Jennifer Hayashida
Translator
on Lyrikline: 14 poems translated
from: sueco to: inglés
Original
Translation
JACRANDA (Juss. fem.)
sueco | Fredrik Nyberg
Viljan är vågrät.
Växternas feta konvolut blänker länge.
Det är söndag.
(Mellan klockan 08.00 och cirka 14.00 kräks jag ett tiotal gånger.
Däremellan försöker jag att ligga helt stilla på sängen eller på
golvet framför teven.) Mycket i dikten – i den tunga mörka veden –
förändras under arbetets (åldrandets) gång.
Jag kollationerar alltid allt jag skriver.
Ting och människor byts bara långsamt ut.
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson
JACARANDA (Juss. fem.)
inglés
The will is horizontal.
The plants’ fat casings shine for a long time.
It is Sunday.
(Between 08.00 and approximately 14.00 I throw up about ten times.
In between I try to lie completely still on the bed or on
the floor in front of the TV.) Much in the poem—in the heavy dark firewood—
changes during the passage of work (aging).
I always collate everything I write.
Things and people are just slowly traded in.
ZEPHYRANTHES (Herb. fem.)
sueco | Fredrik Nyberg
Jag kukar ur.
Blommorna vajar för den milda västvinden.
Frukterna skall mogna och fall mycket mogna till marken.
Hållplats – Fjällgatan.
En tidning ligger stilla och bara blåser.
Jag lokaliserar plötsligt all smärta till min vänstra vad;
böjer mig strax ner för att känna efter där på baksidan av benet.
Nu hör jag att spårvagnen faktiskt kommer. Den är upplyst och
nästan helt tom.
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson
ZEPHYRANTES (Herb. fem.)
inglés
I fuck up.
The flowers bend in the mild western wind.
The fruits shall ripen and fall very ripe to the ground.
Station—Fjällgatan.
A newspaper lies still and just flaps in the wind.
I suddenly localize all pain to my left calf;
soon bend down to feel there on the back of the leg.
Now I hear that the streetcar actually is coming. It is illuminated and
almost completely empty.
VINCA (L. fem.)
sueco | Fredrik Nyberg
Människor äter sand.
Jag frågar dig om jag kan förändras.
Din vänstra hand är en egendomlig zonering.
Det snöar ymnigt.
Jag hatar mitt liv.
Det är en tidig, mycket kall vintermorgon.
Jag kan vara nio, kanske tio år gammal och genom fönstret ser jag
när min far försöker att knuffa igång familjens Volvo,
som tydligen inte vill starta i kylan. Plötsligt halkar han till i snön
och faller framlänges in i bilens öppna vänstra framdörr. Jag ser
detta, och trots att klockan bara är lite över sex på morgonen, ser
jag det som om det vore helt ljust där ute. Han svär till och jag
går snabbt och lägger mig igen. Att blunda och välja en mindre
smärtsam färg.
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson
VINCA (L. fem.)
inglés
People eat sand.
I ask you if I can change.
Your left hand is a peculiar zoning.
It is snowing abundantly.
I hate my life.
It is an early, very cold winter morning.
I might be nine, maybe ten years old and through the window I see
as my father tries to push the family’s Volvo, which apparently does not want to start in the cold. Suddenly he slips in the snow and falls forward into the car’s open left front door. I see this, and even though it is only a little past six in the morning, I see it as though it were entirely light out there. He swears and I quickly go back to bed again. To close one’s eyes and choose a less painful color.
ULMUS (L. fem.)
sueco | Fredrik Nyberg
Tisdag.
Är Gud en in- eller utandning?
Snö faller inte ljudlöst (avlångt) överallt.
Vi minns med våra näsor.
Tisdagen den 16 maj 1732 ser Linnæus – tidigt om morgonen – en
mycket ovanlig alm. Han vänder sig snart förundrad om, noterar
i förbifarten att spindlarnas matematiska när har blivit vita och
helt synliga av dimmans fukt.
Träden står stilla och växer stillastående.
Den nykluvna veden oxiderar snabbt i en rödaktig ton.
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson
ULMUS (L. fem.)
inglés
Tuesday.
Is God an in- or exhalation?
Snow does not fall silently (oblong) everywhere.
We remember with our noses.
Tuesday May 16th 1732 Linnæus sees—early in the morning—a
very unusual elm tree. He turns around in amazement, notes
in passing that the spiders’ mathematical webs have become white and
entirely visible from the fog’s dew
The trees stand still and grow standing still.
