Daniel Gustafsson Pech 
Translator

on Lyrikline: 8 poems translated

from: húngaro to: sueco

Original

Translation

Elromlani milyen

húngaro | Dénes Krusovszky

Rossznak kellene lennem,
hogy erről mondjak valamit,
ahogy megyünk el egymás
mellett, az milyen szép,
mint a busz kijelzője,
elromlani milyen szép,
minden megálló végállomás.

*

Nem éreznek semmit,
fáradtan mozognak,
hideg szavak kopognak
egy betonkeverőben.

*

Vagy szabadnak lenni,
mint egy tárgy,
próbálom elképzelni,

egy kalapács például,
megfogod,
és nincsen benne isten.

*

Soha nincs itt és beszél,
hogy elrontani milyen szép,
mondjuk szakállal az arcot,
de ami nincs itt, az beszél,
már nem jut eszembe semmi rólunk.

*

Egy hentespult a legelőről
vajon mit tudna mondani még?

© Dénes Krusovszky
Audio production: Petőfi Irodalmi Múzeum, 2018

Att gå sönder är så

sueco

Jag måste vilja skada
för att säga något om det här,
hur vi går vår väg intill
varandra, det är så vackert, som
textremsan med hållplatser på bussen,
all gå sönder är så vackert,
varje hållplats en slutstation.

                  *

De känner ingenting,
rör sig kraftlöst,
kyliga ord skramlar
i en betongblandare.

                  *

Eller att vara fri,
som ett ting,
jag försöker tänka mig
till exempel en hammare,
du greppar den,
i den finns ingen gud.

                  *

Är aldrig här men talar om
att ha sönder, hur vackert det är,
Iåt oss säga ansiktet med ett skägg,
men det som inte är här, det talar,
jag kommer inte på något mer om oss.

                  *

Vad kan en slaktdisk egentligen
säga om betesmarken?

Översättning: Daniel Gustafsson Pech

Törtfehér

húngaro | Dénes Krusovszky

Ne gondolj a hosszú árnyékokra,
az estének nincs színe,
nem vöröslő az alkonyat,
ahogy mentségem sincs,
mégsem hiányzik,
lakótelep van csak,
betonszürkület,
ünnepi teríték vár rád
a boncasztalon.

*

Nincsen lift a házban,
úgy megszoktam,
éjszakánként még most is
hallom a hangját.

*

Ezek a sorok tényleg
rosszat akarnak,
nem találok mentséget erre sem,
villahegyre tűzve
egy csirkeszívet nézek,
az asztalon még
ott a többi szerv,
de ez az egész
mégsem működik nekünk.
Májfolt volt az arcodon,
ennyit biztosan tudok.

*

Mint egy régi tányér,
ez a szeretet törtfehér.

© Krusovszky Dénes, 2009
from: Elromlani milyen
Bratislava: Kalligram, 2009
ISBN: 978-80-8101-186-3
Audio production: Petőfi Literary Museum, 2018

Bruten vit

sueco

Tänk inte på de långa skuggorna,
kvällen har ingen färg,
skymningen är inte rodnande,
och jag ser ingen utväg,
det behövs ändå inte,
förortshus är allt som finns,
en betonggrå skymning,
en högtidsduk väntar dig
på obduk tionsbordet.

*

Det finns ingen hiss i huset,
men jag är så van vid det
att jag på natten, även nu,
kan höra dess ljud.

*

Dessa rader vill
verkligen skada,
jag hittar ingen utväg här heller,
spetsat på en gaffel
ser jag ett kycklinghjärta,
och på bordet
resten av organen
men inget av det här
fungerar för oss.
Du hade en leverfläck i ansiktet,
det vet jag med säkerhet.

*

Den här kärleken är bruten vit,
som en gammal tallrik.

Översättning: Daniel Gustafsson Pech

Erdősáv

húngaro | Dénes Krusovszky

Valami még mindig hiányzik,
csak a helyét tudom megmutatni,
egy nagy, fehér falon a szegnyomok,
felmeszelt törzsű fák.

