My Shoes

Shoes, secret face of my inner life:
Two gaping toothless mouths,
Two partly decomposed animal skins
Smelling of mice nests.

My brother and sister who died at birth
Continuing their existence in you,
Guiding my life
Toward their incomprehensible innocence.

What use are books to me
When in you it is possible to read
The Gospel of my life on earth
And still beyond, of things to come?

I want to proclaim the religion
I have devised for your perfect humility
And the strange church I am building
With you as the altar.

Ascetic and maternal, you endure:
Kin to oxen, to Saints, to condemned men,
With your mute patience, forming
The only true likeness of myself.

© Charles Simic
De: New and Selected Poems
New York: Houghton Mifflin Harcourt, 2013
Producción de Audio: Literaturwerkstatt Berlin / Haus für Poesie, 2016

Mina skor

Skor, mitt inre livs hemliga ansikte:
två gapande tandlösa munnar,
två till hälften upplösta djurskinn
stinkande som råttbon.

Min bror och min syster, döda vid födseln,
fortsätter att existera genom er
och visar mitt liv vägen
till deras outgrundliga oskuld.

Vad har jag för nytta av böcker
när jag i er kan läsa evangeliet om mitt liv på jorden
och, hinsides det, om de kommande tingen?

Jag vill förkunna den religion
som jag har format för er fulländade ödmjukhet
och den sällsamma kyrka jag bygger
med er som altare.

Asketiska och moderliga uthärdar ni:
besläktade med oxar, med helgon, med dödsdömda män
utgör ni, tigande och tåliga,
den enda sanna likheten med mig själv.

Översättning: Lasse Söderberg
Ur: Skola för mörka tankar (ellerströms, 2009)