Moritz Schramm
alemán
Inimi
Inip nipaannerani qasertumi
nikorfavutit aliortukkatut igalaap saani siniffimma saniani
toqoreersimasutullu pissuseqarlutit timit nilloreersutut tungujorluni
uteqattaartuarpoq timiga ujarlugu
Maaniinngilanga
naamerluinnaq maaniinngilanga
isiginnaaginnarpunga ippernaarannguatut timmeralaarlunga
sussaajunnaarlunga timmeralaarpunga
miffissarsiorlunga aammik milluagassannik
ila inoorusukkaluaqaanga
Qasertumi qaamanerunngitsumi
nipinik tipinillu ulikkaartumi
pilapparma ammarterparma
uangaasimassaarmi
arriitsumik aggorparma, uumasutut pilapparma ammarterlunga
soorlu pisaqarsimasutit
uummatiga, puakka, tingugalu tiguatit, tassami suna tamarmi uannik uumatitsisussaq uanniit peerpat
uumasuutigaarma pisat
angussuartut pissarsuartut pissatsisimaarlutit allanut perusuttunut
tunniussuupparma
angussuuvutimmi!
Maaniinngilanga sinnattuinnartungaana
ullukkullu isumassarsiorlunga sallumik imminut
uumatittarpunga
imminut uumatinneq ilikkavipparami
unnuakkut neqera ataasiakkaarlugu aggortarpat
arriitsumik naavit iluani oqukkiartorpunga
nerineqarsimallunga atorneqarsimallungalu
naggataagullu illuatungaatigut anniseqqittarparma
eqqaavittut tipittutut attorneqarusunngitsutut ilillunga
Maanna ini qaammarpallaarpoq
seqinnerpoq
igalaaq matusariaqarpara silarsuaq mattullugu
tipit nipillu mattullugit
timima aggorneri katersorlugit
ilami timiga atoqqissinnaanersoq
misilikkaluartariaqarpara
Naaguna ippernaaraatinnguara timmeralaartuartoq?
Producción de Audio: Literaturwerkstatt Berlin, 2012
Im Zimmer
Im lautlosen Dunkelgrau des Zimmers
stehst du
wie ein Gespenst an meinem Bett neben dem Fenster
du benimmst dich wie ein Toter, mit schon unbeweglichen Gliedern
sie sind blau, schlagen hin und her und
suchen meinen Körper
Ich bin nicht hier
kein bisschen
ich schaue nur zu
bin eine kleine Mücke, die herumfliegt
schwindelig versucht, einen Landeplatz zu finden
um Blut zu saugen
mehr Blut
ich will leben
In dem lichtlosen Grau
aus Geräuschen und Gerüchen
durchtrennst du die Hülle
die aussieht, als wäre sie meine
du schneidest mich langsam auf, nimmst mich aus wie ein Tier
das du erlegt hast
nimmst mein Herz, meine Lunge, meine Leber
alles nimmst du mit, was mich hätte
erhalten sollen
ich bin dein Tier, deine Beute
die du später
als angesehener Mann verteilen wirst, stolz, an die anderen
Bedürftigen
Ich bin nicht hier
träume nur, tagsüber erfinde ich
Lügen, die mich erhalten sollen
das kann ich bestens
In der Nacht wird mein Fleisch zerteilt, Stück
für Stück
verspeist und verbraucht verwese ich
langsam in deinem Magen
ehe ich am anderen Ende rauskomme
stinkend wie toter Abfall, den keiner auch nur mit der Zange
anfassen will
Jetzt ist das Zimmer viel zu hell, die Sonne scheint
ich muss das Fenster abdunkeln
alles, was draußen ist, ausschließen
die Geräusche und die Gerüche
muss die zertrennten Teile wieder zusammenfügen
sehen, ob der Körper noch mal funktioniert
Wo ist die kleine Mücke, die rastlos herumfliegt
herum und herum und herum?