The newly chopped firewood oxidizes quickly in a reddish hue.
PAEONIA (L. fem.)
sueco | Fredrik Nyberg
Årtalet är en del av fotot
Roland Barthes
Årtal, årstider;
ett par långsamma villakvarter
med pioner och parkeringsplatser.
Du är mycket tyst.
Vete kan aldrig bli råg.
Medicinen ligger så stilla där på köksbordet.
Din andning resulterar i en ny (och annorlunda) andning.
Det är vinter i luften och lungorna.
När Linnæus blundar, sover världen.
I en återkommande sekvens – som är mer som en tanke än en
dröm – lever jag parallellt, helt invid mig själv. Om natten står
jag länge stilla i mörkret på gården och tittar in i min egen
nedsläckta lägenhet. Ingenting rör sig. Rummet tycks vara
ovanligt kvadratiskt, ett skrivbord, en obäddad säng, en låg
bokhylla fylld av tidskrifter. Under hela den hösten (hösten och
vintern 1995) somnade jag ofta på parkettgolvet. Råg kan aldrig
bli korn. Korn kan aldrig bli havre.
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson
PAEONIA (L. fem.)
inglés
The date belongs to the photograph
Roland Barthes
Dates, seasons;
a pair of slow residential streets
with peonies and parking lots.
You are very quiet.
Wheat can never become rye.
The medicine lies so still there on the kitchen table.
Your breathing results in a new (and different) breathing.
It is winter in the air and in the lungs.
When Linnæus closes his eyes, the world sleeps.
In a recurring sequence—which is more like a thought than a
dream—I live parallel, completely adjacent to myself. At night I
stand still in the darkness in the courtyard for a long while and look into my own darkened apartment. Nothing moves. The room appears
unusually square, a desk, an unmade bed, a low
bookshelf full of periodicals. During that entire fall (the fall and
winter 1995) I often fell asleep on the parquet floor. Rye can never
become barley. Barley can never become oat.
GALANTHUS (L. mask.)
sueco | Fredrik Nyberg
Diagonaler.
Doften av klor.
Jag måste ha sovit för jag vaknar.
Huvudet och nacken är ännu en erfarenhet.
Februari.
Fåglarna väger nästan ingenting.
I ett grönområde, alldeles i närheten av Vasaplatsen, finns det ett
träd – man kan se de från spårvagnen – vars kraftiga grenar tycks
sträva nedåt, mot marken.
Jag måste alltid vara den som tröstas.
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson
GALANTHUS (L. mask.)
inglés
Diagonals.
The scent of chlorine.
I must have slept since I wake up.
The head and the neck are yet another experience.
February.
The birds weigh almost nothing.
In a park, right near Vasaplatsen, there is a
tree—one can see it from the streetcar—whose heavy branches appear
to strive downward, towards the ground.
I must always be the one who is consoled.
fysiska och verbala skador
sueco | Jenny Tunedal
Det som finns kvar
inuti tvivlet ingenstans att vara
utanför tvivlet ingenting
from: Mitt krig, sviter
Wahlström & Widstrand, 2011
Audio production: Haus für Poesie / 2017
physical and verbal damages
inglés
What remains
inside doubt nowhere to be
outside doubt nothing
skydda: trygga / förbinda
sueco | Jenny Tunedal
Det har hänt förut
likt mörkret stängs ögonen
över deras ansikte antal
kom att överskugga
Det går inte att hämnas
det går inte att förstå att de är människor
eller deras släktingar
Dammet över ansiktet
det vita som inte begränsar sig
om morgonen morgonens kalla fuktiga grepp
först känner jag det inte
sedan fortsätter det
Det är deras vår skyldighet skydd / grus / skuld
att någon "är ett barn" "i verklig mening övergivet"
skillnaderna är konsekvenserna att det initialt är deras skyldighet
de dödas ansikte / det odelbara / sorglösa
from: Mitt krig, sviter
Wahlström & Widstrand, 2011
Audio production: Haus für Poesie / 2017
protect: secure / bind
inglés
It has happened before
like darkness the eyes close
across their face quantity
overshadowed
It cannot be avenged
it cannot be understood that they are human
or their relatives
Dust across the face
the white that does not contain itself
in the morning the morning’s cold damp grip
at first I do not notice
then it continues
It is their our responsibility protection/gravel/guilt:
that someone “is a child” “truly abandoned”
differences are the consequences that it initially is their responsibility
the faces of the dead/the indivisible/careless
skydda för att skydda: förhindra överleva bestraffa
sueco | Jenny Tunedal
Ser inte längre träden för alla / sot / svart som står i vägen driver
ofrånkomligt framför sig som bränder brinner / brinner i det inre
