Drömmen om att aldrig behöva ta av sig jackan

att gå på byn och aldrig behöva ta av sig jackan
som lagrat kylan som svalkar i det varma köket
och tar värmen med mot kölden ute på gården,
 
att som hastigast kasta en blick genom fönstret
och oavsett tid på året kunna se bilen på tomgång
redo att rulla så fort man måste fara,
 
eller nöja sig med att bara lyssna att motorn går
medan man som en ritual känner efter i fickorna
att allt man behöver ha är i allt man behöver bära
 
Jackor finns det så många av att det är hopplöst
när man till slut blir tvungen att ersätta en trasig
att det blir att man får från någon som gått bort,
 
en jacka som lägger sig formad över axlarna så
som den länge redan hängt över en annans axlar
har den hållit och därför håller ett bra tag än,
 
för det är inte det att man ska ha ett särskilt märke
utan mer det att stuket på den är rätt och att den
formar armarna som ett valv där inget fastnar
 
Man använder den som en långärmad tröja,
det är ingen långärmad tröja ovanpå linnet,
den är grövre med dragkedja och på nylonet
har det bildats en hinna av fett och rök som
skydd mot svetsloppor och mindre hundbett
 
Fint folk eller folk söderöver har aldrig jacka
för då heter dom blazer, väst, duffel eller rock
som dom måste ha hjälp med att hänga av
 
eller så heter dom anorak, päls eller dunjacka
och är alldelens för varma för att ha på sig inne
och alldelens för kalla för att ha på sig ute,
 
tillverkade mera för vad dom vill ha sagt
än för vad dom vill ha gjort är dom inte
jackor utan masker att gömma sig bakom
 
En ordentlig jacka behöver man bara två av
att man har en för varje årstid, för vintern en
med innerfoder och för sommaren en utan,
 
så att jackan till sist är densamma som huden
som ihop med andra blir en änglalik nakenhet
 
Så bekvämt som möjligt bär man sin jacka
helst ovanpå skjortan med uppvikta ärmar
stryktåliga byxor och träskor att stiga ur,
 
ledigt klädd för arbete såväl inne som ute
som för semester är jackan vad som kan
upphäva skiljelinjer mellan ytterligheter,
 
vad som förenar vardag och helgdag i ett
tillstånd av tillåtande, praktiskhet och en
absolut frånvaro av fåfänglig strävan
 
Att gå på byn och aldrig ta av sig jackan
är ett sätt att aldrig behöva stanna länge
och ändå tillåtas att sitta ner vid bordet,
 
framåtlutande över en kaffe med dopp
en fot lätt skrapande som för att hitta
fäste för att utan dröjsmål bryta upp,
 
i tankarna redan på väg längs vägen
uppför berget där man skymtat spår
lika mycket för dom som för det att
få titta ut över allt det som är vårat

© David Väyrynen
De: Marken
Teg Publishing, 2017
ISBN: 9789188035080
Producción de Audio: Rámus förlag, 2018

The dream of never needing to take off your jacket

of stopping in the village and never needing to take off the jacket    
that stores the cold that’s welcome in the kitchen
and carries the kitchen’s heat to the chilly courtyard

of taking just a quick peek out of the window
to see your car there idling no matter the season
ready to roll the moment you are,

or just hearing the sound of the motor outside
as you go through the ritual of checking your pockets
turning all you need to have into all you need to carry

Jackets exist in hopeless numbers
so when at some point yours wears out
your next one will come from someone who’s passed

and on your shoulders it will assume the shape
it assumed for years on those other shoulders
(having lasted so long it should last a while longer)

for it is not so much the brand you look at
but the cut and fit and that it shape your arms
into an arch so smooth that nothing catches

You wear your jacket like a long-sleeved sweater,
it is not a long-sleeved sweater for over a t-shirt,
it is heavy and zippered and the nylon is stiff
with a built-up layer of grease and smoke
to repel the odd spark or minor dog bite

Fancy people (down south) never wear jackets
because they call them blazers or peacoats or parkas
and need help putting them on a hanger

or they call them anoraks or furs or vests
and indoors they are far too warm
and outdoors far from warm enough,

manufactured more for the statement they make
than any action they would let you take
they are less like jackets than like masks

Of proper jackets two are enough
to give you a jacket for every season,
a winter one with lining and a summer one without,

so your jacket in the end is no more than your skin
and with other jackets is like the nakedness of angels

You wear your jacket with an eye to comfort
and find it goes best over rolled-up sleeves
and heavy-duty pants and slip-on clogs

In casual dress for work indoors
or outdoors or vacation it is the jacket
that erases borders between extremes

and brings workdays and weekends together
in a single state of ease and utility
and an absolute absence of primping in the mirror

Stopping in the village and never taking off your jacket
is a way to of never having to stay too long
while still being welcomed around the table

where you will bend forward over your coffee
and scrape your foot slightly as if for purchase
to let you push off at a moment’s notice

as your thoughts precede you down the path
up the mountain to where you saw the tracks
as much for them as for a chance
to gaze out over everything ours

Translation: Robin Blanton
© Versopolis platform, supported by the EU Creative Europe programme