Den som en gång var där

Det snöar fortfarande.
Jag går upp i tornrummet och tittar än
en gång ut över fjärden: tyngd och yrsel.
Någon ringer och framkastar optimistiska
förslag, och det är klart: man kan dansa foxtrot
 in i det sista. Men jag företar hellre en utfärd
till ett närbeläget hembygdsmuseum eller anmäler
mig som mezzosopran till kyrkokören, fastän jag inte
sjunger så bra. Det är inte lätt. Det är verkligen
problematiskt. Jag vet vilken kontinent
du uppskattar, men där råder numera obalans mellan
arterna: alla tog med sig något kramdjur som de inte ville
lämna kvar. De äter varandra nu. Jag vet vilka trakter
som tilltalar dig, den som en gång var där längtar
alltid tillbaka. Svatten och vad allt som kröp längs
väggarna när man gick till sängs. I tropikerna är de
herrelösa hundarna inte herrelösa på samma sätt,
de lever och dör. Snön yr allt häftigare över
rosorna, nattens mörkt skimrande rester.
Vi minns inte allt, men mycket.

© Tua Forsström
De: Efter att ha tillbringat en natt bland hästar
Helsinki: Söderströms, 1997
Producción de Audio: 2010, Kijasto 10 / Helsinki City Library

Él, que otrora estuvo aqui

Sigue nevando.
Subo al colmo de la torre oteo una vez más
la cuenca: gravedad y vértigo.
Alguien me llama, propóneme optimistas
ideas, salta a la vista: el foxtrot,
gran último recurso. Mas emprendo
razzias por el museo regional, preséntome
mezzosoprano al coro parroquial, por más
que cantar no sepa. No es fácil. Problemática
realidad. Bien sé qué continente
prefieres, pero allí están las especies
desequilibradas: a todos acompaña su imprescindible
bestezuela. Devóranse entre sí. Bien sé qué tierras
te atraen: los que una vez las vieron
anhélanlas. Sudor y cuanto repta
por las paredes cuando nos acostamos. En los trópicos
hay perros huérfanos de otra manera:
viven y mueren, y punto. La nieve, cada vez más vertiginosa
sobre las rosas. Restos rielantes de nocturno negror.
No recordamos todo, pero sí mucho.

Traducción de Jesús Pardo