en röd radio i rummet rummet var ett misstag
nu vet vi inte hur vi tar oss ut
röd sprängs i bitar stora bränder / berättelser / sändningar i mellanrummen
klassisk filmisk salongsmusik
någon som skriker det
det som ska ersättas / att ersätta världen
att världen kan ersättas
och det går genom våra väggar / nätter
vita och fulla som rosornas knoppar av hat
o begränsning allt liv alla dörrar
De förlorade som plötsligt stiger mellan de vi förlorade det de förlorade
deras summor summan av nätter och träden det hela (väsentligt och samtidigt
så vanligt) det är ofrånkomligt som avstånd t.ex. ett vykort
ett vanligt tillstånd om vi inte märker det / detta att vi fortfarande alls
om vi t.ex. betraktar dem som vi ser har en svaghet
och ser det vi tycker är självklart
om natten är det inte så självklart och det finns många olika nätter
Men det som ska ersättas – hjärtat minnet – leder oss vidare inåt
mot skydd / skuld / grus det som vi inte kan smälta eller om vi
bara är kalla rädda med svarta brutna sinnen
brunna som träd brunna som sot människor som dör
lyssnar inte lyssnar man inte på dem lyssnar vi inte
det finns skydd / skuld / grus dom människor som dör som brott
en enda gång ett enda brott mot vilket ingen har något försvar
det finns inget straff tillräckligt straff inget försvar
för den enskilda är kanske ett brott och därför måste hon rannsakas
i denna mening tillhör vi inte oss själva
Det som hindrar oss är en anhalt i mörkret en hållplats
dessa blodsband skrämmande bönstjälkar starka växande gränser
så skyndar vi ofta vidare till trots
mjukdjur / slaktdjur / nattlig logik en natt full av bloss lågor hål
inga beständiga meningar när vi känner något / saknar / saknaden
själva vidden är oändlig
Mer och mer på andra sätt vet vi
att vi är skadade av glömska smärta som lämnade oss oskadda
äntligen föreställningen om likhet långt ute
smärta eller ensamhet varför plågar de varandra som barn
Långa utegångsförbud pauser rökpauser också långa register strafftider
oegentligheter i rättsalarna dumheter kaffemaskiner maskiner de anhöriga
som inte vet vad de gör mumlade samtal och plötsliga känsloutbrott någon
fick åka till sjukhuset varje natt nya oavgjorda ofullständiga slag förfärliga
människor förfärliga tankar hat självhat mot människor
men inte mot djur eller barn förvirring kring karaktärer och karaktärsmord
om någon verkligen är ett svin och ändå skadad
Är det ohållbart de söta djuren det söta köttet sover från början alltid
– det är alltid i varje ögonblick – erinrar deras kroppar om deras egen barndom –
vår egen det beror på mor / mycket / mindre intensivt
överhuvudtaget invärtes som blod erinrar som sten
Att se någons ansikte genom vatten bara med ansiktet under vatten
vi vet inte var det kommer ifrån var vi har lämnat det
vem som har lämnat oss utan det vilket
det som ska ersättas ersätter jag det som kom först
det som gör ont
from: Mitt krig, sviter
Wahlström & Widstrand, 2011
Audio production: Haus für Poesie / 2017
protect to protect: prevent survive punish
inglés
I can no longer see the trees for everyone/soot/black/in the way drifts
inevitable in front like fires burn/burn within
a red radio in the room the room was a mistake
now we do not know how to get out
red is blown to pieces large fires/stories/broadcasts in the gaps
cinematic classical music
someone who shouts it
what will be replaced/to replace the world
that the world can be replaced
and it passes through our walls/nights
white and full like the roses’ buds of hate
o limitation all life all doors
The lost who suddenly step between those we lost what they lost
their sums the sum of nights and trees all of it (important and
at the same time so common) it is as inescapable as distance e.g. a postcard
a normal condition if we do not notice it/this that we still at all
if we for example regard those who we see have a weakness
and see what we think is obvious
at night it is not so obvious and there are many different nights
But what is to be replaced – the heart the memory – leads us further inwards
towards protection/guilt/gravel what we cannot stomach or if we
only are cold afraid with black broken senses
burned like threes burned like soot humans who die
do not listen if one does not listen to them we are not listening
there is protection/guilt/gravel those people who die like crime
once a single crime no one can defend it
there is no punishment sufficient punishment no defense
for the individual is perhaps a crime and therefore she must be tried
