Allegro

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan – det betyder:
”Vi ger oss inte. Men vill fred.”

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förblir hel.

© Tomas Tranströmer
De: Den halvfärdiga himlen
Stockholm: Bonnier, 1962
Producción de Audio: Recorded by Swedish Radio SR, Swedish Television SVT and Bonnier Audio.
© Bonnier Auido 2006, Sveriges Radio, Sveriges Television © Tomas Tranströmer

Улица Ханзас

Стоять на балконе ночью — слева меж труб месяц в бегах, справа пара пропала в Александровской арке — и ради показного одиночества вертеть в руке графинную пробку прозрачного богемского стекла. Стоять как помещик в шлафроке перед пейзажем и даже не догадываться, что эта минута, как будто только твоя, принадлежит совсем иной жизни, которая нечаянно — словно подхваченная порывом ветра лента — вплелась тут, чтобы уже через миг вернуться в темноту. — Какие осколки скрывает в себе эта полная форма?

Перевёл с латышского Александр Заполь
TextOnly, вып. 46 (2017)