*

Van egy ketrecem a kert végében,
de nincsen hozzá kutyám,
kicsit távolabb meg ott az erdősáv,
esténként, mikor fúj a szél,
idáig hallatszik, ahogy susog
az ágak közé akadt szemét.

*

Ha nem félnék a következő sortól,
innen már nem is mennék tovább.

*

A szemközti padon ül és
nem csinál semmit, meg
sem mozdul, csukva a
szeme, de a kinyúlt bőr
és a vastag zsír alatt még
megismerem a fi atal férfi testét.
Hogyan szólítsalak meg?
Lelkiismeretfurdalás-apa.

*

El fogom használni az arcod,
mint egy szappant.

© Krusovszky Dénes, 2009
from: Elromlani milyen
Bratislava: Kalligram, 2009
ISBN: 978-80-8101-186-3
Audio production: Petőfi Literary Museum, 2018

Skogsbälte

sueco

Något saknas fortfarande
jag kan bara visa var det fanns,
spikmärkena på en stor vit vägg,
träd med kalkade stammar.

*

Längst ner i trädgården finns en inhägnad,
men jag har ingen hund till den,
lite längre bort ett skogsbälte,
på kvällen när vinden blåser
hörs det ända hit, prasslet av skräp
som fastnat i grenarna.

*

Om jag inte vore rädd för nästa rad
skulle jag aldrig komma vidare.

*

Sitter på bänken mittemot
utan att göra någonting, inte
en rörelse, slutna
ögon, men under utspänt kött
och tjockt fett känner jag
igen den unge mannens kropp.
Hur ska jag tilltala dig?
Samvetskvalspappa .

*

Jag tänker förbruka ditt ansikte
som en tvål.

Översättning: Daniel Gustafsson Pech

Élni akar

húngaro | Dénes Krusovszky

Egy rozsdás hordó a kertben, félúton a ház és a víz között. Egy
rozsdás hordó vizétől félni, tiszta emlék volt, most homályos
ösztön. Valami mozog a sötét massza alján. Reggel van, két
férfi egy harcsát tesz a hordóba. Este van, halként már nem
elképzelhető. Valami élni akar a rozsdás vízben mégis, kiegyenesedni
nem tud, forog körbe. A hordó oldalát súrolva köröz.

© Krusovszky Dénes, 2009
from: Elromlani milyen
Bratislava: Kalligram, 2009
ISBN: 978-80-8101-186-3
Audio production: Petőfi Literary Museum

Villleva

sueco

En rostig tunna i trädgården, halvvägs mellan huset och
sjön. Rädslan för vattnet i den rostiga tunnan, ett rent
minne som blivit en dunkel drift. Något rör sig på botten av
den mörka massan. Det är morgon, två män stoppar ner en
mal i tunnan. Det är kväll, och den är inte längre möjlig att
föreställa sig som fisk. Något vill trots allt leva i det rostiga
vattnet, men kan inte sträcka ut sig, utan vrider sig i cirklar.
Cirklar runt och skrapar mot tunnans insida.

Översättning: Daniel Gustafsson Pech

Mintha beszélgetnénk

húngaro | Dénes Krusovszky

Amikor az egymásba rakott mélytányérok
ugyanazon a hangon szólalnak meg,
mint egy személyvonat,
nem akarok a közelben lenni.

Nem azért, mert félek,
de már egy kertvárosi délutánban is
nehéz a harag és az unalom egyensúlyát
megtartani.

Mintha mindkét kezem szatyorban végződne.

Ráadásul ezek a nem szűnő kérdések,
mint most is, hogy mondjam meg,
mi a közös bennem és ebben
a puszta falból kimeredő rozsdás csőben?

Beomlott mozdulatok. Kiáll
belőlük egy láb, egy testrész.

Megérezni egy másik ember szagát,
az már majdnem olyan,
mintha beszélgetnénk.

