Fantomdikt Nr. 6

Också jag söker detta dödlösa presens,
Men tro mig, i övrigt delar vi noll
Och intet. För dig utspelar sig livet möjligen
Mellan sorg och sälta. Vad vet jag?
I alla fall har det lärt sig
Att spela på säkerhet
Och inte sky några medel
För att trygga en lysande bedövning.
Jag har ingen aning om
Hur mycket en människa måste utstå
Innan hon har lyckan att glömma.
Men handen på hjärtat,
Är idiosynkrasin som hållning
Inte en sista rest av olämplig vördnad
Inför denna alphabetîse,
Så snart en kod bland andra?
Menar du verkligen
Att jag skall framträda
På sådana villkor? Till vilken nytta nu?
Att bli del
Av livets skrangliga handling,
En invalid
Vars proteser inte passar,
Är knappast min idé om underhållning.
Du är fortfarande flera etapper
Från jag vet inte var.
Menlo Park kanske.

Här finns inte de döda,
Om du trodde det,
Här finns de
Som inte lever.

© Aris Fioretos
De: unveröffentlichtem Manuskript
Producción de Audio: 2000 M. Mechner, literaturWERKstatt berlin

Phantom Poem No. 6

I, too, am looking for that deathless present,
But believe me, beyond that we share
Nothing at all. For you, life is perhaps
Sorrow and salinity. How should I know?
Something, at any rate, which has learnt
To play it cool,
Sparing no effort
To secure a glorious anaesthesia.
I have no idea
How much man must endure
Before having the pleasure to forget.
But honestly,
Is not idiosyncracy, as a stance,
The last remnant of reverence unbecoming
For this alphabetîse,
So soon a code among others?
Do you really
Want me to appear
Under such conditions? For what purpose now?
To become part
Of life’s rickety plot,
An invalid
Whose protheses do not fit,
Is hardly my idea of fun.
You are still several stages
From I do not know where.
Menlo Park perhaps.
Here are not the dead,
In case you thought so,
Here are those
Who do not live.

English translation by Jenny Jochens



© Jenny Jochens