Anatoly Kudryavitsky
ruso
Fantomdikt Nr. 10
Trötthet, o vilken
Trötthet . . . Alldeles för många
Fåglar, flugor, maskar,
Till att börja med,
Och inte slutar det
Där. Inte en chans.
Min bror fanns inuti mig, min tvilling.
En dag sade han till mig
Att lämna honom. Det var verbet
Han använde: ”lämna”.
Gamle gosse, tänkte jag,
Om jag bara kunde vara
Som du,
Och bli den som blir lämnad.
Men nej –
Sedan länge lever jag i pakt
Med denna närvaro.
Är det detta
Kärleken är till för?
Att skänka oss ett nytt begrepp
Om oss själva?
De: unveröffentlichtem Manuskript
Producción de Audio: 2000 M. Mechner, literaturWERKstatt berlin
Фантомстих 10
Слабость, ох какая
Слабость… слишком много
Птиц, мух и червей,
С этого все начинается
И это ведь не
Конец. О нет!
Внутри меня был мой брат,
Мой близнец.
Однажды он велел мне
Покинуть его. Именно так и сказал:
«Покинуть».
Эх ты, думал я,
Быть бы мне таким
как ты,
никто бы никого не покидал.
А впрочем,
Я давно уже примирился
С его присутствием.
Для этого ли
Существует любовь?
Чтобы дать нам новую концепцию
Нас самих?
Впервые опубликовано в журнале «Дети Ра» № 4 (42), 2008
First published in Deti Ra magazine, No 4 (42), 2008