© Krusovszky Dénes
from: Elromlani milyen
Bratislava: Kalligram, 2009
ISBN: 978-80-8101-186-3
Audio production: Petőfi Literary Museum, 2018

Som om vi talade

sueco

När de djupa tallrikarna som staplas
ger ifrån sig exakt samma ljud
som ett långsamt tåg
vill jag inte vara i närheten.

Inte för att jag är rädd,
men en eftermiddag i villakvarteren
är det svårt att hålla balansen mellan
vrede och tristess.

Som om båda mina händer slutade i plastpåsar.

Dessutom dessa oupphörliga frågor,
precis som nu, hur ska jag förklara
vad jag har gemensamt med det
rostiga röret som sticker ut ur den nakna väggen?

Instörtade rörelser. Ett ben
sticker ut, en kroppsdel.

Att känna en annan människas lukt
det är ju i princip nästan
som om vi talade med varandra.

Översättning: Daniel Gustafsson Pech

Mi lép elő

húngaro | Dénes Krusovszky

Ha majd felszáll ez az ondószerű
köd, arra kellene koncentrálni,
hogy mi lép elő belőle
és mennyire hasonlít rám.

Mint a vadászbolt kirakatában
az a megfakult állat,
hogy nem tudom pontosan
megmondani, mi lehetett azelőtt.

Marad ez a lassú idegesség,
mintha éjjeli lepkéket varrtak
volna a bőröm alá, és már csak egy utolsó
jelre várnak, hogy megmozduljanak.

© Krusovszky Dénes, 2009
from: Elromlani milyen
Bratislava: Kalligram, 2009
ISBN: 978-80-8101-186-3
Audio production: Petőfi Literary Museum, 2018

Vad stiger fram

sueco

När den här spermaliknande dimman
äntligen skingras, måste jag koncentrera
mig på vad som stiger fram ur den,
och om det liknar mig.

Som i jaktaffärens skyltfönster,
det där solblekta djuret,
jagkan inte med exakthet
säga vad det en gång var.

Den långsamma rastlösheten,
som om nattfjärilar sytts in
under min hud och nu bara väntar
på ett tecken att börja röra sig.

Översättning: Daniel Gustafsson Pech

Belenézni egy szájba

húngaro | Dénes Krusovszky

Milyen sok lehetőség van
egyetlen legyintésben, de semmire
nincs idő, folyton válaszolni kell,
vagy legalább beszéd közben

belenézni egy szájba és csak fi gyelni
a nedves, sötét szavak áradását,
mintha nem lenne vesztenivalónk.
Aki megsimogatott, éreztem a kezén,

korábban gumikesztyűt viselt,
és amit igazából mondani akartam,
az most rúgkapálva süllyed
egy vastag zsákba varrva.

© Krusovszky Dénes, 2009
from: Elromlani milyen
Bratislava: Kalligram, 2009
ISBN: 978-80-8101-186-3
Audio production: Petőfi Literary Museum, 2018

Stirra ner i en mun

sueco

Så många möjligheter det ryms
i en enda åtbörd, men det finns inte
tid för något, måste hela tiden svara,
eller åtminstone under samtalet

stirra ner i en mun och bara iaktta hur
de fuktiga, mörka orden strömmar upp,
som hade vi ingenting att förlora.
Den som smekte mig, det kändes på handen,

hade tidigare haft gummihandskar,
och det jag verkligen ville säga,
sjunker nu sprattlande
insytt i en tjock säck.

