Fantomdikt Nr. 10

Trötthet, o vilken
Trötthet . . . Alldeles för många
Fåglar, flugor, maskar,
Till att börja med,
Och inte slutar det
Där. Inte en chans.
Min bror fanns inuti mig, min tvilling.
En dag sade han till mig
Att lämna honom. Det var verbet
Han använde: ”lämna”.
Gamle gosse, tänkte jag,
Om jag bara kunde vara
Som du,
Och bli den som blir lämnad.
Men nej –
Sedan länge lever jag i pakt
Med denna närvaro.
Är det detta
Kärleken är till för?
Att skänka oss ett nytt begrepp
Om oss själva?

© Aris Fioretos
De: unveröffentlichtem Manuskript
Producción de Audio: 2000 M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Phantom Poem No. 10

Fatigue, oh what
Fatigue . . . Far too many
Birds, flies, worms,
To begin with,
And that is not
The end. Oh, no.
My brother was inside me, my twin.
One day he told me
To leave him. That is the verb
He used: “to leave.”
Boy, I thought,
If only I could be
Like you,
And be the one who is being left.
But no —
For a long time already
Have I been living
In pact with this presence.
Is that
What love is really for?
To lend us a new conception
Of ourselves?

English translation by Jenny Jochens



© Jenny Jochens