Ulf Karl Olov Nilsson
Brevets situation
Brevets situation
när jag ville skriva ned allt detta
förvanskades synen av det förmodade föremålet
plötsligt fanns det en bärande svaghet i rösten
trots alla vidtagna försiktighetsmått
en förlustens prosodi
inledningen till ett brott
*
kärleken tog slut
all sanning var utan föremål
jag visste inte at jag hade nyckeln
jag visste inte att jag hade räknat rätt
jag skrev ned allt detta
men någon jag älskat vände sig mot mig
och någon vara alla var du
och du gjorde det ostraffat
jag skrev: brevet är en dikt
jag skrev: allt detta
jag skrev: det ska alltid stå brevet istället för våldet
*
– kan du berätta om någon du dödat?
– ja, men jag hade redan skrivit ett långt brev om lyckan
– vem skrev du till?
– jag skrev till dem som var döda, aldrig till levande
– vad letade du efter?
– lemmars avtryck i bränd lera
– varför gjorde du det?
– därför att alla härmade mig
– varför gjorde du det aldrig, trots att du ville?
– jag ville göra en gåta av smärtan
*
att avstå, att avsäga sig
brevets två förutsättningar:
1° alla vill alltid bli älskade
2° alla vill bidra till det allmänna
det gällde alltså inte brevet
utan den betydelse jag gav det
så möttes offret och förövaren
också i fraseringen
jag skulle vända mig om flera gånger
*
brevets namn: förlust
en mångfald utan predikat
jag hade inte rätt
att skriva: kärlek obesegrad i strid
jag hade inte rätt ord för att skriva: dessa ord
istället skrev jag: viol
jag skrev: ensamhet
nu finns det inte längre
jag skrev: finns
jag skrev endast för matematikerna
men de skrattade åt mig
jag längtade hem
jag var ensam
jag hade aldrig sagt det förut på det är språket
*
jag hade drömt fel
jag drömde att du försökte säga ordet brev
men uttalade det: bred
och sedan: drev
jag drömde att någon vara alla var du
jag drömde att du såg brevet ligga på marken
du tog upp det
men du kunde inte läsa det