Översättning: Daniel Gustafsson Pech

Kutya

húngaro | Krisztina Tóth

Fekete földrögnek tűnt, az olvadáskor
hegyoldalról leomlott hókupacnak.
Sötétedett, nem látszott más a tájból,
csak ónos földek, párás volt az ablak,
ahogy közeledtünk, úgy tűnt, mintha mozogna,
mintha egy kabát emelgetné a karját,
egy árnyékstoppos az útszélre dobva,
amin fényszórók tekintete hajt át.
Hol felvillant, hol eltűnt, de a sorban
odaérve mindenki kerülőt tett,
nézni kezdtem az útpadkát, hogy hol van,
és egyszer csak ott volt. Mint egy merülő test,
a mellső két láb támaszkodott a sárban,
mintha indulna, orrát a szélbe tartva,
a felső rész figyelt. De mögötte, láttam,
péppé roncsolva terült szét az alja.
A véres szőrből kiálló hátsó lába
egyenletes, kínos ütemre rángott,
ült a fél kutya, nyitva volt a szája,
és láttam a szemén, hogy mindent látott.  
Kiabáltam, hogy állj meg, húzódj félre,
könyörögtem, hogy mentsd meg, üsd el, bármi,
vagy legyen mögöttünk már valaki végre
aki ráhajt. De hát mit kell csinálni?!
Mit kell csinálni? – emelted föl a hangod,
mit akarsz tőlem?! Mégis, mit akarsz tőlem?
Azt akartam, hogy állj meg és ne hagyd ott,
ha megtaláltad vagy vedd fel, vagy öld meg.
Egész héten ott volt a kutya köztünk.
Arra gondoltunk, jobb volna mégis otthon.
Mintha mi volnánk, akik az útra löktük,
és szavakkal kéne kerülgetni folyton.
De mégse tudtam nem akarni, hogy este
fölém hajolj: feszülő karodat néztem,
próbáltam nem gondolni a testre,
ahogy ott támaszkodik az árokszélen,
arra az ütemes mozgásra, miközben
a szemed a távolba néz és nem felel,
hogy mennyi, mennyi ádáz lemondás
van abban is, ahogy szeretkezel,
ahogy azt kérdezed, mégis mit akarsz tőlem,
miközben ütöd a kormányt és rám se nézel,
és látni a vállad mögött a szitáló esőben
ázó tájat a véres, téli éggel.

© Krisztina Tóth
Audio production: Petőfi Irodalmi Múzeum, 2008

Hund

sueco

Det såg ut som en svart jordklump, en snöhög
som fallit ner från bergssidan när det töade.
Det var skymning, allt som syntes av landskapet
var slaskiga åkrar, rutan var immig,
och när vi kom närmare såg den ut att röra sig,
likt en rock som lyfte ena armen,
en skuggliftare som slängts vid vägkanten
under strålkastarnas blickar som svepte över den.
Ibland dök den upp, ibland försvann den, men alla
i bilkön gjorde en liten sväng när de kom fram,
jag började kika längs vägrenen efter den
och plötsligt var den där. Som en sjunkande kropp
tog den stöd på frambenen i leran
som om den var på väg, med nosen i vinden,
överkroppen var redo. Men baktill, det såg jag,
var underkroppen krossad till en sörja.
Bakbenet som stod ut ur den blodiga pälsen
ryckte i en jämn, plågad rytm,
halva hunden satt upp, munnen var öppen,
och jag såg i dess ögon att den såg allting.
Jag skrek, stanna, sväng av vägen,
jag bönade, rädda den, krossa den, gör något,
eller låt åtminstone någon bakom oss
köra över den. Men vad ska jag göra?!
Vad ska jag göra?! Du höjde rösten,
vad vill du ha av mig?! Vad är det du vill ha av mig?
Jag ville att du skulle stanna och, eftersom du sett den,
inte lämna den, att du tog den med eller dödade den.
Hela veckan fanns hunden där mellan oss.
Vi tänkte att det varit bättre om vi stannat hemma.
Som om det var vi som hade slängt den där på vägen
och hela tiden måste undvika den med våra ord.
Ändå kunde jag inte motstå att vilja ha dig
över mig på kvällen: jag såg dina spända armar
och försökte att inte tänka på kroppen
där den tog spjärn mot vägrenen,
eller på den där dunkande rörelsen medan
din blick försvann i fjärran och du inte svarade,
och hur många, hur många vidriga förnekelser
det fanns i hur du älskade med mig,
i hur du frågade, vad är det du vill ha av mig,
medan du slog i ratten utan att se på mig,
och bakom dina axlar, i det strilande regnet syntes
det blöta landskapet mot en blodig vinterhimmel.

Översättning till svenska Daniel Gustafsson