Oyuncak Şimşeklerim ve Ben

Olmaz olur mu cancağızım
Benim de küçücük yalanlarım var
Bozuk paralar gibi cebimde
Ve tabii biraz daha büyükleri.

Şehrinde büyük yalanlarla büyük hayallerin
Baştan anlaşalım: Herkesin İstanbul’u kendine.
Benimki birkaç kadının
-isim vermek olmaz-
Diğer şehirlerden fırlattıklarıyla dolu.
Herkesin günleri kendine cancağızım
Herkesin ölümü gibi yaşayıverdiği de:

Ve Surdibi’nde kaldırımlar
Gözlerime diktiği gözleriyse evsiz bir adamın,
Sen bir tanrı gibi burnu havada ve zavallı
Tebdil-i kıyafet kolaçan et yeryüzünü.

Bak onun İstanbul'una,
Ama dokunamazsın, sadece bak
Pespaye melekler gibi
Sıra sıra yeni hükümler çıkar
Paltosunun içinde onun İstanbul’u, -yasakla mesela bunu-
Kundurada saklı bir kaç kaat para, -bunu bağışlayıver-
Ayasofya’yı duymuş, -ona mimarinin inceliklerini anlat bakalım-

Oysa oyuncak şimşeklerin ve sen
Sen ancak tarihe havale etmeyi bilirsin gördüklerini
Sen gördüklerinden ölümüne korkmayı
Ağaca dayanıp doksan dokuza kadar saymayı ancak

Bak umutla falan alâkası yok adamın
Bu şehri hepimizden çok seviyor ama
Az sonra yüzüne vuracak güneş
Hadi gülümse, belki gülümser sana

Ama bunu bile bilmiyorsun değil mi
Bir bulut kapıyor güneşi
Şimdi kim kime acıyacak?

© Efe Duyan
Producción de Audio: Efe Duyan / EDISAM - Turkish Literature and Science Writers Union

Jag och mina leksaksblixtar

Min vän, tror du inte det hände?
Jag har dragit smålögner och valser, såklart
de skramlar som växelmynt i min ficka
och visst har jag ljugit värre ändå

I den här stan av stora drömmar och lögner, låt det bli sagt:
var och ens Istanbul tillhör dem själva.
Mina tillhör flertalet kvinnor
– inga namn, förstås –
Uppfyllda har de kastat ut andra städer
allas dagar tillhör dem, min vän,
precis som var och en går och lever sin egen död:

För bussföraren är det Bosporenbrons stålfjädrar
som gav honom vingar.
För den pensionerade polismannen är det kommunkontoret,
huvudentréns dörrar håller pistolen mot hans huvud.
Gatan jag promenerar nerför en morgon är mitten
av en handfull piller i en lämnad kvinnas hand
Och Surdibis trottoarer är
en hemlös mans ögon när de ser in i mina.
Du, som en gud med näsan i vädret, utklädd och patetisk
Ta en ordentlig titt på världen!

Se på hans Istanbul,
du kan inte röra vid det, bara titta
Likt nedsänkta änglar gör nya observationer
Skriv nya domar i drömbokens marginaler
Istanbul inuti hans överrock – förbjud det till en början –
Några sedlar gömda i en sko – ge bort dem
Han har hört om Ayasofya – säg nåt istället om dess arkitektoniska funktion –

Men du och dina leksaksblixtar –
allt du kan är att överföra dina intryck till Historien, det är allt du kan
bli livrädd över vad du sett, blunda och räkna till hundra

Se, det finns inget gemensamt mellan den killen och hopp
men han älskar den här stan mer än någon annan, le
åt solen som strålar mot ditt ansikte ett ögonblick senare och
kanske, kommer den le tillbaka mot dig

Men du har ingen aning, eller hur? Att
det finns ett moln som skymmer solen.
Vem ska nu tycka synd om vem?

Översättning: Anna Halberg