in this sense we do not belong to ourselves
What prevents us is a stop in the darkness a rest
these blood ties frightening bean stalks strong growing borders
so we often hurry on despite
stuffed animals/slaughter animals/nightly logic a night full of flares flames holes
no enduring meaning when we feel something/long/longing
the scope is endless
More and more in other ways we know
we are damaged by forgetting pain that left us unscathed
finally the notion of similarity far out there
pain or loneliness why do they torment each other like children
Long curfews breaks smoke breaks too long registries sentences
irregularities in courtrooms nonsense vending machines machines relatives
who do not know what they are doing murmured conversations and sudden eruptions someone had to go to the hospital every night new undecided incomplete strikes terrible people terrible thoughts hatred self-hatred towards people
but not towards animals or children confusion around characters and character assassination if someone really is a bastard and still wounded
Is it unsustainable the sweet animals the sweet meat sleeps from the beginning always – it is always in every moment – do their bodies evoke their own childhood
our own it depends mother/much/less intensive
overall internal like blood evokes like stone
To see someone’s face through water only with the face beneath water
we do not know where it comes from where we have left it
who has left us without it which
what is to be replaced I replace what came first
what hurts
skydda för att förhindra överleva
sueco | Jenny Tunedal
Ett barn är skrämmande likt sin mor
och deras otvungna sätt att röra varandra
brer ut sig genom tid och rum
som träden genom grenarna
ljuset genom ögonen
deras galler omkring sig
som blod
En vit skridskobana
en ocean för att skydda
en lite gråkall dag i januari
ett minne som täcker ett annat minne
en av alla känslor är förtröstan
förlängning av hår
perioder av lugn
en ständig självisk kärlek
Snöklätt likt lätt snöfall täckande
det outsinliga ljuset det exakta
ordet för de små såren
ett av flera sätt att administrera smärta
en här som ersätter oss
ett hav för att inte brytas
Hål fyllda med vatten och kött och blod
vårt eget allt detta syre
outbytbarheten det outbytbara
in i det sista
som kommer att dunklas
och lättare lättare snö tätt tätt
tätnar likt mörkret likt stjärnorna
vitnar i den döda snön
Döda flugor vitt luftigt tyg
levande flugor vitt luftigt tyg
en helt igenom mulen himmel
täckt av stumma kroppar stumma
vatten utan stränder bränder utan träd
sviktandet tyngden det allt tidigare mörkret
fallande stigande frekvent
Ditt sätt att beskriva en solnedgång som blod
alla sätt att beskriva en solnedgång som ljus
de flackande orden och efter dom
Det hänger svarta grenar utan löv i träden
som vitt drivet grått drivna moln
neutral mark neutrala stenar
Det är ofrånkomligt att kropparna växer
var liksom höga oåterkalleliga skyddslösa
begränsade tillräckliga återhållna som djur
Fältet härbärgerar rädslan
vad som än sägs vad som än står
likriktat som barn – till synes avsiktslösa –
deras springande och detta: var är nu de rasande / i hopar
Ordet krig är bara avstånd nu
skärmar och olika sätt att fortsätta men också bilder förblir ruiner
förtvivlade män – familjefäder – som inte kan ta sig någonstans
det oförsvarbara
jag tänker på vem det tillhör
Vita svärmar krossade händer eller lampor
frånvarande mödrar döda rosor tallösa massor utslagna
gemensamt rött kroppar som lär oss
ha och hö tillgång och avsaknad beröring och skräck
lysande flykt flyktiga lysande skyddsbehövande ljusskygga
Här är en sorts dröm i verkligheten
en undanflykt eller tillgång
solnedgången dess alldeles gyllene
början t.ex. genom dimman glöder ett guldfärgat ljus
drömlikt och sanningsenligt är vi ännu längre bort
Deras ansikte är numera bara en överdrift
ett slags tid som inte gör motstånd mot sig själv eller det eviga
jag utgör själva synfältet och gränsen
ordet jag återkommer många gånger
men tiden går ändå fortare brus, björkar, rycker
du går undan i närheten
Himlen ger intryck av att inte längre befinna sig över utan under
samma fält idag som igår det vita som inte begränsar sig
förödande fåglar och utsikter
det är lättare att sova så här tidigt på året
det går inte längre att förstå våra regler
deras skyldighet
Fältet pågår som våld innanför olika sätt som har med pengar att göra
och språk medborgarvåld snö ett kallt damm som påminner
frånvaro papper drivor ljus det ligger människor i högra
