыя ліхтарыкі, загадкавае дзіцячае сьвята
усё апроч мяне, вадасховішча
у якім затопленыя вёскі сьвецяцца ўночы.
Зямля нараджае фарбы
cкура — адзінства
на плянтацыях дрэвы адважна ўзбройваюцца
супраць сусьвету —
навокал лугі
труцца аб мае ногі
рака
аб маё цела, нябачна цягне яе
далёкае мора.
Elegie for K.
Tired is my eye, tired tired
like Alps. An enchanted distance
of years is my face,
fields, in which I slept –
yellow Chinese lanterns, a puzzling children’s party
everything is outside me, a reservoir
in which flooded towns glow at night.
The earth gives colors
the skin gives unity
in the plantations the fruit-trees are valiantly armed
against the universe –
all around, the meadows
rub against my feet
the river by my side
is pulled, imperceptibly,
by a far sea.
Élégie pour K.
Las est mon oeil, las, si las
pareil aux Alpes. Une route ensorcelée
tracée par les ans tel est mon visage
champs dans lesquels je dormais –
lampions jaunes, fête d'enfants secrète
tout est hors de moi, un lac artificiel
où des villages inondés brillent la nuit.
De la terre viennent les couleurs
de la peau vient l'unité
dans les plantations les arbres fruitiers s'arment fièrement
contre l'univers –
tout autour les prés
se frottent à mes pieds
le fleuve
à mes côtés, imperceptiblement l'emporte
une mer lointaine.
קינה לק.
עֲיֵפָה עֵינִי, עֲיֵפָה עֲיֵפָה
כְּהָרֵי הָאֲלְפִּים. פָּנַי הֵם
מֶרְחָק מְכֻשָּׁף שֶׁל שָׁנִים,
שָׂדוֹת שָׁם יָשַׁנְתִּי -
פַּנָּסֵי נְיָר צְהֻבִּים בְּמְסִבַּת יְלָדִים מְעוֹרֶרֶת תְּמִיהָה
הַכֹּל מָצוּי מִחוּץ לִי, שְׁמוּרָה
שֶׁבָּהּ כְּפָרִים מוּצָפִים זוֹהֲרִים בַּלַּיְלָה.
הָאֲדָמָה מַעֲנִיקָה צֶבַע
הָעוֹר מַעֲנִיק כְּסוּת אֲחִידָה
עֲצֵי הַפְּרִי בַּפַּרְדֵּסִים חֲמֻשִׁים בְּעֹז וּלְשָׁוְא
בִּפְנֵי הַיְּקוּם -
וּמִסְּבִיב, כָּרֵי הָדְשָאִים
מִתְחַכְּכִים בְּכַפּוֹת רַגְלָיי
וְהַנָּהָר
לְצִדִּי, נִגְרָר בְּאֹפֶן לֹא נִתְפַּס אַחֲרֵי
יָם רָחוֹק.
Elégia K-nak
Fáradt a szemem, fáradt, fáradt
mint az Alpok. Az arcom
korszak, elvarázsolt évekből áll
rétekből, amiken háltam –
sárga lampionok, egy rejtvénybe foglalt gyerekünnep
kívül áll rajtam minden, egy víztározó tó
világítanak benne az elárasztott falvak.
A föld a színeket adja
az egységet a bőr
a gyümölcsösökben fegyverkeznek a fák
világ és űr ellen –
a mezők
a talpamhoz dörgölőznek
a folyót
mellőlem észrevétlen vonzza
egy távoli tenger.
Elegia per K.
Stanco è il mio occhio, stanco stanco
come le Alpi. Una tratta maledetta
di anni è il mio viso
campi, in cui dormii –
lampioncini gialli, una festa cifrata per bambini
tutto è fuori di me, un lago artificiale
in cui i paesi sommersi brillano di notte.
La terra dona i colori
la pelle dona unità
nelle piantagioni gli alberi da frutto si armano audaci
contro lo spazio –
intorno i prati
si strofinano ai miei piedi
il fiume
al mio lato, impercettibilmente lo attira
un mare lontano.
Elegie voor K.
Moe is mijn oog, moe moe
als de Alpen. Een betoverd traject
van jaren is mijn gezicht
velden, waarin ik sliep –
gele lampionnen, een duister kinderpartijtje
alles is buiten mij, een stuwmeer
waarin de ondergelopen dorpen oplichten ’s nachts
De aarde geeft kleuren
de huid geeft eenheid
op de plantages wapenen de fruitbomen zich dapper
tegen het heelal –
rondom schurken de weiden
tegen mijn voeten
de rivier
aan mijn kant, heimelijk trekt hem
een verre zee.
элегия для К.
Устали глаза, как устали мои глаза,
словно Альпы. Заколдованная череда
лет это – мое лицо,
поля, в которых я когда-то спал –
желтые лампионы, детских торжеcтв колдовство
все вне меня, в искусственном море
по ночам не угаcает свет затопленных деревень.
Земля дарит краски
я ощущаю кожей единство,
против самой вселенной вооружаются
на плантациях фруктовые дерева –
луга
прижимаются к моим ногам
pека
идет рука об руку со мной, далекое море
незаметно притягивает ее.
Elegija za K.
Trudno je moje oko, trudno
kot Alpe. Začarana pot
let je moj obraz
polja, na katerih sem spal –
rumeni lampijoni, zastrta otroška zabava
vse je zunaj mene, umetno jezero
v katerem se ponoči bleščijo poplavljene vasi.
Zemlja daje barve
koža daje enost
na plantažah se sadno drevje drzno oborožuje
proti vesolju –
vsenaokrog travniki
drgnejo se ob moje podplate
reka
ob meni, neopazno jo vleče
daljno morje.
Elegi för K.
Trött är mitt öga, trött, trött
som alper. En förbannad sträcka
av år är mitt ansikte
fält, där jag sov –
kulörta lyktor, ett beslöjat barnkalas
allt är utanför, uppdämd sjö
där dränkta byar lyser om natten.
Jorden ger färger
huden ger enhet
på odlingar rustar sig fruktträden djärvt
emot världsalltet –
runt omkring ängarna
snuddar vid fötterna
floden
vid min sida, omärkligt dras den
till avlägset hav.