drömmande snö urskiljningslöst de döda är redan döda
därav täckta – dämpade – i väntan
from: Mitt krig, sviter
Wahlström & Widstrand, 2011
Audio production: Haus für Poesie / 2017
protect to prevent survive
inglés
A child bears a frightening resemblance to its mother
and their intuitive way of touching each other
spreads through time and space
like trees through branches
light through the eyes
their bars around them
like blood
A white skating rink
an ocean to protect
a chilly gray day in January
a memory that covers another memory
one of all the feelings is tension
extension of hair
periods of calm
a constant selfish love
Snow-clad settled light snowfall covering
the unfailing light the exact
word for the small wounds
one of several ways to administer pain
a horde that replaces us
an ocean not to break
Holes filled with water and flesh and blood
our own all this oxygen
replaceability the irreplaceable
until the end
that will be obscured
and lighter and lighter snow close close
closes like the darkness like stars
whiten in the dead snow
Dead flies white billowing fabric
living flies white billowing fabric
a thoroughly overcast sky
covered with mute bodies mute
water without beaches fires without trees
the yielding weight darkness earlier and earlier
falling rising frequent
Your way of describing a sunset like blood
all the ways of describing a sunset like light
the roving words and after them
Black branches without leaves hang in the trees
like white driven gray driven clouds
neutral ground neutral rocks
It is inevitable that bodies grow
were tall irrevocable vulnerable
limited sufficient restrained like animals
The field shelters fear
whatever is said whatever is written
uniform like children – apparently unintentional –
their running and this: where are they now raging/in hordes
The word war is just distance now
screens and different ways to continue but also images remain ruins
men in despair – fathers – who cannot make their way anywhere
the indefensible
I think about to whom it belongs
White swarms crushed hands or lamps
absent mothers dead roses speechless many
in bloom in common red bodies instruct us
have and hay access and lack touch and terror
bright flight flighty light need for protection averse to light
Here is a kind of dream in reality
an evasion or asset
sunset its completely golden
beginning e.g. through the fog glows a golden light
dreamlike and truthful we are even further away
Their faces are nowadays just an exaggeration
a kind of time that does not resist itself or the eternal
I make up the field of vision and the limit
the word I recurs many times
but time passes even faster rush, birches, wrenches
you walk away nearby
The sky gives the impression of no longer being over but under
same field today as yesterday white that does not restrict itself
devastating birds and views
it is easier to sleep this early in the year
it is no longer possible to understand our rules
their obligation
The field exists like violence inside different ways that have to do with money
and language citizenship violence snow a cold dust that reminds
absence paper drifts light there are humans in piles
dreaming snow indiscriminately the dead are already dead
hence covered – muted – waiting
[Det är fred]
sueco | Jenny Tunedal
Det är fred
Först känner jag det inte
Sedan fortsätter det
Det är ett fält
Det oförglömliga hjärtat
Solen som sken
Det är dess skyldighet
Under stor smärta
Ensam av en ensam mor
Det är ett missförstånd
Var skulle vara det allvarligaste
I hennes huvud
Det har hänt förut
Levande döda eller döda levande eller
Någon med egna händer
Det kommer att regna silver på fältet
Jag kommer se med egna ögon
Vänta tills något
Allt händer eftersom
Det finns inga träd
Det lättar inte
Jag vill inte veta vem och varför
Hon skrattade som ett alldeles lyckligt barn
Oro och den oro den väcker
Den vacklande skuggan vacklar
Någon sliter sönder ett hjärta
Mitt hjärta
Den bristande kärleken sliter sönder något
Du står utanför dörren med dörren
Det glömda finns kvar i glömskan
Människor är släkt med varandra
Varandras lugn självständighet frånvaro av hopp
Kanske ska vi alltid kastas mellan förtvivlan
Kanske ska samma död upprepas
from: Mitt krig, sviter
Wahlström & Widstrand, 2011
Audio production: Haus für Poesie / 2017
[There is peace]
inglés
There is peace
At first I do not notice
Then it continues
It is a field
Unforgettable heart
The sun, shining
It is its duty
During great suffering
Alone of a lone mother
It is a misunderstanding
Where would be the most grave
In her head
It has happened before
Living dead or dead living or
Someone with their hands
Silver will rain down on the field
I will see with my eyes
Wait until something
Everything happens since
There are no trees
It does not clear
I do not want to know who and why
She laughed like a completely joyful child
Worry and the worry it sparks
The faltering shadow falters
Something tears a heart
My heart
Wanting love tears something apart
You stand outside the door with the door
What is forgotten remains in forgetting
Humans are related to each other
Each other’s calm independence absence of hope
Maybe we will always be torn between despair
Maybe the same death will be repeated
Casus Belli
sueco | Jenny Tunedal
skydda för att förhindra överleva
skydda för att skydda: förhindra överleva bestraffa
skydda: trygga / förbinda
fysiska och verbala skador
skadanden / käranden / den kära
hindra för att hindra / skydda / kära
mina / de kära / närmaste / närmast kommande
avkomma som läka / skydd
bestraffa / läka
läka för att lindra överskyla
skyla för att läka skydda lindra skygga
för att hindra / begränsa / behålla
läka: förbättra för att bevara förmildra
lindade skugga / lindade sten
lindade strama halsar som barn
from: Mitt krig, sviter
Wahlström & Widstrand, 2011
Audio production: Haus für Poesie / 2017
Casus Belli
inglés
protect to prevent survive
protect to protect : prevent survive punish
protect: secure / connect
physical & verbal damages
the pain / the plaintiff / the dear
prevent to prevent / protect / dear
my / the dear / close / second closest / next of kin
offspring as healing / protection
punish / heal –
heal to help / overshadow
shadow to heal protect help shy away
to prevent / limit / keep
heal : improve to keep to ease
binding shadow / binding stone
bind the tight throats like children
[Min familj anlände hit i en marxistisk idétradition]
sueco | Athena Farrokhzad
Min familj anlände hit i en marxistisk idétradition
Min mor fyllde genast huset med prydnadstomtar
Vägde plastgranens för- och nackdelar mot varandra
som om problemet vore hennes
På dagarna skiljde hon mellan långa och korta vokaler
som om ljuden som kom ur hennes mun
kunde tvätta olivoljan ur huden
Min mor lät blekmedlet rinna genom syntaxen
På andra sidan skiljetecknet blev hennes stavelser vitare
än en norrländsk vinter
Min mor byggde oss en framtid av livskvantitet
I förortsvillans källarförråd radade hon upp konservburkar
som inför ett krig
På kvällarna letade hon recept och skalade potatis
som om det var hennes historia som fanns chiffrerad
i Janssons frestelse
Tänk att jag sög på de brösten
Tänk att hon stoppade sitt barbari i min mun
Audio production: Rámus., 2013
[My family arrived here in a Marxist tradition]
inglés
My family arrived here in a Marxist tradition
My mother immediately filled the house with Santa knick-knacks
Weighed the pros and cons of the plastic Christmas tree
as if the problem were hers
During the day she distinguished between long and short vowels
as if the sounds that came out of her mouth
could wash the olive oil from her skin
My mother let bleach run through her syntax
On the other side of punctuation her syllables became whiter
than a winter in Norrland
My mother built us a future consisting of quantity of life
In the suburban basement she lined up canned goods
as if preparing for a war
In the evenings she searched for recipes and peeled potatoes
As if it were her history inscribed
in the Jansson’s temptation casserole
To think that I sucked at those breasts
To think that she put her barbarism in my mouth
PROLOG
sueco | Fredrik Nyberg
Jag blir bara äldre.
Ditt huvud är överdrivet ljust och stilla.
Om Europas historia är sann, vill jag lära mig den som man lär
sig en sång. Idag när jag skulle gå ut för att köpa chips och
kyckling luktade trapphuset halt av såpa. På Hotell Lautréamont
rör sig utsagorna hela tiden uppåt genom stroferna. Du torkar
pannan med en ros och rekommenderar dess törnen.
from: Blomsterur
Stockholm: Norstedts, 2000
Audio production: Lars Carlsson
PROLOGUE
inglés
I only grow older
Your head is excessively pale and still.
If Europe’s history is true, I want to learn it as one learns
a song. Today when I was going out to buy chips and
chicken the stairwell smelled slippery of soft soap. At Hotel Lautréamont
the statements all the time move upwards through the stanzas. You mop
your forehead with a rose, recommending its thorns.